Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Hurtigruten - Lofoten

På väg mot Lofoten och ut över Vestfjorden, som inte känns som någon fjord utan mer som öppet hav, ser vi en fin fyr. Jag tycker att fyrar är så vackra och speciella så den vill jag visa.

Här Landegode fyr, tyvärr så kunde jag inte se Landegomannen som enligt sägen sägs klättrar uppför fjällväggen, var nog för att molnen gick så lågt.

Jag hade säkert alltför höga förväntningar på Lofoten efter att ha hört så mycket om den ögruppen, blev inte så imponerad som jag hade räknat med, men det beror säkert på att hela norska kusten är så vacker, därmed inte sagt att Lofoten också är vackert, det är vacket. Men ljuset svek oss inte, det var så vackert som det sagts.

Tror inte att mina bilder gör det helt rättvisa. Ni får tro mig på mina ord.

Lofotenväggen, en 100 km lång bergskedja som reser sig upp hur havet var verkligen mäktig och kändes också som en vägg.

Har tappat bort namnet på den här fyren, tacksam om någon vet vad den heter.

Mäktiga vyer och Stamsund passerar vi.

Vi möter även den sörgående Midnatsol.

Kabelvåg en fin liten fiskeby.

Så siktar vi Lofotens "huvudstad" som är Svolvaer.

Vi möts vid inloppet till hamnen av "Fiskerkona".  En skulptur som illustrerar fiskekäringa, alltså någon som man är kär i. Skulpturen är gjord av Per Ung.

Svolvær är känt för sitt fiske och här hänger det mycket fisk på tork.

Mycket fisk.

På stora torget spande vi efter det som jag trodde hette hornen, men tydligen går under namnet Svolveargeita. De syns högt uppe på berget över de vita huset.

Det är främsta av Lofotensymbolerna. Tidigare kallades den "Kärringa och Kallen. Man kan se hur Kallen håller sin vänstra hand över Kärringens skuldra och hur de tillsammans spanar ut över staden.

Det är poppulärt bland bergsbestigare hoppa över från det ena hornet till det andra, tyvärr så var det inga bestigare där den här kvällen men i ett av butiksfönstren fanns en bild och jag tog en bild av bilden. Vet tyvärr inte vem som är upphovet till den bilden men en liten signatur finns där även om den inte helt kom med.

Dags att lämna hamn och Fiskehustrun vinkar farväl.

...och önskar oss säkert lycka till på vår fortsatta färd, nu mot Trollfjorden.  

  Där i den smala fjorden ska vi in den är bara 70 meter bred i mynningen. Får hoppas på att vi inte fastnar.

Det ser ut att gå bra även om det är trångt, men så vackert.

Fjorden är två km lång och vi undrar nu, när vi närmar oss lutet på fjorden, åt vilket håll vi kommer att gå  för att komma igenom. Det gissas vilt på både höger och vänster.

Vi svänger runt när vi kommer ner till det innre av fjorden och vi på däck fortsätter att fundera på var öppningen för att gå igenom finns. Försöker med "Sesam öppna dig" när fören ligger ganska nära fjällväggen och fallet där.

Men bara massiva bergväggar finns det.

...och vackra mycket höga vattenfall.

Det vi inte visste var att det var en återvändsväg och vi vänder för att gå ut samma väg vi kom. En sådan luring.

....så är det säkert.

Nu är klockan nästan nästa dag, så det är bara kojen som väntar.

2010-06-21 14:24   janolof

Visst är det ljuset som gör Lofoten. Jag har många fina minnen därifrån, både sommar och vinter.

Men stannar inte båten i Stamsund längre? Kulturskymning i så fall, skulle jag vilja säga. Men det är klart, tiderna ändras.

Svar från Margareta Cortés 2010-06-21 14:31

Jodå, den stannde där men då satt vi och åt middag jag hoppas på att få se det bättre på återvägen.

2010-06-21 15:45   pic-tor

Fina bilder igen från ett dramatiskt landskap. Fiskehustrun har något sovjetiskt över sig tycker jag.