Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Grande Finale Mongoliet med Prezewalskis vildhästar.

Det sista äventyret i Mongoliet var att leta efter Prezewalskis vildhästar.  Vi beger oss till Hustai nationalpark.

I Mongoliet finns det alltså en hästras som kallas för Prezewalskis vildhäst och den är den enda äkta vildhästrasen. Hästrasen upptäcktes av Nikolaj Prezewalskis 1879, därav namnet på dem. Fast det finns dokument om hästarna redan på 1400-talet. Hästrasen finns inte med i Linnés "systema natura" och var länge okänd i västvärlden. Under 1897-1903 kom det utländska expeditioner till Mongoliet och de fångade in 88 föl som sedan transporterades till Europa, 54 stycken överlevde transporten. Men det var bara 12 som hade den rätta avelslinjen. På grund av jakt så dog hästarna ut i Mongoliet, men tack vare de som fraktats till Europa så kunde man sedan återbörda dessa vildhästar till Mongoliet. 

På vägen dit träffar vi på några jungfrutranor (Grus virgo) som är den minsta i familjen tranor. De här har två ungar.

Men undrar just om de är tvåhövdade.

Hallå, barna vart tog ni vägen.

Tittut!

När vi kommer fram till nationalparken får vi först en föreläsning om vildhästarna och tittar även på en utställning om vad vi kan se i nationalparken. Här får jag även ta en närmare titt på hur den där flygande gräshoppan ser ut, den som jag försökte fotografera flygande tidigare under resan, utan att den bara flyger iväg.

Sedan beger vi oss iväg ut i nationalparken, jag har berättat att om jag får en bild på Prezewalskis vildhästar så ska den bilden vara med på en utställning i Finland. De på nationalparken tycker att det är så viktigt att vi får en ranger med oss som hjälp för att hitta hästarna.

Vi stannar och spejar av området med jämna mellanrum, rangern med sin kikare och jag med telet på min kamera. Men vår ranger berättar att det finns ingen garanti att få se dem för de håller sällan till nära vägen och här får man inte köra ute i terrängen. 

År 1992 återfördes 15 hästar till Mongoliet och genom noggrann avel så finns det nu ungefär 350 stycken, en del av dem lever i Hustai Nationalpark. Vi kuskar runt och letar men hästarna lyser med sin frånvaro, fast på långt håll ser vi en flock gaseller.

På vår jakt efter vildhästarna kommer vi till Ungutstenarna, som är från 600-800 talet.

Vi stannar där en stund och begrundar dessa stenar och vilka som en gång i tiden placerade dem där.

Det finns dessutom en lång rad av stenar som leder fram hit, eller om det är bort, som är flera kilometer lång.

Vi fortsätter leta vildhästar, stannar då och då och spejar, Titta på området ovanför de mörkgröna träden.

Där långt borta upptäcker jag tack vare kameran och telet att det går några hästar. Jag zoomar in och vår ranger bekräftar att den bakre hästen är en vildhäst. Den har slagit följe med några mustanger.

De är alldeles för långt borta för att få någon vettig bild. Den här är kraftigt beskuren från en bild tagen med 400 mm.

Vi fortsätter kuska runt och hoppet om att få se dessa hästar på lite närmare håll börjar ge vika, en steppörn seglar ganska nära oss så den får vara med på bild.

Men vår ranger ger inte upp så lätt, han vet en plats där det brukar kunna finnas hästar, så vi lämnar bilen och beger oss på väg fotledes upp i bergen. Hoppas, hoppas!

Uppför och uppför drar han iväg, jag pustar och kämpar på för att hänga med.

Hade nog gett upp, om det inte visade sig att man kunde se spår av att hästar varit i området för inte så länge sedan.

