Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Solnedgång

En solnedgång i Hongkong är faktiskt lite ovanligt, jo solen går ner även där men att få se den i färger hör till ovanligheterna. Fösta gången jag kom till Hongkong var en söndagskväll för några år sedan. Vår chaufför som hämtade oss på flygplatsen var så exalterad över solnedgången och den stora röda runda solen som vi hade som sällskap på den bilturen. Då förstod jag inte att det var något sällsynt vi såg. 

Vår sista kväll i Hongkong på den här resan blev det en färggrann solnedgång, tyvärr såg vi inte den stora röda solen nu men fina färger var det.

Ett fint farväl av staden innan hemresan nästa morgon.

På flygplatsen kom jag ihåg hur effektivt bagagehanteringen vid bandet hade varit då vi kom. Där står det två personer som sorterar bland väskorna och vänder dem så att alla handtag kommer uppåt.

Vi har hoppat över frukost på hotellet och tar den på flygplatsen istället. En Ägg Benedict är aldrig fel.

Över Kina får vi se berg i fina blå toner.

Hur ska man ha tid att äta när det är så intressant där utanför fönstret. Jag fick en underbart god lax som förrätt, fast den utlovade blinin verkade vara utbytt mot gurka.

Gissa vilket flygbolag. Viss ledtråd av skål och godis.

Utanför har landskapet förändrat en aning. Vi är fortfarande över Kina.

Någonstans över Inre Mongoliet.

Inte så vackert

Så flyger vi över Mongoliet, ser ganska kallt och snöigt ut där.



Postat 2018-02-16 10:42 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

A coffee a day - eller lite blandat från Hongkong.

Det blev inte bara utflykter till de yttre delarna av Hongkong, självklart så tog vi promenader inne i stan också.

Här lite blandade bilder från de promenaderna.

Först några bilder vid "Rulltrappan".

Rulltrappan sägs vara världens längsta  utomhusrulltrappa, men det är inte bara en enda lång trappa utan den går i  avsatser. Trappan är 800 meter lång och tar arbetarna till och från sina jobb i "the district". Trappan går endast åt ett håll åt gången, på morgonen, går den ner och sedan vänder den riktning och går uppåt.

I det här området kan man traska runt länge. Finns så mycket att se och allt är inte så supermodernt.

Varför inte bara slå sig ner med en kopp kaffe.

Blir man hungrig så finns det mat för alla smakriktningar.

Annars kan man bara se sig omkring. Råkar maken dessutom placera sig på rätt plats så får han finna sig att vara med i bild när jag skulle fota lite graffiti.

En sväng över till Kowloon.

Bevattning.

Går det inte att laga med silvertape  - då är det trasigt.



Postat 2018-02-14 09:00 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Plötsligt så bara händer det...

Som jag har önskat att få se den lilla stjärtmesen, har ju sett bilder på den och sett hur ljuvligt söt den är men inte att den ville komma till min fågelmatning. 

Men i lördags när jag var ut för att fylla på nötter till ekorrarna i deras behållare så hörde jag ett fågelkvitter som lät ovanligt. Jag stannade ut och lyssnade och plötsligt så visade de sig, de som hade kvittrat. Två små dunbollar landade i vårt plommonträd. Först passade jag på att memorera till minnet hur fina de var, sedan sprang jag så fort det bara gick för att hämta kameran. På med telet och så ut igen och de var kvar. 

Så små och söta. Fågelskådning från altanen är inte så dumt, fast jag borde ha tagit på mig lite varmare på fötterna.

Det som lockade hit dem var säkert min nya matning.

Återanvändning av mjölktetror är bra.

Den första jag hängde upp var omålad och maken tyckte att det inte var så snyggt med mjölkförpackningar i trädgården. Jag håller med honom, så nu målar jag dem. Sticker inte ut lika mycket. Någon frågade vad det är i tetran och det är havregryn, hackade nötter, russin, lite olika frön allt det utblandat i smält smör, ister och lite cocosfett för att få det lite stelare. Gjorde en ny i går för någon hade gått hårt åt den första. Ett tips för den som vill hänga upp en liknande är att göra hål i korken och trä ståltråden igenom den, för om de stora fåglarna försöker sätta sig på behållaren så håller inte pappen.



Postat 2018-02-12 10:25 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Fong Ma Po och önsketrädet.

Hittade så bussen till Fong Ma Po.

Egentligen är det väl inte synd att det är fint och soligt väder på vår utflykt, men det gör det onekligen lite svårare att fotografera från bussen. Det blir solblänk i fönstret hur man än bär sig åt.

Fin natur i det här området och en hel del trädgårdsbutiker.

Många ser ut att ha specialiserat sig på apelsiner.

Vi har kommit fram till Fong Ma Po och hoppar av bussen.

Börjar leta runt var det berömda önsketrädet kan finnas.  Vi behöver inte leta så länge för bussen har stannat ganska nära och vägen in till önsketrädet är kantad av små lyktor sådan här fiskar.

Mitt på en öppen plan står det vi söker, önsketrädet.

Förr kastade man upp något som kallas för "josspapper" i trädet och tron var att ju högre upp detta papper landade desto mer sannolikt var det att önskan skulle gå i uppfyllelse, fastnade inte pappret i trädet så var din önskan alltför girig. Det var så många som kom hit och kastade upp sina önskningar i trädet och josspappret var fäst vid en riktig apelsin, det gjorde att det blev för tungt. En stor gren gav vika och föll ner. Grenen skadade två personer, en äldre man och ett barn. Då förbjöd myndigheterna att  man skulle få kast upp dessa papper i trädet och satte upp en ställning där man kunde fästa sitt papper.

