Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Kvarken

Intill det här tornet i Vasa ligger turistbyrån och där slank vi in för att fråga vad man inte bör missa då man är i Vasa. De trevliga damerna där inne berättade gärna och tyckte att Kvarken är något man inte får missa, dessutom så får man se och köra över Finlands längsta bro på väg dit. Lydiga turister som vi är så hoppade vi in i bilen och startade färden mot Kvarken. Fast först fick vi en detaljerad berättelse om den ena damens egna semesterresa i norra Finland och Murmansk. Jag beklagar mig inte för det var både informativt och intressant.

 Replotbron är som sagt Finlands längsta bro och den är 1045 meter lång.

Invigd 1997 och som jag nu sett så tas det stor hänsyn till fotgängare och cyklister i Finland.

Nu åker vi över.

Det finns en sägen om hur Kvarken och Korsholmen skapades. Läste den i en broschyr som jag fick på turistbyrån och den lyder ungefär som så här: För länge sedan då det fanns jättar här i Norden hade jätten Finn gjort något hyss och blivit utdriven ur Sverige. Han tog då en stor skinnsäck och fyllde den med stora stenar och drog iväg över havet för att finna  sig ett nytt land att leva i. Då han kom halvvägs över havet gick det hål i säcken och stenar började falla ur. Av stenarna bildades Valsöarna och de holmar och skär som finns på finska sidan av Kvarken. När jätten, som för övrigt kallades för Finngubben, kom till ett ställe som kallas för Panike då brast hela botten på säcken och allt som var kvar i säcken föll ut. Jätten blev så arg så han började kasta stenar omkring sig åt alla håll och kanter, så bildades Replot, Björkö och allt som vi nu ska ut och titta på. Eftersom den sagan stod i en turistbroschyr så måste det väl vara sant.

Vi styr kosan mot Björköby allra först, det ligger längst ut mot havsbandet. Det är en liten by men vi ser att den kommer att växa snart för här har det byggts en hel del nya vägar och styckats av tomter. Fast i dag så är det lugnt och stilla, hösten är i antågande och endast en enda bod nere i hamnen är öppen. År 1616 började posttrafiken gå härifrån över till Sverige, vilken pågick i ca 200 år

StrandGumman själv tyckte det var kallt i dag så hon gick och satte sig i bilen i väntan på fler kunder. Frös man så fanns det gott om raggsockor, mössor och vantar att värma sig med där inne i boden.

Efter att ha försökt att fota flygande svalor...

...och landande svalor nere vid bodarna i hamnen...

 ...beslöt vi oss för att ta en promenad till utsikttornet Saltkaret.

Där kommer man upp 20 meter och får en fin vy ut över öar och skär.

Många åker hit för att titta på fåglar och jag ser att det finns gott om dem.

Här kan man också se resultatet av Jätten Finns verk.

Vänder vi blicken åt andra hållet så kan vi se Svedjehamn och även det som vi upplevde som lite typiskt för området. Röda hus med gulmålade dörrar.

Utmärkande för det här området är landhöjningen, i slutet efter avsmältningen av inlandsisen var landhöjningen 1 mm per dag, nu är den 8 mm per år, så det här området förändras ständigt. Förr trodde folk att det var vattnet som minskade och inte landet som höjde sig. I slutet av 1700-talet föreslog vetenskapsmannen Anders Celsius att det nog var ett hål i havsbotten där vattnet rann ut.

2012-09-20 10:56   janolof

Är det verkligen 8 mm/dag, det blir ju 3 meter per år. Jag tror det är mm/år.

Svar från Margareta Cortés 2012-09-20 11:05

Hmm, får ta och läsa bättre....kollade min faktaskrift och det är som du säger 8mm per år.
Jag ändrar, tack för att du är uppmärksam.
Men 1 mm per dag stämmer.

2012-09-20 11:32   Heléne Alklid

Som vanligt en informativ berättelse med superhärliga bilder! Du kan du! =)

Svar från Margareta Cortés 2012-09-20 22:08

Tack Heléne för de vänliga orden.