Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Någon som vet var jag är?

Har i dag ägnat mig åt det något tidsödande nöjet att skanna diabilder. Fick över en hel drös med diamagasin efter min far, lovade att skanna dem men har inte kommit igång förrän nu. Har hittat många guldkorn, inte så mycket fotomässigt men desto fler för minnet. Skannar, tittar och minns.

Men ibland sviker minnet. Det enda jag kommer ihåg om den här bilden är att det är en semester på tidigt 60-tal. Det är jag som tagit bilden med min pappas kamera. Snygga ledningar, eller hur?

Men var är det någonstans? Är det någon på fotosidan som känner igen fyren? Jag vet att den ligger norr om Stockholm eftersom vi är på väg upp till min morfar i Puoltikasvaara. ( ligger norr om Gällivare) Tror att fyren kan finnas någonstans vid Höga kusten.



Postat 2010-12-31 13:41 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

En kort resa är också en resa och rådjuren har det inte lätt nu.

Som sagt även en kort resa är en resa. Åkte i går till Hedesunda för att hälsa på svärmor. Solen lyste med sin frånvaro men det fanns desto mer med snö. På vägen upp stannade vi till i Gysinge. 

Dalälven är lika vacker på vintern som på sommaren, kanske ett snäpp finare så här års.

Jag slank in på hantverkshuset och slank ut med ett nyförvärv att ha på huvudet.

I Hedesunda var det också gott om snö och vallarna var höga och bra att kunna stödja sig mot för en gammal och lite vinglig hund. Hon tyckte det var lite läskigt att gå där och inte kunna se över snökanten.

Massor av snö, så mycket så det var svårt att se skogen för alla träd.

Rådjuren har det inte lätt nu. Den här lilla hinden försvann nästan i den djupa snön.

Inte lätt att hitta mat och den lilla mat den hittar förbrukar den nog genom att ta sig fram i snön.

Såg på TV att viltvårdarna lägger ut ensilagebollar, hoppas att den här lilla hinden hittar en sådan.



Postat 2010-12-29 20:23 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Avslut

Alla resor har ett slut, även den här. Snart är det dags att packa väskorna för sista gången och åka till flygplatsen. Men först hinner vi med lite till.

På väg hem från Bhaktapur upptäcker Pia att det hänger en massa djur i träden. Det är inte så långt från vårt hotell så jag tar kameran och traskar dit. Kommer till en liten park med många träd och i alla träden hänger det massor av flygande hundar.

De ser ut att ha det skönt där uppe i solen. När det verkar bli lite för varmt vecklar de ut vingarna och luftar sig lite.

En del ser sig lite yrvaket omkring, andra verkar sova hela tiden.

När de luftat sig klart sveper de sina paraplyliknande vingar omkring sig och somnar om. Verkar vara en behaglig tillvaro, fast något jobbigt att sova upp och ner.

Det är inte bara flygande hundar som bor i den parken, upptäcker efter en liten stund att jag är iakttagen. Vänder mig om och hittar den här lilla varelsen.

En liten ekorre bor där också, såg sedan att de var flera, men det var den här som var modigast och som jag fick komma ganska nära.

Kvällen kommer och det är dags för avskedsmiddag. Kan det här vara en uppmaning till oss att ha riktigt kul? 100% Pure Fun, fast med en liten pekpinne att dricka förståndigt.

Se bara så förståndiga vi är, muggarna är t.o.m vända upp och ner.

Vi behöver inte ens dansa själva får både dans och sångunderhållning.

Men vad är det Stefan försöker göra? Det ser ganska invecklat ut.

Mat fick vi också, är man i Nepal så är det Dal Bath som serveras. Som förrätt fick vi popcorn. Vi fick även liten skål med risvin, låter oskyldigt men det var starkt. Väldigt starkt.

Efter allt det roliga så kommer finalen, dags att göra rätt för sig. Får hoppas på att vår guide har tillräckligt med pengar så att vi slipper diska. Ser lite snålt ut.

Hmm, får nog plocka fram reserven.

 Så kommer vi till det allra sista på resan, hemfärden. Efter en god natts sömn, en riklig frukost och kanske en sista promenad i omgivningarna är det dags att bege sig till flygplatsen i Kathmandu. Om vi upplevde att kineserna var krångliga med sina kontroller i Tibet så var det inget mot vad nepaleserna har lyckats åstadkomma på flygplatsen.

Först köar vi in i flygplatsbyggnaden, där röntgas alla väskor och vi kroppsvisiteras innan vi får gå till incheckningsdisken. Vid den disken blir vi ombedda att fästa en liten tag från flygbolaget på handbagaget. När vi fått checka in, efter en massa bestyr med att samla in passen och dela ut dem igen, kan vi äntligen ta rulltrappan upp till avgångshallen..... Trodde vi ja! Först ska en vakt kolla att vi verkligen har satt på en tag på handbagaget sedan får vi åka upp med rulltrappan. Där ska utresehandlingarna fyllas i och sedan kan vi gå igenom passkontrollen.