Så plötsligt, när jag tror att min ork håller på att ta slut så ser vi något.
Svettig och andfådd så jag tror jag ska tuppa av, då plötslig. I dalen bakom berget, där är de. En hel flock vildhästar.
Vi fick inte gå för nära och störa dem, men med 400 mm så har jag nu mina bilder på vad som anses vara världens enda riktiga vildhästar.
Przewalskihästarna är även aggressiva och stridslystna i frihet till skillnad från andra hästar som istället har en starkare flyktinstinkt. Så det är nog bäst att hålla lite avstånd.
Manen är även rättuppstående och blir oftast inte över 20 cm lång. Taglet i man och svans har också en mycket grov struktur och luggen saknas för det mesta. Även svansen är unik för hästarna då den övre delen av svansen är korthårig, ungefär som hos en mula. Ett unikt tecken för Przewalskin är även ett svart streck som går tvärs över skuldrorna och bildar ett kors över manken tillsammans med ålen. Przewalskihästarna kan även lagra fett i nacken inför torra perioder, ungefär som kamelen.
Vi lämnar hästarna och beger oss ner till bilen igen.
Där nere blir det ett plötsligt stopp och vår ranger rusar iväg visslandes i sin visselpipa, en bil har kört ut i terrängen. Han får stopp på dem och det blir en böteslapp. Man får inte köra ute i terrängen här.
Här i nationalparken finns det en hel del murmeldjur också, men de är inte så villiga fotomodeller. Fort, fort kilar de ner i sina hålor då man närmar sig.
Några bilder fick jag ändå, men inte på någon av de största.
På väg hem träffar vi på jungfrutranorna igen, kan vara samma familj som på hitvägen, men då har de hunnit förflytta sig en bra bit.
I morgon åker vi hem till Sverige.
                                                                    föregående.


Postat 2018-09-06 15:25 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Naadamfestivalen

Vi är tillbaka i Ulaanbaatar och i dag ska vi gå på festival. Det är Mongoliets nationaldag och även Naadamfestival. Trafiken denna dag är kaotisk och man måste ansöka om tillstånd för att få köra bil, företaget vi åker med har bara fått tillstånd till en bil så vi får åka med en grupp till festivalområdet. För att överhuvudtaget komma fram så måste vi åka till dit tidigt. Busvädret som försenade vår flygning i går, har även ställt till det i trafiken med rejäla vattensamlingar. Vi blir varnade för att ibland kan vattenpölarna vara rejält heta, eftersom de vattenledningar som kommer från kolkraftverket är i ganska dåligt skick och läcker då och då.

Vi är på festivalområdet i mycket god tid och hinner gå runt och titta innan det är dags att bänka sig på stadion. 

Festivalen är också lokalt benämnd "eriin gurvan naadam" som betyder  "de tre matcherna av män", som i sin tur syftar till de tre sporter som utövas under festivalen. Brottning, bågskytte och hästkapplöpning.

Vi börjar med att gå till brottarna som har samlat sig i en stor hall och håller på med sin lite speciella uppvärmning.

Man sitter i små grupper och spelar det traditionella spelet, ankelbensspel som har anor från 1300-talet. Samtidigt sjungs det olika hyllningssånger. 

Vi tittar på brottarna och deras spel och sång och går vidare till bågskyttarna. De är redan i full gång med sitt skytte.

Bågskyttarna står på ena sidan av ett stort fält, de ska träffa några klossar som är uppställda på andra sidan av fältet. Där står det också en rad kvinnor som samlar upp pilarna och med olika gester visar var pilen träffat.

En skytt gör sig klar...

...kvinnan visar var träffen blev.

Lite taktiksnack.

Väntar på sin tur.

Ingen alkohol får säljas på festivalområdet,  men en speciell drink av jäst hästmjölk (airag) servers. Den brukar ibland kallas för mongolernas öl. Traditionellt ska den servers ur skinnsäcken som hänger på ställningen.

Poliserna samlar sig för dagens arbete.

Vid en sådan här högtidlig dag klär de flesta upp sig i sina nationaldtäkter.

Några poserar stolt då jag frågar om en bild.

Soldaterna har en speciell dräkt.

Har du fått någon medalj så bärs den med stolthet i dag.

Även om det är risk för slagsida.

TV är här och sänder olika program.

De tre på scenen är kändisar i Mongoliet och Solongo (vår guide) är så glad över att få se dem.

Även ett matlagningsprogram  sänds härifrån.

Känd tv-kock som lagar den traditionella rätten som kallas för hästskor och är en mycket populär festivalrätt.

