I dalaskogarna händer det underliga saker.
När jag var i Dalarna nyligen fick jag hela tiden höra att här i Dalarna finns det gott om björn. Kan det var därför de uppmanar en att hålla sig på sin kant.
Vi var lydiga turister och höll oss på leden och leden den var inte så svår att hålla sig på, utan den ledde rakt in i urskogen, men någon björn såg jag inte till. En flock kossor träffade vi på och de ville inte höra talas om någon björn och inte heller vara med på bild.
Men vad har vi här som kommer kutandes, kan det vara den omtalade björnen, den ser stor ut i alla fall.
Nej det var bara en eftersläntare och hon såg så upprörd ut över att kompisarna hade lämnat henne på efterkälken. Hon såg dessutom mycket trind ut om magen, verkar som om det var smått på gång där.
Sedan kom vi fram till Ö som inte var någon ö, men eftersom det är slutet på alfabetet så slutar min resa i Dalarna här.

För ett par år sen var jag för övrigt i Lillhärdal i södra Härjedalen och åt glass gjord på dom där fjällkossorna. Den var otroligt fet och god.
Ha det gott, mvh Tommy
Kul med Lillhärdal, har en bekant som kommer därifrån och nu på resan så var jag i Lillhärdal utan att egentligen vara där...;) Den lilla fäbobyn som heter Ö och som inte var någon ö vet jag inte varför den heter så.
Glass från fjällkossornas mjölk låter gott.
Den glassen är kanon. Jag vet inte om dom finns kvar dock, jag provade googla men länkar verkar vara gamla. Det var nog 5 år sen vi var där o käkade glass. För övrigt är jag döpt i Lillhärdals kyrka :-)
Sköt om dig! =)
Tack Heléne, jag blir glad av din kommentar.
//ewa
Ja den stackars kossan som kommit på efterkälken såg väldigt upprörd ut, man ville bara gå ut och krama om henne och trösta, fast då hade hon väl blivit ytterligare upprörd. Hon såg så trött ut efter språngmarchen och rund om magen var hon verkligen, speciellt i jämförelse med de andra i flocken.
Tack Mikael, resan fortsätter dock men Dalarna lämnar jag nu för nya platser i vårt vackra land.