I avgångshallen passar vi på att göra av med de sista nepalesiska slantarna. Personalen har tydligen koll på oss för en dam kommer fram och berättar att det är dags att gå till utgången nu. Där är det en ny röntgen av handbagaget och kroppsvisitering. Jag tror att nu är det bara att skynda iväg till gaten, men blir stoppad av en vakt som vill kolla min tag. Jag har ingen stämpel på den, han pekar på en disk dit jag ska gå för att få mitt handbagage undersökt. En disk för män och en för kvinnor. Vakten som är kvinnlig på den kvinnliga sidan går igenom alla väskor minutiöst. Öppnar och kollar varenda fack som finns och i min kameraryggsäck finns det många fack. Sedan kan jag få gå fram till vakten som kollar tagen igen och nu får jag godkänt.

Skyndar så ut till gaten för nu är jag sen och lite orolig att inte hitta för jag är den allra sista från vår grupp. De andra har redan åkt ut till flygplanet, men det var ingen fara, vid flygplanet stod alla och köade. Nu var det dags för  koll av väskorna igen och även ny kroppsvisitering. Undrar just vad de trodde att vi hade kunnat hitta och stoppa på oss på bussfärden ut till flygplanet.

Flygresan går bra och det är så vackert att få se Himalaya från ovan. Vi mellanlandar i New Delhi och ska bara checka in för att få våra boardingkort.....tror vi. Personalen från de flygbolag vi åker med är inte där. Vi ber dem att ringa efter dem så att vi kan få gå till loungen istället för att sitta i den här lilla vänthallen.

Ont om stolar är det så vi slår oss ner på golvet och det blir en lååång väntan på flera timmar innan vi kan få checka in.

Timmarna går och vi får sedan en behaglig flygresa till Heathrow där vi ska byta igen. Men ett litet orosmoment var det, när vi landat i London fick vi inte gå av planet utan alla ombads att sitta kvar på sina platser. Efter ett tag kom det två poliser in, de ledsagades av flygplanspersonal och försvann längst bak i planet. Kom sedan ut med en person som tydligen hade något otalt med lagen. Vi fick inte veta vad det rörde sig om och får väl bara hoppas på att det inte var någon terrorist. Lite obehagligt var det.

Lite väntan hade vi i London men på den flygplatsen finns det så mycket att göra så tiden gick fort. Tur var det för nu hade jag klarat mig hela resan utan att bli sjuk ända tills nu. Hade inga problem med tidsanpassningen hemma sedan eftersom jag sov i feberdrömmar i två dygn.

Tackar alla mina medresenärer och guider som gjorde resan till en så fin upplevelse, en resa som jag aldrig kommer att glömma. Tackar även alla som följt min blogg och önskar er en....

 



Postat 2010-12-21 22:24 | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

भक्तपुर - del två.

Bhaktapur är gammalt och även välbevarat och det är svårt  att säga vilket som är den största sevärdheten. Det finns många religiösa byggnader och statyer. De här är tillängnade Juno och är en hyllning till kvinnan.

Den här statyn var lite speciell, svårt att beskylla den för att vara vacker, färggrann var den åtminstone.

Det mest välkända fönstret i Bhaktpur, kanske i hela Nepal är Påfågelfönstret.

Mitt emot påfågelfönstret går vi in för att se hur de tillverkar papper. Massan som ska bli papper samlas upp i ramar...

...som sedan ställs för torkning i solen.

Nere på gården håller de på och ställer ut nygjorda krukor för tork, även ris i fint mönster ligger där på tork.

Kan det här möjligtvis vara deras arbetsledare? Hon ser ganska bestämd ut.

Av pappret görs det bl.a vackra kort. Bakom sig har de snygga tapeter i intressant mönster.

Även färgglada masker görs det här.

Längst ner i huset är det en butik som säljer det som tillverkas. Den här boken är inte till för vem som helst.

När alla handlat färdigt vandrar vi vidare. Träffar på en som sitter och målar Tankas.

En liten flicka som prövar lyckan bland offergåvorna.

Vill man testa något starkt att äta går det bra hos den här mannen. Försäljaren blandade ihop olika saker och rullade in i ett blad. Männen som står här sa att det var väldigt starkt och när de åt sitt lilla bladpaket blev de alldeles röda i munnen. De avrådde oss från att testa, så jag lät bli.

Trevligast på resor är alla människor man kommer i kontakt med. Oftast får vi prata med händer och gester eftersom vi inte kan varandras språk, men så gott som alla möten är väldigt trevliga.

