Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Får kanske åka hem.

 En ny dag och nya upplevelser och går allt bra, så säger min läkare att jag får åka hem i dag men först en tur ner till röntgen. Känner att foten har börjat vakna till liv för det kliar på ställen under gipsskenan där jag inte kommer åt. Nere på röntgen är det kö och då jag ligger där och väntar på min tur så bryter "helvetet ut". En smärta som inte är av denna värld dyker upp, smärtgenombrott heter det tydligen på läkarspråk. Den har inte förstånd att ge med sig heller utan ökar istället. Röntgen måste göras och när den äntligen är genomliden får jag komma tillbaka till avdelningen och få smärtlindring. Det är tydligen blockaden som lades vid operationen som slutat göra verkan. Ont gör det i all fall.

 Nästa utflykt är till gipsrummet. Gipsskenan ska bort och ett ordentligt gips dit. 

Lite nyfiken är jag allt på hur det ser ut under paketet. Alla gillar väl att öppna paket. ;)

Så är det dags för att bli inpackad i gips, fast egentligen är det väl fel att säga gips eftersom de använder glasfiber numera. Tur för mig, för glasfibern är mycket lättare.

Men den fruktansvärda smärtan vill inte ge vika, morfin av alla de valörer och styrkor tas till men inget hjälper i mer än i 10 minuter. Hemresa är inte att tala om och tur är väl att smärtan kom innan jag for hem. Sent på kvällen får jag åka ner till akuten och gipset  sågas upp, det kanske är det som sitter för thigt. Men tyvärr var det inte det felet, det onda finns kvar och det är ingen rolig natt jag har framför mig.

Men det finns hjälp att få, jag får komma ner till operation och få en lokalbedövningsblockering  lagd direkt in i nerven. En pump hänger ovanför mitt huvud och regelbundet pumpas mer bedövning in. Lite otur har jag eftersom den första hamnar lite snett och åker ut nästa morgon och den tuffa smärtan kommer tillbaka, turligt nog får jag en ny och nu blir jag plötsligt helt smärtfri. Den känslan är inte beskrivbar. Helt underbart och det känns som om jag är världens lyckligaste människa. Jag opererades på en måndag och nu har det hunnit bli torsdag, så de dagar som jag legat här känns mest som ett töcken av smärta ända fram tills nu, torsdag vid fyratiden.  Jag visste inte om att man kunde ha sååå ont.

 Jag känner mig så glad och hoppas nu på att smärtspiralen är bruten. Men även om de allra flesta i personalen här är helt underbara så finns det undantag. När jag är som mest glad över att ha sluppit ut ur mofindimman och smärtspiralen så kommer  en sjuksköterska med en kommentar som verkligen får mig att fundera. Hon har tydligen en åsikt om att man bör plågas lite. Säger när jag är som gladast över att inte ha ont. "Det måste du ha klart för att du inte kan slippa ifrån smärta när du gått igenom en sådan här operation".  Först blir jag bara paff, sedan ledsen och undrar om hon tror att jag överdrivit. Jag är van att ha ont och tål en hel del och har faktiskt ganska hög smärttröskel. Vad menar hon egentligen? Måste man ha ont då man ligger på sjukhus och varför det i så fall när det finns smärtlindring att få, var det helt fel att slippa ifrån smärtan helt och hållet, borde jag ha fått kvar lite grann ändå. Frågorna i mitt huvud snurrar hela natten och det blir svårt att glädja sig åt det smärtfria. Sjuksköterskan har gått hem så jag kan inte fråga henne.

Nästa morgon kopplas min pump ur och till både min och läkaren glädje är det nu bara normal smärta som kommer tillbaka. Smärta som morfinet biter på. Håller det i sig så får jag åka hem i dag. Det har nu hunnit bli fredag och jag har varit här i fem dagar.

Jag har tur, den fruktansvärda smärtan återkommer inte och klockan nio på fredag kväll kan jag ta mitt nya stöd här i livet, Betastödet, och få åka hem. Lite för vinglig för att hoppa på kryckor ännu.

2013-03-22 12:11   Heléne Alklid

Ååh Margareta! Jag har missat några av dina blogginlägg! Stackars stackars dig! Det var verkligen inte kul!
Hoppas att du blir bättre snart!
Kramar till dig!

Svar från Margareta Cortés 2013-03-23 08:54

Bättringen är på gång, har kunnat trappa ner på pillren nu och resten får tiden sköta fram tills det blir dags för träning, men då får jag nog ta i ordentligt.

