Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Konsten att köpa en get i Tibet.

Först väljer du ut en lämplig get av alla getter i släpkärran.

Kopplar upp den i ett band och ser om den verkar vara vid fint hull.

Kontrollerar om tänderna ser fina ut.

Om allt ser bra ut, betalar du och tar geten med dig och går in på restaurangen.

Färskare kan knappast middagsmaten bli.



Postat 2010-11-30 15:12 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Hemma hos Panchen Lama.

Tog en liten morgonpromenad i Shigatse (3.860 m.ö.h) innan alla försäljare kommit igång.

Det gick bra att sova här på hotellet trots att det luktade illa. Åt stekt ägg till frukost och får höra att det är några i gruppen som inte mår så bra, troligtvis är det höjden som är orsaken. En läkare ska komma och titta till dem som mår sämst. Vi andra åker till Tashilhunpoklostret.

Här kan man köpa jaksmör (i de gula påsarna) och sidensjalar till offer inne i templen.

Panchen Lama, som är den näst viktigaste inkarnationen efter Dalai Lama, har sin hemvist här på det imponerande stora klostret.

Panchen är ett sammansatt ord av två ord, ett på sanskrit och ett på tibetanska, och betyder stor och lärd. Panchen Lama är den som bär ansvaret för att finna den reinkarnerade Dalai Lama. Hur det blir nästa gång det är dags är nog ganska ovisst eftersom den Panchen Lama som Dalai Lama erkänt som den rätta inkarnationen inte godkändes av Kina och sattes i fängelse. Nu vet ingen var han finns eller om han fortfarande lever. Kina har utsett ett annat barn som Panchen Lama. Som en följd av det har Dalai Lama sagt att om han dör i exil så kommer även hans reinkarnation att födas utomlands.

Vi går runt och tittar inne i de olika byggnaderna och det ser ganska lika ut i de olika klostren som vi besöker. Folk offrar jaksmör och pengar vid de olika gudabilderna, den mest imponerande gudabilden här är den 26 meter höga statyn av "Den framtida Buddhan"  helt täckt av 300 kg guld. Man får inte fotografera inomhus så några bilder, mer än minnesbilder, har jag inte.

Även Sven Hedin har varit här, han fick träffa den då levande Panchen Lama, det fick inte vi för han var inte här. Han har besökt Tibet och det här klostret några gånger men då under hård bevakning.

Vackert gammalt hänglås på den här dörren.

Klosterområdet är stort och vi vandrar runt bland husen tills jag och Christina plötsligt upptäcker att nu är den övriga gruppen försvunnen. Tänk att alla måste förvirra  bort sig hela tiden.

Men vi behövde aldrig efterlysa dem i någon högtalare, de hittade tillbaka till oss alldeles själva. Se så glada de blev när de hittade tillbaka till oss igen och inte var försvunna längre. Nu är det bara jag och Christina som inte varit försvunna.

Det sägs att hundar har en stor betydelse för munkarna i det här klostret, eftersom de tror att de munkar som misslyckats med sin gärning här på jorden, återföds i en hundkropp. Men jag såg ingen hund här, bara en katt.

Nu är det lunchdags och vi går till en tibetansk restaurang.

Ser att de har jakhamburgare där, men det får inte vi.

Den här lille pojken höll till utanför restaurangen och blev väldigt glad över den lilla bilen han fick. Pennan han fick sprang han in och gav till föräldrarna.



Postat 2010-11-30 10:35 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Gyantse och en trevlig tibetansk familj.

Vi reser vidare mot nya höjder och nya pass.

Vägen slingrar sig fram ner i dalgångar och upp över höga pass. Det här passet är bara på 4.352 m.ö.h, men det känns ändå att vi är högt uppe.

Trångt blir det när alla som kommer hit vill stanna och känna på höjden och se på utsikten.

Den stora långtradaren, fullastad med traktorer, stannar inte men vinddraget får alla små bönelappar att fladdra upp.

Utsikten här är väl värd stegen upp på höjden, sjön där nere skimrar så vackert i turkosgrönt.

Klart man vill ha en bild med sig själv på, när det är så här fint. Klick!

Vi stannar inte i de små samhällen och byar vi åker igenom, blir inte heller så bra bilder genom bilfönstret, men några vill jag ha som minne. Här en ledighetskommite, eller är det en tibetansk variant av ljugarbänken.

Nu är vi framme i Gyantse där Palkhor Chödetemplet med Kumbumstupan ligger.

Bönekvarnar, på väg in till klostret.

Kikar mellan bönekvarnarna på stadslivet.

Nya vägar byggs, intressant med damerna i bakgrunden som bär vattenkrukor och vattnar vid bygget.

Hittade en Garden Restaurant, men hittade inte trädgården.

Dags för klosterbesök nu.

Ibland kan det vara bra med bar byxbak, speciellt då man som den här lille killen kände att det var lite bråttom.

 

De som har extra mycket spring i benen kan gå upp i stupan.

Jag hade inte det där extra springet så jag stannade kvar nedanför och letade reda på en plats att sitta och vänta. Hittade liten stenplattform där jag slog mig ner för att fota min man som gjorde av med lite överskottsenergi uppe i stupan. Det är ganska ovanligt att man kan gå upp i någon stupa.

Stupan är så hög och stor så man får nog förstora bilden för att se att det står en person där uppe och vinkar.

Jag hade sällskap av en tibetansk familj där jag satt, de ville se hur bilden blev. Sedan ville de även bli fotograferade.

När mannen här ovan sett sig själv på bild, då ville fler vara med.

Även deras lilla tös fick jag fotografera.

Sedan hon sett sig själv på bild, tittade hon förundrat på sin pappa.

