Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Skogens konung och Tärnaby.

Dags att fara vidare på vår tur uppe i norr. Vi lämnar Saxnäs och i skogsbrynet står fru älg med sin lille teling och vinkar av oss.

I Stalon tar vi en tur upp på berget för att se mer av landskapet. Det är lite disigt i dag och solen har inte orkat upp ännu.

De gamla, av både ålder och väder, färgade ladorna tycker jag är så vackra. De här står i Kittelfjäll.

Dagens mål är Tärnaby.

Med sådan här utsikt från sovrumsfönstret kan man sova gott i natt.

 



Postat 2012-08-22 09:05 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Norgefarargården och en kungsörn.

I byn Klimpfjäll, högt uppe på liden med utsikt över Kultsjön, finns det ett hus som kallas för Norgefarargården. Gårdens namn har att göra med att det var här som handelsfororna samlades för gemensam färd över fjällryggen via Remdalen till norska Mosjön vid atlantkusten. Likaså var det här som forlagen upplöstes efter återkomsten från Norge.

Här kan man numera ta en liten paus och festa på kaffe och våfflor och även kika in i ett litet hembygdsmuseum. Utsikten inne i storstugan är inte så dålig.

Numera finns det enklare sätt att ta sig till Norge än att vandra över fjället. En variant är att köra Stekenjokksvägen eller Vildmarksvägen som den också kallas.

Vägen byggdes på 1960-talet eftersom det fanns en gruva här då, den lades ner 1989 och nu är det nästan svårt att se att det funnits stora betongbyggnader där uppe på fjället.

Nu när jag var här fick man inte lämna vägen eftersom det hade härjat boplundrare i området, så tyvärr gick det inte att vandra ute på fjället.

De som hade serveringar och hyrde ut boende i Kimfjäll uppskattade inte det, de hade förlorat en hel månads inkomster och visse inte hur de skulle klara sig i fortsättningen. Ytterst få turister kom då de inte fick fjällvandra eller fiska. De enda som vi såg befolka marken utanför vägen var renarna.

De såg lite skabbiga ut så här års, men får säkert tjock fin ny päls innan vintern kommer.

Även om man inte fick lämna asfalten så gick det ändå att beundra den vackra fjällnaturen och de speciella mönster som bildades när snön smälte.

Såg också att det fanns stora fåglar, den här kungsörnen kretsade runt och sökte efter något gott att äta. Kan förstå att det lockar penninghungrigt folk att plundra fågelbon eftersom en falkunge betingade ett pris på 2 miljoner kronor i Saudiarabien.

Vi for inte hela vägen över till Norge utan vände vid Leipikvattnet.

Renarna var kvar även på återvägen mot Saxnäs.

...och i Saxnäs var Kultsjön sig lik.

 



Postat 2012-08-21 10:31 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

I Marsfjällets skugga.

Fortsätter på temat Bernhard Nordh. I hans bok "I Marsfjällets skugga" berättar han om Lars och Brita Pålsson som kom som nybyggare till Marsliden. Där får man läsa om det hårda nybyggarlivet och i en likadan stuga som den här bodde Lars och Brita Pålsson. Den låg även på den här platsen. Förmodar att de inte hade så mycket tid över att njuta av den vackra omgivningen.

Det allra första de bodde i var en enkel riskoja, under tiden som stugan byggdes.

Det var många år sedan jag läste böckerna om Marsliden och efter att ha varit här och även fått komma in i stugan känns det som det är dags för en omläsning. Även om stugan är en kopia så var det här den låg och så här som det såg ut.

Nu för tiden tar vi oss fort fram mellan byarna här uppe, men det är fascinerande att tänka sig tillbaka till 1800-talet och veta att det var med båt, till fots eller med skidor som de tog sig fram här. Tänka sig vilken tid det tog att ta sig till Åsele eller vandra över till Norge för att idka byteshandel.

Förmodar att sångsvanen även häckade här på den tiden, den här familjen som var ute på en liten skogspromenad är kanske ättlingar till de som Pålsson kunde se.