Men folk ville ha sitt önsketräd så nu står här ett önsketräd i plast och i ett närliggande stånd kan man köpa en s.k. "Bao Die",  som är en apelsin (i plast) och ett papper där man kan fylla i sitt namn,  födelsedatum och sin önskan och sedan kasta upp i plastträdet. Skulle man missa trädet så behöver man inte ge upp utan kan fortsätta kasta tills det lyckas.

Jag kastade inte upp något i trädet...

Men det riktiga önsketrädet står lite vid sidan om, bredvid den här stenen. Jag testade att önska mig något där och tro mig eller ej...det slog in. Testa du också att önska, det kanske fungerar genom nätet.

Nu hoppar vi på en buss igen för att åka tillbaka till vårt hotell på Hongkongön. Att hitta bland busslinjerna är inte så lätt så vi åker till närmaste tunnelbana. Kollar kartan över linjerna och ser att om vi åker blå linjen tills den träffar på den gröna linjen så kan vi sedan lätt ta oss vidare till den röda linjen som tar oss ända hem. Perfekt! Tunnelbanan är väldigt pålitlig här och det går ett tåg ungefär varannan minut.

Men  den är inte alltid lika pålitlig upptäcker vi, när vi hade en hållplats kvar till bytet blir vi stående ett långt tag på stationen. Alla sitter lugnt kvar och väntar, tills det plötsligt säg något i högtalarna...på kinesiska...och alla går av tåget. Även vi gör så, tur det för sedan stängs dörrarna. Där står vi nu och väntar och väntar. Ett vanligt tåg kommer in på ett annat spår och det stannar också.

Efter vad vi känner som en evighet kommer det upp ett meddelande på skärmen på engelska och att det blivit något fel och de väntar på att få det avhjälp. Vi väntar ytterligare en stund, men när folk börjar avlägsna sig så går vi också därifrån för att försöka hitta en lämplig buss.

Lätt som en plätt, eller hur! Det är bara att läsa på skyltarna vart bussen går.

Vi frågade en av de som jobbade med information där vid bussarna om en lämplig buss åt det hållet vi skulle. Den första kunde ingen engelska, men han visade oss till en person som kunde lite. Jodå, på kinesiskt vis så vill man inte visa att man inte kan eller förstår så han visade oss till rätt buss.

Hittade den! Trodde vi ja, men den gick åt fel håll. Vi hamnade på ett ganska öde universitets och forskningsområde. Där gick det inte så många bussar, men det kom en och den hoppade vi på. Alltid kommer man någonstans.

Efter en lång och omväxlande bussfärd kom vi så till Kowloon, fast ganska långt från de färjor som går till vårt område på Hongkongön.

Men har man tur så har man, vi hade hamnat nära det norra färjelägret. Nu kunde vi ta en färja över till vår sida av staden.

Våra Otupuskort gällde även här, så för två kronor fick vi åka med.

Så där, här är vi äntligen på väg åt rätt håll.

Kommer du med kryssningsfartyg till Hongkong så är det vid den här terminalen du hamnar. Tyckte den såg mer ut som en rymdstation.

Räcker inte marken till så får man bygga vägen uppe i luften.

Nu var vi på rätt sida om havet och kunde vi hoppa på en spårvagn till hotellet. Men att åka spårvagn i rusningstrafik i Hongkong är inte det lättaste. Förutom konsten att ta sig på en fullpackad spårvagn så fick vi lära oss hur man tar sig av den också.

Man kliver alltså på spårvagnen där bak och för att gå av måste man ta sig längst fram för där betalar man vid avstigning. Ett kort tag funderade vi på om man kanske kunde gå av där bak när det var så trångt, kollade in våra medpassagerare men ingen gjorde så. Det var bara att försöka på ett så smidigt sätt som möjligt ta sig framåt i vagnen och till vår stora förvåning...det fungerade.

Vår utflykt tog hela dan, men lite äventyr är bara lärorikt och ger lite krydda i tillvaron. Blir man riktigt strandsatt kan man ju vinka på en taxi, men hur kul är det. Dessutom hade vi inte fått koll på hur det fungerar när spårvagnen är fullpackad och det ändå kliver på tio till.

__________________________________________



Postat 2018-02-10 08:05 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Kam Tin

Byn som den muromgärdade byn ligger i heter Kam Tin, en liten by med ett lugnt och makligt tempo. Lite svårt att föreställa sig att man fortfarande är i Hongkong.

Affären här kan man kanske kalla för diversehandel, de verkar ha det mesta från hårfärgningsmedel till resväskor. Resväskan ser dessutom ut att ha varit ute på resa för flygtaggen sitter fortfarande kvar. Katten ser ut att trivas på sin upphöjda plats.

Kul väggmålning.

Några hus på huvudgatan.

Vi passar på att besöka marknaden.

Här ser det ut ungefär som på alla andra marknader. Liten by, men med stort utbud av råvaror.

Glada människor som säkert tycker att vi ser lite udda ut.

Matlagning.

En restaurang av det enklare slaget.

Vi drar oss tillbaka mot tunnelbanestationen för att leta reda på en buss. På vägen dit passerar vi en skylt där någon vill att vi ska gilla dem på Facebook, fast det är lite svårt att förstå vem som ber om ett gillande. 

En häger har landat vid ån...

...och en skatliknade fågel traskar omkring i det måttligt rena vattnet.

Vi har tänkt oss att åka till en plats dit inte tunnelbanan går så vi kollar in vilken buss som är lämplig. Busshållplatserna här är riktigt charmiga med sina udda stolar.

Bussen kommer och vi hoppar på för färd mot Fong Ma Po.



Postat 2018-02-09 09:18 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 Nästa 

Tidigare blogginlägg