Till slut så ställde sig även mormor/farmor upp för fotografering. Lite generat men vill gärna se hur hon såg ut i kameran.

Den enda som inte ville vara med på bild var flickans mamma. Vi hade en riktigt trevlig stund trots att vi inte kunde prata med varandra.

Sedan fick jag fotografera den minsta lilla munk jag sett. Visst är han söt.

Och här är familjen.

Lillebror ville också posera. I handen har han pengar som ska offras i klostret.

Det där med penningoffer kändes lite konstigt och även lite obehagligt. Jag förstår att det är deras tradition men att sedan se munkarna stå där inne i klostret och räkna tjocka buntar av pengar. Fick lite känslan av "månglarna i templet".

Dags att resa vidare och jag är glad att vi inte skulle upp till det 500 år gamla fortet, som ligger högt över staden. Jag trodde att vi skulle dit och undrade hur det skulle gå.

Vi lämnar Gyantse och fortet som syns på långt håll...

...fortsätter resan mot vårt nattkvarter. Utefter vägen ser vi herdar som vaktar sin hjord...

...och att skörden är i full gång.

Sedan efter 335 km resväg är vi framme i Shigatse och Manasarovar Hotel. Svårt att tro att det var i morse vi lämnade Lhasa, känns som det har varit uppleverser och intryck för minst en hel vecka bara i dag.

Det är ett fint hotell med trevliga rum, men synd att det luktar så illa. Känner en obehaglig kloaklukt både i rummet och korridoren.



Postat 2010-11-29 10:49 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Kharolaglaciären

I Tibet finns det två orsaker till att man inte far fram för fort. Vägarna är inte av det bättre skicket och så är landskapet så vackert att man inte bara vill skynda förbi. Bergen här känns lite magiska.

Nu har vi  kommit till Kharolaglaciären, även här fladdrar böneflaggorna friskt.

Mäktigt rinner glaciären ned för bergssidan.

Förstår att de flesta som kör den här vägen stannar till, för här har försäljarna slagit läger. Även några små hus har byggts på platsen. De vita sakerna som hänger på pinnen vid huset, de som ser ut som klumpiga halsband, det är jakostkuber.

Andra bor i jakhårstält. Jag trodde först att det var en liten hund som damen vid tältet hade, men såg senare att det är en liten get.

Vi är här ganska sent på säsongen, vintern är i antågande och några har redan börjat packa ihop sina tält och är på väg att ge sig av.

Shoppen verkar ha flaskinsamling. De har i alla fall travat dem i fint mönster framför huset.....

...men plastflaskor och burkar verkar vara ett större problem.

Vi fortsätter vår färd mot nästa pass. Vägen kan se mycket bra ut, men är ganska förädisk, vägkanterna är sköra men våra chaufförer undviker skickligt vägens dåliga partier.

Tibet är inte tätbefolkat men det bor folk och det finns hus på många otillgängliga platser. Här ser man att det finns hus och vägar högt uppe på berget och kikar man riktigt noga så ser man en grupp människor som är på väg ner från byn.

 



Postat 2010-11-28 09:58 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Tibetansk svarthalsad trana och Yamdrok Tso

Jag kan bara hålla med om att den heliga sjön Yamdrok Tso är vacker.

Sjön är väldigt stor, över 72 km lång, och det är fascinerande att tänka att det finns pilgrimer som gör sin pilgrimsfärd runt hela sjön.

Jag tycker det känns fullt tillräckligt att gå ned från vägen till sjön för att känna på vattnet, ska ju tillbaka upp till vägen sen. Stegen är tunga på den här höjden. Vår guide Stefan pekar och berättar, vi fotar och beundrar utsikten.

Böneflaggorna fladdrar i vinden. Det är små "altare" uppbyggda över hela stranden. Det här är en av tre största heliga sjöarna i Tibet.

Det sägs att om sjön blir torrlagd kommer Tibet inte längre vara beboeligt. Vi får hoppas på att kraftverket, det största i Tibet, inte kommer att tömma sjön på vatten.

Färden fortsätter.  Kvalitén på vägen varierar ganska mycket. Ibland är den ganska bred och det går att få en skaplig bild genom bilfönstret.

Ibland är vägen så skumpig att det är svårt att sitta kvar på bilsätet. Inte så konstigt att vägen är dålig ibland, vi är på hög höjd där permafrosten sällan går ur marken.

På många ställen jobbas det med att reparera vägen.

Mycket boskap går och betar vid sidan av vägen.

Plötsligt får vi se något som jag inte trodde att vi skulle få se på den här resan. Det fanns med på önskelistan men eftersom de är utrotningshotade och det numera bara finns  ca. 1.000 i hela världen,  trodde jag inte på att vi skulle ha den turen. Vi har fått se den Tibetanska svarthalsade tranan.

 

På den tiden då Dhalai Lama bodde här i Tibet, fanns det tusentals av dem. Vi får vara glada åt ha sett de här två. I Tibet sägs det att den tranan som är budbärare om  skörd och vårsådd.

När vi beundrat fåglarna en stund far vi vidare mot vårt lunchstopp.

Dagens lunch blir i  Narkartse.

Maten får inte min matlust att komma tillbaka. Spagettin såg god ut men smakade inte så bra eftersom den serverades kall.

Här är köket.

Spisarna som de lagar maten på.

...och disken.

Staden Nakartse är ingen stor stad, den verkar vara ganska nybyggd.

Trodde först att det var en skola bakom staketet men det är ett bostadsområde som lite påminde om byggnadsstilen i Tensta. Tvätten torkades på staketet och där man skymtar barnen som leker är det träningsredskap uppsatta. Som ett utomhusgym.

Huvudgatan i Nakartse.



Postat 2010-11-26 09:44 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 5 Nästa 

Tidigare blogginlägg