Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Fyra små piller.

Det är tydligen sant att det finns mirakel på burk.

Ett tag trodde jag att det var dags för mig att lägga ut hela min kamerautrustning på Blocket och skaffa mig en sefliepinne för att kunna hantera mobilkameran med enhandsfattning. De senaste två veckorna som gått har jag blivit sämre och sämre, händerna näst intill obrukbara och värken spred sig med lavinfart över fler och fler kroppsdelar. Kände mig tämligen hjälplös då jag till och med behövde hjälp med påklädning.

Prover togs och undersökningar gjordes och till slut så började min läkare komma fram till en misstanke om vad det var. Men då mina symtom inte följde läkarboken till punkt och pricka så var hon alltför osäker för att våga sätta in någon behandling. Mina symtom började på fel ställe,  så då skickade hon mig till akuten. där satt jag i många timmar i går, fick träffa en mycket sympatisk och kunnig läkare som visste att alla sjukdomar inte följer det föreskrivna schemat utan kan ta sina egna vägar. Han konstaterade att jag drabbats av en reumatisk sjukdom med det stilig namnet Polymyalgia reumatika (PMR). 

En liten lättnad att få en diagnos och kanske hjälp. Hjälp fick jag en pytteliten burk med piller, visserligen så svåröppnat lock att apotekspersonalen fick vrida upp det åt mig och jag kunde ta mina första fyra piller.

Vaknade i morse som en ny människa. Ett under på burk.

Helt fantastisk, har fått sova en hel natt kom upp ur sängen själv och kunde klä på mig helt själv också. Kortison var det som behövdes och nu ser jag fram emot soliga påskdagar då värken kommer att släppa undan för undan. kanske kommer även kameran fram.

Ville bara dela med mig av lite glädje och önska ALLA en härligt och GLAD PÅSK!



Postat 2019-04-18 10:15 | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Wait, wait!

Nu har vi hamnat i Galle som är Sri Lankas fjärde största stad.  Staden har en lång historia och i korta drag så kom 1505 en portugisisk flotta hit, den var på väg till Maldiverna men hade hamnat på fel kurs och tog skydd i Galles hamn. När de nu ändå var här så byggde de en befästning i Galle, Svarta fortet. Handlingskraftiga resenärer på den tiden, vad de som redan bodde där tyckte om det, det förtäljer inte historien.

Det sägs också att det staden fick sitt namn av att de hörde tupp gala och eftersom gala heter galo på portugisiska blev det Galle. Finns flerförklaringar till namnet men den med tuppen är lite roligare än de andra.

Vi tar en promenad i staden, går in genom porten i muren.

Tänker besöka den holländska reformerta kyrkan, men av någon anledning är den stängd i dag.

Fortsätter vår promenad i de trånga gränderna.

Kommer ner till Fyren vid Utrachtbastionen där man kan promenera på murkrönet och få en fin utsikt ut över havet.

Men innan vi kommer dit så stannar jag till vid ett café och läser på skylten utanför, kul text tycker jag och tar en bild. Ägaren står bredvid och frågar var jag kommer ifrån.

Sweden svara jag och då får han bråttom. 

Wait, wait, säger han och försvinner in till sin lilla servering, wait säger han igen innan han försvinner.

Klart jag väntar lite nyfiket på vad det är han vill och ut kommer han med den här skylten som han mycket stolt håller upp.

Trots de lovorden om den allra bästa glassen någonsin så blev det ingen glass för mig då, vinkade till pojkarna i de muslimska skolan och gick iväg för att äta lunch istället.

Sedan tog vi farväl av gruppen och begav oss tillbaka till Colombo för några avslutande dagar på egen hand.

                                                                  föregående



Postat 2019-04-16 10:37 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Styltfiske

Innan resan till Sri Lanka hade jag sett en del bilder på styltfiskare, i både solnedgång och soluppgång med fantastiska färger på himlen. Nu hade vi inte så många dagar där det blev sådana färgsprakande himlar. När jag dessutom fick höra att dessa styltfiskare mest var en turistattraktion numera, lite som att besöka Skansen, då tyckte jag att det inte var någon idé att åka iväg för att försöka få den där färggranna bakgrunden utan väntade tills vi var på väg förbi där fiskarna brukade hålla till.

