Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

14. Sringa i kapp med bussen.

Har man överskottsenergi så kan man ta och använda den för att springa ikapp med bussen.

Den här killen med sina hoppstyltor hade en väldig fart, han sprang ifrån bussen, men liksom en del djur, så orkade han inte så långa stäckor i taget.

Vår buss fortsatte utan honom och det var väl tur för det fanns mycket kvar att se. Som säkert många kommer ihåg var det Olympiska spel i Mexico City 1968. Den här arenan, som heter Estadio Olímpico Universitario, byggdes 1952 och användes då främst för amerikanska fotbollsmatcher mellan universiteten. Till OS byggdes den ut för att stämma överens med IOK:s krav för en olympisk arena. Den är byggd så att den liknar en vulkan. Konstverket ovanför entrén är gjord av Diego Riviera och föreställer en örn och en kondor på en kaktus som breder ut sina vingar över den mexikanska familjen, fadern och modern ger fredsduvan till sin son. Vid sidan om familjen är det två idrottsmän, en kvinnlig och en manlig, som tänder den olympiska elden, Under alltihopa ligger symbolen för den förspanska guden Quetzalcoatl, en befjädrad orm.

Olympiabyn där idrottsmännen bodde vid spelen är nu vanliga bostäder.

Världens största tjurfäktningsarena finns här i Mexico City (Plaza de Toros Mexico).

Vid Frida Khalos hus är kön för att komma in lång, men alla är glada och gillar tydligen att vara med på bild.

Hittar senare en gatumålning med motiv från hennes produktion.

På långt håll kan man se Jungfru Maria sträcka ut sina händer, hon figurerade som ofrivillig åskådare och väktare till flera scener i filmen "Romeo och Julia" som filmades här med Leonardo DiCaprio som Romeo.

 Många hus är konstfullt utsmyckade.

En hel gata är dekorerad av en kostnär som är inspirerad av Salvador Dalhi, i alla träd på den gatan hänger det svarta skynken.

 På flera ställen har lokala "konstnärer" också bidragit med lite utsmyckning.

Inte så originellt, för liknande installationer har jag sett även i Sverige. Har även hört flera förklaringar till vad det är. Den första jag hörde var att det var en signal om att här förekom narkotikahandel men jag har även hört att det ska vara en hyllning till mördade gängmedlemmar och även att det skulle vara frigivna fångar som firade med att slänga upp skorna på sådant sätt. Vet inte om något av alternativen är riktigt.

Såg ett färggrant konstverk vid en järnhandel.



Postat 2012-04-30 10:36 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

13. Änglar, bubblor och en stickning.

Det finns så mycket att se och upptäcka i Mexico City att man behöver många dagar där och flera rundturer för att hinna se åtminstone en bråkdel av vad staden har att erbjuda. Som den här märkliga byggnaden, Estela de Luz, det är ett minnesmärke som restes till minne av tvåhundraårsjubileet av frihetskampen. Diana som spänner sin båge framför monumentet var lite för vågad för mexikanarna när den restes 1942, hon fick en kjol på sig då och den fick hon behålla i 26 år innan det ansågs lämpligt att avtäcka henne helt och hållet.

Monumento a la Independencia eller Ängeln som den oftast kallas är också ett minnesmärke för frihetskampen; till hundraårsdagen.

I högra handen håller hon en lagerkrans som hon ska placera på hjältarnas huvuden och i den vänstra handen en avbruten kedja som symbol för friheten.

 Även Columbus har fått en staty här. Han står på Paseo de la Reforma omgiven av fyra munkar.

Hemiciclo a Juárez hittar vi i den tidigare privata parken Alameda. Det är ett pampigt minnesmärke i marmor som byggdes för att hedra Mexikos första president, Benito Juarez. Parken är nu stängd för renovering.

För att ta sig runt och titta på alla sevärdheter som finns här kan man välja flera olika transportsätt. Det finns tunnelbana, men att åka under jorden och inte se omgivningarna tyckte jag inte var så lockande. Sightseeingbuss är bra för då ser man även in över höga plank. Det finns också cykeltaxi; bara att välja om man vill ha en människodriven eller en motordriven.

Vanlig taxi finns det också gott om och den variant som det såg ut att vara flest av var lilla VW-bubblan.

Såg ut att vara lite för varmt för motorn emellanåt.

Buss skulle jag inte rekommendera, de flesta bussar såg nämligen ganska så krockade och skamfilade ut. De behövde tydligen knuffa sig fram ibland.

Vilket färdmedel man än väljer så är det alltid mycket att se på en rundtur. Inte bara gamla minnesmärken utan det som är roligast är att iakta folk.

Här en glad dam som stod mitt i gatan, hon sjöng och spelade gitarr och tamburin.

Eller mannen som sålde hattar till turisterna på bussen, han gjorde säkert bra affärer för det var inte bara en som blev av med sin hatt i blåsten uppe på övre däck.

Andra sålde godis och chips till förbipasserande.

Eller så kan man sitta vid busshållplatsen med gamla mormor och sticka. Mormor fick hålla reda på garnnystanet.

Bredvid den stora katedralen sitter hantverkarna och bjuder ut sina tjänster.

