Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Åre med omnejd.

Trodde att vi skulle ta en liten vandring vid Våludalen i dag men vädret var inte det bästa för att bege sig ut på fjället. Regnet öste ner i omgångar och molnen drev hotfullt omkring.

Vägen till Våludalens fjällstation såg väldigt bred och nybyggd ut och hade stora parkeringsfickor. Såg nästan lite överdimensionerad ut så här ute på fjället. Det tyckte jag innan vi kommit fram till fjällanläggningen och fick syn på parkeringen där. Trots denna regniga dag så såg det ut som om vi kommit fram till IKEAs kundparkering, med avgift dessutom. Blev så häpen så jag tog inte ens en bild där.

Folksamlingar på fjället är inte riktigt min melodi, då passar ensligheten mig lite bättre.

Hittade en massa trappsteg och klart de måste kollas vad som finns där uppe på kullen.

Vad hittad vi där uppe då. Jo där stod Monumentet över Armfelts karoliner, det restes 1892. Härifrån, i Duved, tågade armén mot Trondheim i augusti 1718 och hit återvände många överlevande tillbaka efter den svåra snöstormen på fjället. 3000 av de som tågade iväg återvände aldrig.

Jag kan föreställa mig hur det såg ut där nere på ängarna när alla soldater slagit läger och det var ett hav av soldater, hästar och boskap. Numera finns det en ny populär sevärdhet här. Tittar man riktigt noga så kan man se det till höger i bild.

Syns bättre här. Kul att kunna zooma in ibland och se de som är där för att klappa älgar.

Duved har en väldigt vacker kyrka också.

Hotellet Copperhill i Åre gör skäl för namnet, mycket koppar hade de.

Ett spännande bygge uppe på höjden ovanför Åre.

Med fin utsikt ner mot dalen.

Det syns att man även hade fin utsikt från rummen.

Från Tott, som kanske inte är lika spännande bygge som Copperhill är, har man också fin utsikt.

Även i den tidiga morgontimman, just innan solen går upp, ser det fint ut.

Det här var årets rundtur i norra Sverige, inte den första och definitivt inte den sista. Många minnen har jag med mig och stort tack till dig som följt med på resan här i bloggen.

Bilen blev väl en aning smutsig, men det var lätt avhjälp och lite kul att sitta kvar och se alla mönster som borstarna bildade.



Postat 2012-08-26 08:47 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Älgklanens folk.

För 9000 år sedan hade inlandsisen smält bort i Jämtland, på den nakna marken började lavar och mossor att växa och sedan rotade sig gräs och dvärgbjörk. Undan för undan kom det mer växtlighet som gjorde att det fanns mat för djur och de i slutänden gjorde att människan hade något att äta och därför bosatte sig i trakten. Stenåldern hade infunnit sig i Jämtland. Visserligen visste väl inte människorna då att de ansågs att vara ganska primitiva och att vi sedan skulle kalla dem för stenåldersmänniskor, men eftersom de lämnade lite avtryck efter sig så vet vi att de varit där. Här vid Glösa i Jämtland vet man att det fanns en samlingsplats för människor. De här hällristningar är ungefär 4000 år gamla.

Älgen var ett mycket vanligt motiv i hällristningarna i dessa trakter.

I Glösa knackade man in bilder av älgar för att få god fångstlycka, man hyllade makterna, tackade dem och bad dem om hjälp. Därför kallas mäniskorna som levde där för Älgklanens folk.

I utställningsladan i Glösa hängde det mängder av älgklövar och där fick jag även en förklaring till varför det hittats så många älgben på ett och samma ställe. Det var för att man trodde att när älgen återuppstod till nytt liv så skulle den snabbt hitta sina klövar och om den inte gjorde det skulle den bli krympling och skulle då straffa människorna och de skulle få svårt att döda fler älgar.

Nu i dag såg jag inte till några älgar här men desto fler andra djur.

Säg inte att får är dumma, det här fåret hade hittat sig en alldeles egen ryggkliare. Den gick fram och tillbaka under trädstammen för att klia sig på ryggen.

Träffade också på ett gäng nyfikna kossor.