Det lagas även mat i de olika stånden på området.

Kallt kött och någon slags korv. Det skärs i småbitar och serveras som snacks i en plastpåse.

Mitt i folksamlingen kommer en ryttare.

Grillarna är i full gång och förföriska dofter sprider sig.

Hatt ska man ha då det är festival, gärna en vit hatt för männen.

Dessutom kan man ta det traditionella familjefotot dessutom i fina traditionella kläder. Den lilla killen låter sig tålmodigt kläs ut till krigare.

Poserar sedan med morföräldrarna.

-Först klär de på mig konstiga kläder så jag ska se ut som en krigare, sedan ska jag sitta i den här konstiga tronstolen och en massa människor står och tittar på mig och säger att jag är så söt. Vadå SÖT jag är ju en modig krigare

Nu äntligen har det blivit dags att gå in till arenan och leta reda på våra platser....men

                                                                            föregående



Postat 2018-08-27 09:09 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Uushigs gamla hjortstensmunument - Danzandarjaa Khiid tempel - Flygplatsen

I dag ska vi flyga hem, höll jag nästan på att säga, det stämmer inte för vi ska flyga till Ulaanbaatar. Men innan det är dags att bege sig till flygplatsen så hinner vi med några besök. 

Vi börjar med det så kallade Hjortstenarna. De är från bronsåldern.

Hjortstenarna är gamla megaliter med symboler inhuggna. Namnet hjortstenar kommer från att det finns inhuggna skildringar av flygande hjortar bland annat på dessa stenar.

Stenarna har olika höjd, många är över 3 meter.

Formen på stenarna varierar från att vara platta, runda eller krossade, vilket tyder på att de ursprunglig toppen av stenen avsiktligt förstörts.

Hittade även ett litet kryp här bland stenarna. Formen ser nästan ut som en handgranat och uppe på ryggen ser det ut som ett ansikte.

Mönstren snidades in innan stenen restes, fast några stenar visar tecken på att ha snidats på plats. Mönstren hackades eller slipades in i stenytan,  djupa snitt och vinklade ytor tyder på att något metallverktyg har används och sedan har skarpa kanter filats ner med sten.

Stenarna är placerade, så att de som är dekorerade med ansikten är vända mot öster. 

Vid de här stenarna bor det en vakt, hans Ger ser lite annorlunda ut.

Vi går in och hälsar på hos honom.

Sedan styr vi kosan in mot Murun för att besöka Danzandarjaa Khiid tempel. Det är ett litet tempel, som byggts på platsen där det fanns ett gammalt tempel som förstördes 1937.

Då bodde det tvåtusen munkar här, nu bor det ungefär 40 stycken här vid templet.

Lord Buddha statyn.

En dörr som inte leder någonstans.

Runt tempelområdet står det en rad med stupor, jag räknade dem inte man gissar på 108 stycken.

Vi går in och sätter oss en stund och lyssnar på munkarnas andakt.

Fast det var nog roligare för den här lilla killen att stanna utanför.

Men nu är det dags för oss att bege oss till flygplatsen.

Något för flygplansfantasterna.

Här finns också ett monument över en buddhistisk lärjunge som hette Bunia. Han ville lär sig flyga, det gick inte så bra och 1745 gjorde han sitt sista försök och omkom, men trots det så blev han så pass berömd att han får stå staty vid flygplatsen i Murun.

Här säger vi farväl till vår chaufför Amdraa, han ska köra tillbaka bilen till Ulaanbaatar.

Vi checkar in våra väskor och klarar oss utan att behöva betala övervikt, trots att vi har tre kilo för mycket. Även handbagaget vägs in i de 15 kg man får ha.

Det blir ganska långväntan för oss, för i Ulaanbaatar är det busväder och planet som vi ska flyga med kan inte lyfta därifrån. Men till slut så kommer det och vi får borda vårt plan.

Här uppifrån kan man se att Murun inte är så stor stad.

Två timmar senare landar vi i Ulaanbaatar och i morgon ska vi gå på invigningen av Naadamfestivalen.

                                                                        föregående



Postat 2018-08-26 09:15 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Tsaatan - de som har ren.