2013-03-22 12:56   tomazon

Å fy fasiken! Jag lider med dig o hoppas att du snart är på bättringsvägen.

Hälsar Tommy

Svar från Margareta Cortés 2013-03-23 08:56

Jag fick ta till min GPS och då hittade jag Bättringsvägen...;)
Nu har jag börjat gå på den och jag hoppas på att den inte är lika lång som läkaren förutspådde.

2013-03-22 13:26   peringe

Hej Margareta!
Hoppas att Du får åka hem och att du får vara smärtfri, hemmiljön brukar snabba på rehabiliteringen.Ha det bra & krya på dig./Önskar Ingemar

Svar från Margareta Cortés 2013-03-23 10:22

Hem fick jag komma och även om det är bra vård och praktiska både sängar och utrymmen på sjukhus, så nog är det bra skönt att få komma hem. Smärtfri tar det nog tid innan jag blir men nu hjälper åtminstone pillren jag fått.

2013-03-22 14:02   Gun-Inger Arvidsson

Lycka till hoppas det skall gå bra nu. Du har i mig en kompis som upplevt det mesta som kan upplevas på sjukhus. Jag vet hur ledsen du blev.

När ett sår på min mage sprack som var 13 cm långt 4 cm djupt var det en sjuksköterska i Kristianstad som tvingade mig dagen efter detta hänt att jag själv skulle avbeställa en taxi hon beställt för min hemfärd. Jag ville träffa en läkare jag hade på spyk. innan jag åkte hem.

Jag gick en massa trappor ner till hallen där telefonen satt därefter hade jag gått utan skor i snöslask till psykmottagningen som var i ett annat hus. Rättvisan segrade så jag fick ersättning för mitt lidande med hopp sjuksköterskan fick tillsägelse. Har hört hon varit hemsk mot många.

Nu önskar jag att du klarar dig på morfintabletter hemma och blir bättre vecka för vecka.
Tänker på dig. Kramis
Gun-Inger

Svar från Margareta Cortés 2013-03-23 10:28

Tyvärr så finns det undantag bland all fin sjukhuspersonal. Alla andra var både trevliga och snälla, jag hade väl lite otur den kvällen. Men det kändes lite sårande med den kommentaren och jag undrade om hon aldrig haft ont någon gång. Hoppas du repat dig från dina krämpor och kan njuta av den snart annalkande våren.

Gun-Inger Arvidsson 2013-03-23 22:21

Visst alla andra var så rara men rädda för henne så de stod enbart som statyer. Jag tyckte det var synd om den personalen.
Jag vet hur ledsen du blev för man är så sårbar när man är nyopererad.
Sov gott
Gun-Inger

2013-03-22 14:12   Ewa Kirjavainen

Sjukvården är Inge kul även om flertalet där är ok, har en liknande erfarenhet från barnsben. Skönt att du får komma hem, krya på dig! Ewa

Svar från Margareta Cortés 2013-03-23 11:58

Skönt att få komma hem även om sjukhussängen var praktisk så är den egna sängen bra mycket skönare, trots att jag måste ha foten högt ett bra tåg till.

2013-03-22 15:59   Agneta Viklund

Skönt att du e någorlunda smärtfri och hoppas du snart kan använda kryckorna och sen förstås att du blir helt bra! Hu, den smärtan var inte att leka med minsann. Och som alltid är du med med kameran vid dina äventyr:) Även om du säkert hade varit utan detta sjukhusäventyr:)
Ha det så fint du kan. Sänder lite varmt solsken till dig:)

Svar från Margareta Cortés 2013-03-23 12:01

Måste ha varit ditt solsken som lyste in genom fönstret här i morse, tack för det.
Kryckorna har jag nu erövrat och tar mig fram hyfsat med nu, fast inte så långt ännu.
Mobilkameran är bra att ha ibland, ingen som protesterar då den används.

2013-03-22 18:10   enanse

Konstig sköterska du träffade på! Jag hoppas att smärtan håller sig på en normal nivå, helst försvinner helt förstås!
Låter skönt med glasfibergips! :)
/Anna

Svar från Margareta Cortés 2013-03-23 12:06

Finns inte så många som tur är men ibland stöter man på dem.
Hade nog kunnat fylla flera inlägg med alla trevliga sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, transportpersonal, gipstekniker och de på röntgen, de som var helt underbara och alltid hade ett vänligt ord eller tröstande kommentar när det var som mest besvärligt. Tyvärr så var det den där lite syrliga kommentaren som fastnade och gnagde sig fast.
Så egentligen har jag bara lovord om vården på S:t Görans sjukhus.