De kom farandes och ville se vad det var för folk som kom på besök. De här två knuffades och buffades så att det såg mest ut som om de sa: "Kan du ta och flytta på dig, det är mig hon ska fotografera".

Till slut enades de om att en gruppbild också var bra att ha.

Vi tog farväl av kossorna och for till...

...Åre.



Postat 2012-08-25 20:56 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Små byar med fina hus.

Bilar man runt i Sverige och inte väljer de stora genomfartslederna ser man hur många fina små byar det finns och även hur många gamla vackra hus som skulle behöva nya innevånare.

Det var nog ganska så länge sedan som någon tankade bensin från den här pumpen.

Vid det här huset har någon huggit upp veden inför vintersäsongen.

Lupinerna blommade längs vägkanten och i år kändes det som om de bestämt sig för att visa upp sig i all sin färggranna prakt.

Kör sakta för att se dem bättre.

Kan väl hjälpa mäklaren på orten också, den här skönheten är till salu, ser visserligen ut att ha något reparationsbehov men en rymlig kåk för den kräsne köparen.

Snickarglädjen och samlingen av pinnar på verandan ingår antagligen. Numret till mäklaren kan anas på skylten för den hugade spekulanten. Vet inte om det går att ordna visning, för golvet vid ingången ser lite bräckligt ut.

Antar att ladan ingår...

och utsikten är det inget fel på.

 Bra möjligheter till fotografering av vilda djur finns också.

 



Postat 2012-08-25 10:02 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Gausjosjö

Vid Gausjosjön nära Överuman finns det ett gammalt sameviste. Här vid Överuman har det levt människor i över 6.000 år. En av anledningarna att det kom folk hit var för att hämta råmaterial till sina stenredskap. Uppe på Artfjället fanns en speciell vit kvartsit, inte för att jag vet vad det är för material i stenarna som låg nere vid sjön men även jag lockades att stanna för att beundra de vackert mönstrade stenarna där nere.

Sedan var det dags att börja promenaden till samevistet.

Det skulle bara vara 2 km dit.

och vi gick...

...och vi gick.

När vi kom till platsen som någon markerat med ett kryss av benknotor trodde jag att vi var framme.

Men så var det inte, stigen fortsatte och vi gick vidare.

och fortsatte en bit till.

och så gick vi ytterligare en bit till.

Till slut var vi äntligen framme och jag tror nog att dessa 2 km var mätt med ett töjbart måttband.

Gausju är ett vår- och höstviste som har använts ända fram till 1960-talet.

År 1919 då de norska renbetsområdena stängdes för nordsamerna beslöt länsstyrelsena att ett antal samer  skulle tvångsförflyttas söderut. Det speciella med den här platsen är att här samsades både nordsamer och sydsamer.

 De flesta kåtor var låsta men en var öppen så man kunde kika in i den.

Tilbaka var det lika lång väg men vi fick en fin dag ute i naturen.

Dessutom med att få se mitt livs första blåhake.

Kan det bli så mycket bättre?



Postat 2012-08-24 15:10 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Ruttjebäcken.

Inte så långt från Tärnaby och Hemavan finns det en spännande plats som man inte bör missa att besöka om man är i trakten. Vi träffade inte på någon björn i skogarna här, även om det hade varit spännande, men vill man lära sig mer om björnar och alla andra djur och även växtlivet i området så ska man inte heller missa att besöka Naturrum i Hemavan.

Den platsen som jag tänkte på är Ruttjebäcken.

Först ser det ut som vilken bäck som helst med ett vattenfall i men följer man stigen utmed bäcken ser man vilka formationer som vattnet skapat.

Man kan gå ut på klipporna...

...och spana efter jättegrytor, tunnlar, kanaler och fantasifulla slipningar i de mjuka skifferbergarterna.

Eftersom det blir en del fuktighet från vattenfallet blommade det rikligt intill bäcken.

Ängarna intill var väldigt vackra med alla sina färger.

Sedan for vi till Norge och hälsade på Havmannen i Mo i Rana.

 

 



Postat 2012-08-23 09:04 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 3 Nästa 

Tidigare blogginlägg