Lite sevärdheter hamnar på bild också. Här är Nayatopola, ett fem våningar högt tempel som troligtvis är tillägnat en mystisk gudinna. Templet lät byggas år 1708 av kung Bhupatindra Malla. För att inspirera befolkningen till att hjälpa till med bygget så bar kungen själv de första tegelstenarna till platsen. Ett lyckat påhitt, för enligt legenden bar sedan invånarna i Bhaktapur allt byggmaterial till templet på bara fem dagar.

Templet vaktas av fem par stenfigurer. De nedersta figurerna föreställer Jai Mal och Patta, som var två berömda brottare och de ska symbolisera styrkan hos tio vanliga människor. Varje figurpar symboliserar sedan tio gånger större styrka än de närmast nedanför.

Otroligt vackra träsniderier håller uppe taken på templet.

Nog är det bekvämt att vrida på kranen och det kommer ut rent fint vatten som går att dricka. Alla har inte den förmånen. Att få hem vatten här kan vara ganska tidsödande och även jobbigt. Ser att vattnet inte är så rent eftersom det ligger en silduk på krukan.

Sedan ska vattnet bäras hem.

Husen här är vackra men säkert inte så praktiska om man ska bo där.

Vinkar åt en söt liten flicka innan vi går och äter lunch.

Här ska vi äta, på Café Nyatapola.

Högst upp har vi fått bord.

Efter lunchen styr vi stegen mot det kungliga palatset. På torget framför palatset har ett Bollywood filmteam satt igång med en filminspelning.

Fullt med folk samlas runt filmteamet, några står i vägen och regissören lyckas få dem att flytta på sig. Han vill ha ett av templen som bakgrund åt skådespelarna. När han just rensat upp platsen, då tågar vår nepalesiske guide fram, viftandes med sin flagga, och uppmanar oss att följa efter. Känns lite pinsamt  och regissören verkar sucka lite uppgivet. Vår guide tyckte antagligen att han var viktigare än en filminspelning.

Vi får inte komma in i själva palatset och inte heller fotografera på många ställen där men den här gamla damen lät sig villigt fotograferas. Visst är hon söt?

Det kungliga badet, som är omslingrat av ormar, får vi fotografera. Även om man inte är ormrädd så lockar det inte till något bad i det här vattnet.

Dags för återresa till Kathmandu och åter igen åker vi genom ett mycket vackert landskap.

Alla odlingsplättar har tagits tillvara.

Här är det också skillnad på fattiga och rika. Kåkstaden framför hyreshusen ser inte så inbjudande ut.



Postat 2010-12-21 13:46 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

भक्तपुर

Vi tar en liten tur till newarstaden Bhaktapur (skrivs så här på nepali भक्तपुर) som var huvudstad i Khatmandudalen under 1300 till 1500-talet. Bussen åker genom ett vackert landskap där risskörden är i full gång. Även här i staden syns det att det är skördetid, för på väldigt många ställen så ligger det ris utbrett för torkning. Hönorna passar på att förse sig av de nya godsakerna som dykt upp.

På en del ställen är det nästan lite svårt att ta sig fram.

Jag tycker att det är spännande att se hur de arbetar med skörden på gammalt vis.

För mig blev det som ett skådespel men jag antar att de här kvinnorna och männen inte håller med mig. De skulle säkert föredra ett mindre arbetskrävande sätt att få in skörden på.

Här vaktar jag! Den hunden såg ut att ha tagit sin uppgift på allvar.

Sköter man sitt jobb, så kan det sedan komma en belöning. Slaktaren verkar vara populär bland stadens hundar.

Även högt uppe på hustaken är det skördearbete. Här är vi uppe på fjärde eller om det var femte våningen.

Byggnadsarbete på gång. Jag är imponerad av byggnadsställningen till höger. Det här är också högt uppe på ett hustak.

Vi har hela förmiddagen på oss och hinner gå runt en hel del.

Ska man hinna uppleva hela staden så får man nog tillbringa flera dagar här, en förmiddag räcker inte långt. Jag har varit här förut men upplevde nya saker och platser denna gång. Det finns många gränder att upptäcka. En del så djupa och trånga att solen aldrig når ända ner och fukten kändes ända ut på gatan utanför. Ändå var det här en varm och solig dag.

Då är det säkert skönare att ta igen sig i solen.

Eller varför inte charma till sig en karamell av någon turist.

Den här lille killen snappade blixtsnabbt åt sig karamellen, men hade ett fasligt sjå med att få av pappret på den.

Sedan ska vi titta på hur tillverkningen av handgjort papper går till, men det får bli i morgon.

 



Postat 2010-12-20 22:43 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 3 ... 5 Nästa 

Tidigare blogginlägg