Traditionen med att fiska sittandes uppflugen på en stylta härstammar ända tillbaka till andra världskriget. Då var det brist på både mat och båtar och fiskeplatserna var fulla av andra fiskare, då var det någon som kom på den ljusa idén att sätta upp pålar längre ut i havet och sitta på dessa för att fiska. 

Har ingen fakta på om det verkligen är så att det inte används så mycket för fiske numera, utan mer som ett sätt att bevara en tradition och även ett sätt för lokalbefolkningen att få tjäna en slant. Arbetslösheten är stor i landet så den inkomsten dessa fiskare får är nog välbehövlig.

Turisterna kommer och fiskarna skyndar sig ut på plats.

Det ser i alla fall ut som de fått lite fångst, påsarna för fisk ser inte tomma ut.

Avslutar med en bild på två fiskare.

                                                                    föregående  - nästa



Postat 2019-04-14 11:16 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Morgonsafari Yala Nationalpark och jakten på leoparden.

Tidigt före solens uppgång klättrar vi in i våra safaribilar igen och åker ut till Yala Nationalpark.

Ganska omgående då vi kommit in i parken så hör vi hur det knakar och brakar inne i buskarna. När vi tittat noga efter så står det en elefant där och äter frukost. Den verkar vilja vara lite ifred och stannar inne i buskarna, så vi åker vidare.

Titta där! Säger plötsligt Leffe, en mungo. Den har hittat något gott att äta.

Jag tycker att det här trädet såg så vackert ut och tar några bilder, de andra i bilen börjar spana efter vad det är för djur där men  det var bara trädet som lockade mig till att fota.

I en del andra träd sitter det fåglar, har inte något vidare tele på min lilla Sony. Det 210 mm som jag har räcker  inte till några riktiga fågelporträtt, men jag tyckte trädet med dess spretande grenar var vackert och inte gör det något att det sitter en drongo i det.

I nästa träd tronar en asiatisk gapnäbbsstork.

Och här sitter en skarv och luftar vingarna.

Både träd och natur är fin tycker jag och kul att djuren är lite mer alerta nu på morgonen.

Plötsligt blir det lite trafikstockning  och alla börjar spana runt för att se vad det är någon har siktat, jag letar igenom alla träd i närheten men kan inte hitta något spännande. Men någon viskar att det ska finnas en leopard någonstans. Kikarna söker av alla träd och då trafikstockningen lättar lite och vi får byta plats i kön så ser jag den. Jo, det är den skygga lankesiska leoparden som ligger där i ett träd och vilar.

Zoomar in så mycket det går och förstorar sedan upp lite till, så har jag i alla fall ett bildbevis på att jag sett leoparden. Ingen bild att sätta upp på väggen precis, men jag fick ändå se den.

Vi lämnar leoparden som ser ut att ha det bra skönt där på sin gren och strax efter ser jag något i ögonvrån.

Det är mamma buffel som vill korsa vägen med sin lilla unge.  Ungen skuttar på för fullt för att hinna med mamman.

Sedan dröjer det inte så länge innan det brakar ganska rejält i buskarna igen

En till hungrig elefant. Den här är inte lika blyg utan visar sig i sin fulla storlek. Noterar att de här indiska elefanterna ser betydligt mindre ut än de afrikanska.

På andra sidan vägen är det frierier på gång.

Påfågelhanen spelar ut hela sitt register för att charma honan.

Den visar alla sina vackra fjädrar, hukar i dansen och viftar frenetiskt på stjärtfjädrarna.

Damen i fråga tittar först lite intresserat.

Men antingen är hon inte alls intresserad av något frieri just nu eller så var väl hanen inte tillräckligt stilig, hon letar lugnt vidare efter något ätbart.