Vi ska nu på besök hos renhållarna, fast de är förstås inte några renhållningsarbetare vi ska till utan renägare.

Renägarna i Mongoliet kallas för Tsaatan som betyder "de som har ren" på det mongoliska språket. De var ursprungligen tuvinska renskötare, Tuva är en delrepublik i Ryssland.

När vi kom till renskötarlägret blev jag ganska besviken, det kändes som om vi hade hamnat i något slags nöjesfält eller ett Skansen med souvenirförsäljning. Inte försäljning av hantverk utan bara en massa tingeltangel.

Turister som klädde ut sig i kläder som liknade indianernas klädstil och poserade med renar.

Det här var  inte vad jag hade tänkt mig med ett besök hos renskötarna. Var nog enda gången jag blev lite besviken under resan.

Tsatanska folket tror att deras förfäders andar lever i skogen som djur; som ger vägledning åt de levande, så de utövar shamanism. En religion som grundar sig på naturdyrkan. När han som höll i lägret berättade att deras shaman fanns i en av kåtorna och att vi kunde besöka henne gick jag dit. En fransk kvinna satt där också. Hon var där för att lära sig att bli shaman. När jag såg att shamanen var mest upptagen med att räkna pengar, gick jag ut igen. Visserligen ville de bjuda på soppa och bröd men det där kändes inte genuint.

Visst, jag kan förstå att det här stället där turister kan komma på besök och få träffa och klappa renar är en viktig inkomstkälla för dem. Men jag hade läst och hört om shamanism och var nyfiken på deras religion, som lär vara den äldsta varianten av shamanism. Fast det här kändes inte genuint.

Fast samtalet med den här mannen, som var  som någon slags boss över lägret, var mer givande. Vi pratade om skillnader och likheterna mellan tsaatanerna och våra samer. När jag berättade att min morfar hade varit lappskomakare blev han väldigt intresserad och sa att han sett på TV att man kunde sy skor av renskinn. Jag hade lite bilder i min mobiltelefon och de ville han väldigt gärna se. Han berättade också att de fått fem renar från Sverige men att bara en hade överlevt. Antalet renägande familjer hade minskat i Mongoliet och nu finns bara cirka 40 stycken kvar. Även om lägret kändes som en liten besvikelse så var mötet med människor desto mer givande.

Renarna här var väldigt klappvänliga.

                                                               föregående  ---   nästa



Postat 2018-08-24 09:46 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Murun en stad i Mongoliet.

Dags att åka vidare och nu ska vi till Murun eller Mörön som den också skrivs ibland. Inte så lätt att översätta det kyrilliska alfabetet där den skrivs så här, Мөрөн.

Vi är nu ganska långt norrut i Mongoliet, mer grönska och skog i landskapet.

Några timmar senare och med en fin tur genom landskapet är vi i provinshuvudstaden Murun med invånare 27 690.

En ståtlig ryttarstaty tronar på stora torget.

Stan är inte så stor och bebyggelsen känns mer som en liten by på landet.

Vi går bort till "The Black market", tar några bilder men de är inte så villiga att vara med på bild här. 

Inne i stora saluhallen är det ganska mörkt och trots att det ser öde ut så är komersen i full gång.

Lite annorlunda sortiment i glassfrysen.

Fotografering var inte populärt här så det blev bara ett kort besök.

Samlingspunkt för motordriven ungdom.

Jag undrade först var alla affärer var.

Upptäckte sedan att bilderna på husväggarna är istället för skyltfönster.

Efter ett kort besök i stan så tar vi vägen mot Khovsgul Lake, den sjön är ett mycket populärt turistmål och farbror polisen uppmanar oss att köra försiktigt.

Träffar på en holländare med en lite speciell campingbil.

Så är vi framme vid Khuvsgol Sant Ger camp, fint snidad portal har de här.

Dags att installera oss i vår elfte Ger.

Riktigt lyxigt, med både vattenkokare och TV. El har vi också.

Här vid Khovsgul Lake ska vi bo två nätter.

                                                          föregående



Postat 2018-08-23 10:05 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
1 2 3 ... 9 Nästa 

Tidigare blogginlägg