 Att ha en ambulerande blomsterhandel är nog ingen dum idé.



Postat 2012-04-29 19:47 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

12. Uteliv och gatuliv.

Alla i Mexico har det inte så bra, det såg jag åtskilliga exempel på. Många moderna och lyxiga bostadshus finns det naturligtvis men även lika många som nog hade klassats som obeboeliga i Sverige, eller kanske som renoveringsobjekt i mäklarnas annonser.

Tyvärr så finns det dessutom åtskilliga som inte ens hade hus att bo i. Många torg och parker var upptagna med mycket enkla bostäder.Det var valår och vad kunde då inte vara lämpligare än att propagera för bättre bostäder än vid dessa skjul. De såg ut att vara ganska så permanenta eftersom de hade stora vattentankar där.

Visserligen är det en behaglig temperatur i Mexico City men nätterna är ganska kalla.

 

Det här är bara en bråkdel av alla enkla bostäder.

En del byggde sig inget skjul utan la sig direkt på backen för att sova.

Alla dessa uteliggare och människor utan arbete behövde någon form av inkomst också, därför var det väl inte så konstigt att det även fanns många tiggare. En del gjorde inte så mycket väsen av sig utan satt bara och hoppades på att någon skulle skänka dem en slant.

Andra spelade instrument och hade barn med sig för att få hjälp med insamlandet.

Utanför vårt hotell fanns det en liten pojke, han såg ut att vara 4-5 år, han gick omkring med en liten blå plastspargris och tiggde pengar. Tydligen fick han en och annan slant också, för sedan kilade han iväg och köpte godis.

Sedan finns det också en del som är organiserade och går omkring klädda i uniform och vevar på ett positiv. Jag trodde att de samlade in pengar till någon förening eller liknande, men jag fick veta att de samlade in pengar till sig själva.

Dessa positiv lät inte så vackert men högt ljud var det i dem, kände ibland att jag hade lust att ge en slant och be dem sluta veva en stund. Speciellt till den som stod utanför vårt hotell, men det fungerade inte så, fick de en slant spelade de bara mera.

Som i alla stora städer, finns dessa personer som klär ut sig och står som levande statyer.

Den här killen som rörde sig som en mekanisk docka, var väl värd sina pengar, han var riktigt duktig.

Vet tyvärr inte vad den kvinnliga påven propagerade för men hon var väldigt ihärdig.



Postat 2012-04-28 21:36 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

11. Sopsortering.

Sopsorteringen i Mexico City är värt ett eget kapitel. Här fungerar den bra, men inte på samma sätt som hemma. I Sverige, i alla fall i stockholmsområdet, får vi åka kors och tvärs för att lämna våra sopor på rätt ställe, här är det sophämtarna som sköter hela sorteringen. Sopbilarna ser i princip ganska lika ut men där slutar likheten.

 När soptunnorna hämtats vid fastigheterna börjar sorterandet. Ingen behöver köra ut sin tunna till nämaste väg heller, tunnorna hämtas och inte såg jag någon sopbil med lyft heller. De här gubbarna och tanterna behöver inte gå på gymmet efter sitt arbetspass.

Ibland kunde man se hela familjer som jobbade med sorterandet.

Alla fick inte plats inne i bilen mellan upphämtningsställena.

Bilarna dignade av olika säckar med återvinningsbart material.

Även gatusoparna jobbade efter samma princip.

En del uteliggare samlade också på papper.

Morgonturen hade fullt upp med sin sortering.

Gullig utsmyckning av sopbilen.

Den lille mannen som sopade utanför vårt hotell hade fullt sjå med att tömma papperskorgarna, det var nätt och jämt han nådde upp till sin sopkärra.



Postat 2012-04-27 21:14 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

10. Poliser

Innan jag for till Mexico City så varnade folk mig för den höga brottsligheten och berättade olika skräckhistorier om rån och överfall, det märkte jag inget utav. Det jag däremot la märke till var antalet poliser, det fullkomligt vimlade av dem. De stod i varje gathörn och de patrullerade överallt inne i stan. Många hade dessutom full kravallutrustning.

Kan vara skönt att stå i skuggan.

I det här gathörnet, under vårt fönster på hotellet, räknade jag till 24 st poliser.

Visserligen är det val i år men valet är inte förrän i juni så jag tror inte att det är därför det finns så mycket poliser ute på stan. Valet är en dyr historia för Mexikanarna, de som vill rösta måste först registrera sig och det kostar pengar, troligtvis är det därför ganska få av landets  c:a 113 miljoner innevånare som röstar. Valpropagandan är redan i full gång.

En till sak som kan ha bidragit till att brottsligheten sjunkit är alla övervakningskameror. Sådana här skyltar kan man se på 20.000 ställen över hela stan.

Även trafikpoliser är det gott om, de visslade och viftade för fullt för att få fart på trafiken.

Trots alla poliser så händer det incidenter ändå. Vet inte vad som hade hänt här men två personer och en cykel fick efter ett visst dividerande åka iväg med polisbilen.

 



Postat 2012-04-27 10:24 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 3 Nästa 

Tidigare blogginlägg