Fast man vet ju aldrig, kanske spelar hon bara lite fjär eller så har hon ett gott öga till den andra hanen som sitter uppe på en gren.

Under tiden har elefanten ätit klart och tänker sig ut på en promenad och då den passerar bilen ser man att den inte är så stor.

Innan det är dags för att återvända till hotellet ser jag en jacana.

Och i en liten vattensamling går en ibisstork och letar mat.

Dags för oss att avsluta safarin och åka tillbaka för frukost, på vägen åter träffar vi på några apor.

                                                                                          föregående  - nästa



Postat 2019-04-13 11:06 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Kvällssafari Yala Nationalpark

Vi hade lite otur när vi skulle iväg på kvällssafari, det började regna och då går djuren gärna undan.

Men innan vi var framme vid Yala National Park så slutade det regna och vi fick en fin kväll.

Vi satt högt och bra i bilarna som vi åkte i, alla hade ytterplatser. Men har du försökt att ta dig upp i en sådan där hög bil och bara använda en arm och ett ben. Jag har testat och får väl säga att det var tur att jag hade snälla vänner som kunde putta på, för högt var det och speciellt till första trappsteget.

Bland det första vi träffade på var en Orientibis som spatserade runt i vattnet och letade något ätbart.

Vet inte om krokodiler är någon fara för fåglar, men ibisen verkade inte bry sig om att det låg en och lurade strax bakom den.

Lite längre bort i samma damm passade några bufflar på att ta ett bad.

Fåglarna verkade inte bry sig om att det hade regnat eller så tyckte de att det var skönt att det kommit lite svalka. De var visserligen inte så lätta att få med på bild, för oftast då jag hade lyckats få in dem i displayen på min lilla kamera så var de redan på väg någon annanstans. Men den här biätaren hann jag få en bild på.

På tal om fåglar så ser jag plötsligt något rödaktigt som spatserar borta i bukarna. Vad kan det vara? Ser ut som en tupp.

Nu var det inga tamhöns som hade förirrat sig in i nationalparken, utan det är en djungelhöna, fast här en hane.

Det finns en plats här i nationalparken där man får stanna och gå ur bilarna, det är vid en fin sandstrand och vid Patangala Vila House, fast nu finns det inte så mycket kvar av något hus. Den 26 december 2004 slog Tsunamin till och dödade de 47 turister och besökare som var här och utplånade byggnaden.

Vi gör ett kort stopp där och återvänder sedan in till parken. I några träd upptäcker vi några grå langurer. Otroligt långa svansar de har.

De är glada och pigga och hoppar runt i träden med en väldig fart.

Några bökande vildsvin får vi också syn på.

Söta små ungar har de.

Nu börjar det mörkna och dags för oss att lämna parken, men stannar till först vid en liten sjö.

På andra sidan sjön går det en elefant, fast den behöver man kikare för att se.

Vi åker tillbaka till vårt hotell och i kväll är det gemensam middag. 

Å så var det här med att fylla år i Sri Lanka, man kommer inte undan även om man rest bort från allt ståhej. När jag kommer ner i restaurangen så kommer personalen fram till mig och påstår att jag fyller år. Jag hävdar bestämt att det måste vara någon annan, inte jag den här gången. Men de är bestämda och trots att det var tre dagar sedan så säger de att det är jag som ska sätta mig på den fint dekorerade platsen. Något tveksam är jag, men då de vet vilket datum jag fyllde så är det bara att lyda. Så den kvällen firar vi igen och tårta och sång blir det. Det står till och med mitt namn på tårtan.

Födelsedagsfest till trots så kryper vi tidigt till sängs, vi ska upp i ottan i morgon för att åka morgonsafari. Tänk om vi kan få syn på den lankesiska leoparden då, fast den är väldigt skygg av sig men hoppas kan man väl alltid.

                                                                                föregående



Postat 2019-04-12 10:41 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 3 Nästa 

Tidigare blogginlägg