Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Hurtigruten - Kirkenes

Nu går resan söderut, inte för att vi är på återväg men som bekant svänger Norges kust en hel del uppe vid toppen.

Dagens första stopp är Vadsö.

Här i Vadsö står Norges förtöjningsmast, där man stannade till på Nordpolsfärden med luftskeppet 1926.

De har även att museum där man ställer ut bilder från olika nordpolsexpeditionen, framförallt då de med luftskepp.

Vardö sover och vi fortsätter nu mot Kirkenes.

Vi närmar oss och det ser ut som om det ligger en hel del fiskebåtar, eller snarare skepp vid kajerna. Men de ser inte helt frächa ut.

Vi lägger till vid Hurtigrutenkajen och välkomstkommitén är på plats.

Många passagerare avslutar sin resa här och en hel del startar sin. Men vi går av för att titta på staden. Nu har vi tre timmar på oss, så följ med på en promenad.

Först hälsar vi på välkomstkommitén.

Se, jag kan flyga utan att använda vingarna.

Ja vad gör man en regnig söndagsmorgon i Kirkenes, det mesta verkar vara stängt så vi går ner och tittar på fiskebåtarna.

Den första vi ser är en ryss och väldigt rostig.

Vi fortsätter upp mot centrum, på vägen passerar vi en stor pampig staty.

Strax efter ser vi en skylt att Andersgrottan ska vara här någonstans.

Vi hittar den och ser att det är stadens största skyddsrum, den anlades 1943 och sprängdes ut i berget helt nära centrum. En rundvandring där inne tar 25 minuter, så det får vara om vi ska hinna se staden.

Vi fortsätter vår promenad in till centrum, ser ganska dött ut där.

Krigsmödremonumenet står där ganska ensam.

Antar att det går att låna även ryska böcker på biblioteket.

Verkar vara en livlig stad det här, i alla fall av att döma av vad de har bakom disken i den här butiken.

Pizzerian är också stängd, öppnar först klockan 13.00. Då är vi inte kvar här.

 Med Hurtigruten kan man åka på utflykt till Ryska gränsen, men det gjorde vi inte. Även den lokala resebyrån erbjöd resor dit.

Det sades att gruvan i Kirkenes,  lades ner 1996 och vi trodde att den inte var i drift nu, men vet nu att den togs i drift igen 2009. Fartyget som ligger där framför gruvanläggningen, det verkar inte vara i drift.

Intressant rutigt hus vid gruvområdet.

Det finns inga förbudsskyltar och ingen ropar åt oss att försvinna heller så vi går en sväng ut på kajen.

Där ligger de ryska fiskebåtarna på rad.

Ingen av dem ser ut att vara i toppskick. Finns mycket rost att skrapa här.

Men vad är det som står där borta, kan inte vara en gris för det är ingen knorr på den gula svansen, kan det vara en rysk hund? Den verkar snäll i alla fall.

Bryggan och kajen ser ut att vara i samma skick som båtarna som ligger där. Men alla sätt att laga den på är bra. Man får se sig för var man sätter ner fötterna.

 Ser fler ryska båtar och de ser ganska så fina ut från det här hållet.

Men bakifrån ser de mer ut som vrak som ska sjunka när som helst. Hörde att många lämnar sina skrotfärdiga fartyg här och låter norrmännen ta hand om dem.

Vi kommer inte längre på den här kajen och tar en sväng in mot byn igen. Sådan tur att vi tog paraply med på promenaden för det var väl därför regnet upphörde, men vattenpölarna är kvar.

Det är gudstjänst på gång i kyrkan men vi hinner inte med det nu, klockan tickar på och vi måste vända åter mot vår båt. Snödrivorna ligger kvar vid kyrkan. Undrar om de hinner smälta bort innan vintern kommer.

Troligtvis inte, ser att det inte lönar sig att ställa undan snöskyffeln och sparken här. Sparken går fint att använda som solstol.

Alla sätt att bygga hus på är nog bra, här är det ett gammalt skyddrum eller bunker som fått vara som grund för bygget.

Nu börjar vår tid i land ta slut och vi får skynda oss, men området med fiskeredskap lockar in mig för att ta några bilder.

Det blev mycket kajpromenad men det var det området som lockade mest att gå och titta på.

Men såg även en landgående skönhet, den stod parkerad utanför brandstationen. Den såg gammal ut men i mycket bättre skick än de ryska fiskebåtarna.

Helt klart, fick bevis för att vi verkligen är i Kirkenes.

En liten mer stillsam bild som avslutning.

Innan vi återvänder till Nordlys och den väntande lunchen och sedan vår resa åter, mot Bergen.

Hon ligger där startklar.

2010-06-30 17:16   pic-tor

Vilket fullödigt reportage med många fina bilder. Strandskatans hopp är en fullträff. Gillar också nautikabilderna. Jag visste inte att det ryska inslaget var så påtagligt i Kirkenes. Det är väl bra om de kan samsas om fisket för det gynnar avspänningen i området. När man ser dina bilder så slår det mig hur beroende människorna här är av fisket. Vad skulle hända om fisken skulle minska i antal, eller helt försvinna? Angående bössan i butiken - det kanske finns isbjörnar i närheten?

Svar från Margareta Cortés 2010-06-30 18:11

Nja, det är nog inte för att jaga bort isbjörnar som de har den bössan, lite för långt söderut. De björnar som finns i det området är säkert bruna eller tväbenta.
Såg inga norska fisketrålare där, verkade bara vara ryska och alla var i så dåligt skick. Verkade inte som det var lika uppskattat av norrmännen, speciellt inte vraken som de fick ta hand om. Tror att det som fiskades mest var kungskrabban, men där är jag inte helt säker.