Strax före Saxnäs har vi Sveriges vackraste rastplats.



Postat 2012-08-20 17:03 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Fatmomakke

Har man läst Bernhard Nordhs böcker om nybyggarna i området runt Kultsjön så är det lite extra kul att åka runt och titta på de platser han beskriver i böckerna. En lite speciell plats är Fatmomakke som länge varit en samlingsplats för samerna. 1781 byggdes två kåtor här som kyrkobyggnad och bostad för prästen. Men även långt innan dess var det en samlingsplats.

Här fanns först bara kåtor eftersom det från början var samernas samlingplats men med då nybygarna slog sig ner i trakten så bygdes det även hus. Det här huset kallas för Länsmansstugan eftersom det var där Länsman bodde och även prästen fick ett litet rum där.

Den här morgonen, då vi gick runt och tittade, var det bara vi och myggen som var på besök. Kan bero på att regnet hängde i luften.

I en av stugorna till höger finns det en liten utställning om livet förr i tiden i dessa trakter. Där kan man bl.a se att fjällturisterna höll stilen på den tiden då de var ute på fjällvandring.

Vi vandrade runt bland hus och kåtor och fantiserade lite om hur här kunde se ut förr i tiden då det var kyrkhelg och både samer och nybyggare kom hit. Kan tänka mig alla barndop, vigslar och begravningar som skulle ske då.

Anna-Lisa Öst, även kallad Lapplisa, bekostade en bönekåta hit till Fatmomakke.

På området finns även en liten kyrka.

Den var väldigt ljus och fin inuti.



Postat 2012-08-16 22:14 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Frukost och Konstvägen.

Ingen trängsel i frukostmatsalen precis, vi avnjuter vår sista frukost på Borgagården och njuter även av utsikten en sista gång innan det är dags att dra vidare.

Stannar till vid Hotell Borgafjäll för att se huset som Ralph Erskine ritat, hade hört att man skulle kunna åka skidor från taket och det ser nog ut att kunna fungera.  Det huset lär ha liknats vid slagskepp, flygplan eller en kraschad postbuss.

Sedan åker vi Konstvägen mot Dorotea men det enda konstverk som vi upptäcker på den sträckan är "Himmelmöte". Det ser ut som ett jättestort fågelägg med en dörr i. Kliver man in står man omsluten av blått och kan blicka upp mot en förhoppningsvis blå himmel. Ett otroligt eko är det där inne.

På väg ner mot mer bebyggda trakter får man inte missa att besöka Jettes gårdsmejeri i Högland och köpa lite god ost.

I Dorotea regnade det och eftersom vi inte är några husvagnsmänniskor så hoppade vi över att besöka Husvagnsmuseet,  men i Vilhelmina sken solen igen och där tittade vi på kyrkstaden.

Även om vi sedan drog oss in mot fjällvärlden igen så var det inte helt folktomt, i en bäck som mynnar ut i sjön Malgomaj träffade vi på Näcken. Där satt han i godan ro och spelade sin förföriska musik. Det var nästan så det spratt till en benen och att vi dansade ner till honom.

Färden fortsatte på grusvägar längre och längre in i fjällvärlden.

I Grytsjö finns det en gammal Skvaltkvarn från nybyggartiden, där hålls det årligen en kvarndag en söndag i juli, tyvärr så var det inte den dagen vi var där.

Dagens mål på vår resa var Saxnäs och på vägen dit passerar man ett mycket vackert vattenfall som kallas för Trappstegsfallet.

Inte så konstigt att det kallas för just Trappstegsfallet eftersom det verkligen ser ut som trappsteg.

Till slut så når vi vårt mål för dagen, Saxnäsgården. En enorm betongkoloss som byggts vid den vackra Kultsjön. Lite obegripligt att man byggt ett så fult hus i den vackra omgivningen.



Postat 2012-08-15 17:09 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Tidigare blogginlägg