Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

The Island of Knights - På Riddarnas ö möter man historien i varje mur och bastion.

En dag i april, närmare bestämt den 11:e, höll kylan fortfarande sitt envisa grepp om Stockholm. Minusgraderna bet i kinderna när vi drog våra väskor genom den grå morgonen på väg mot Arlanda. Men bara några timmar senare steg vi av planet i ett helt annat ljus – Malta, den sägenomspunna ön mitt i Medelhavet.

En ö formad av riddare, belägringar och tusen år av korsande kulturer. Jag hade läst att man fortfarande kunde känna historiens vingslag i murar och kullerstensgator, och det dröjde inte länge förrän jag förstod vad de menade.

En första glimt av ön, från flygplanet.

.

Maltas flygplats är liten, inga bryggor utan alla får åka buss eller promenera till huvudbyggnaden.

.

Innan vi gav oss ut på upptäcktsfärd i stan, behövde vi hitta vårt hotell. Det låter enkelt, men i Malta kör man inte bil överallt. De smala, branta gränderna i Valletta gör att taxin ofta får stanna en bit bort, och resten får man ta till fots. 

Det är så trångt i Vallettas gränder att man lätt hamnar på en gata där man egentligen inte borde vara. Som den här bilisten, som fick det rejält svettigt innan restaurangägaren flyttade bord och stolar så han kunde komma loss. Polisen konstaterade torrt att han nog borde ha valt en annan väg.

Vi hamnade ändå på rätt gata och behövde inte gå långt. På bilden syns huset där vi ska bo, där balkongfönstret står öppet är vår balkong. Det är en av de där typiska maltesiska träbalkongerna som sticker ut över gatan, lika charmiga som de är svåra att fotografera. Att bilden är tagen i den branta vinkeln beror helt enkelt på att gatan är så trång att det inte gick att backa för att få en bättre vy. Här får man ta det som det är: nära, brant, trångt – och alldeles underbart.

Nu var det dags att bege sig ut och upptäcka staden Valletta. Det var på den promenaden vi träffade på stadens grundare – mannen som inte bara byggde en stad, utan formade hela Maltas öde.

Jean Parisot de Valette. Det är lätt att tro att han bara är ännu en riddare ur historieböckerna, men Valette var något helt annat. Han var stormästaren som ledde Johanniterorden genom den stora belägringen 1565, då Malta stod emot en enorm osmansk styrka.

Segern gjorde honom till en hjälte i hela Europa, men det var hans nästa beslut som verkligen satte spår: han beordrade byggandet av en helt ny huvudstad på den smala halvön mellan två hamnar. En stad som skulle vara starkare, vackrare och bättre rustad för framtiden. Den fick namnet Valletta, efter honom själv – och det är hans vision som fortfarande präglar varje rak gata, varje bastion och varje solvarm sten.

Valette hann aldrig se sin stad färdig. Han dog 1568 och ligger begravd i St John’s Co‑Cathedral, mitt i hjärtat av den stad han bara anade konturerna av. Men när man står framför statyn, med utsikt över de gyllene murarna och havet som glittrar nedanför, känns det nästan som om han fortfarande vakar över sitt livsverk.

Namnet Malteserorden började användas först efter 1530, när Johanniterorden fick Malta i förläning av kejsar Karl V och flyttade sitt högkvarter hit. Innan dess kallades de helt enkelt för Johanniterorden.

Men St John’s Co‑Cathedral återkommer vi till sen, nu vill vi se oss om lite.

Det blir bara en lite kortare promenad för att känna in stan och njuta lite av värmen, för det har varit e lång dag med mellanlandning i Köpenhamn.

Efter en lång och innehållsrik dag tog vi en kort kvällspromenad genom Valletta, den lilla huvudstaden som klättrar upp och ner över sin smala halvö. Här är gatorna inte bara branta, de är nästan som trappor som leder en rakt in i historien. Det är lätt att förstå varför hela staden är upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Varje sväng bjuder på nya vyer, nya nivåer och nya överraskningar.

När kvällsljuset började mjukna föll det perfekt över Vallettas berömda träbalkonger. De hänger som små färgglada utskjutande rum över gatorna, ibland sneda, ibland nymålade, alltid charmiga. Det är något speciellt med hur de nästan svävar över de smala gränderna, som om de vill se vad som händer nere på gatan innan de släpper kvällen förbi. Att promenera här är som att gå genom ett levande museum där varje fasad berättar sin egen historia.

När vi närmade oss hamnen såg vi färjan till Sliema lägga ut, full av resenärer som var på väg tillbaka efter dagens äventyr. Kvällssolen låg lågt och speglade sig mjukt i vattnet, som om den ville följa båten en bit ut i bukten. Det blev en stillsam och vacker avslutning på vår egen kvällspromenad, en sista glimt av Vallettas gyllene ljus innan det var dags att dra sig tillbaka och ladda för en ny dag i denna backiga och oemotståndligt charmiga stad.

Efter en mycket innehållsrik dag är det dags att dra sig tillbaka.

2026-04-20 12:28   nyanders

Tänk så lurad man kan bli, när jag såg titeln på bloggen så trodde jag att det var ett reportage från Riddarholmen i Stockholm 😀.

Men hursomhelst så var det ett trevligt reportage med fina bilder som gjorde mig nyfiken på Malta och Valetta, Jag har aldrig varit där men nu lockar ön...

//Anders

Svar från Margareta Cortés 2026-04-20 16:43

Tack Anders!
Var lite längre bort och säkert mer att upptäcka än Riddarholmen. Var mitt första besök på ön och jag blev glatt överraskad. historia var inte något favoritämne i skolan, men får man den så här på plats så blir jag verkligen intresserad. Kan rekommendera den ön, speciellt staden Valletta.

2026-04-20 16:19   syntax

När jag läser din text, poppar det upp i bakhuvudet att Johanniternas stormästare de Valette var över 70 år vid striden med muslimerna, och att han strax blev svårt sårad - men att han fortsatte striden från en stol, ilsket vrålande order.
Man förstår att han sätter avtryck än i dag.

Svar från Margareta Cortés 2026-04-20 16:40

Tack Peter!
Ja, visst är det fascinerande hur de där historierna lever kvar! Men enligt de samtida källorna var gamle de Valette faktiskt mer av en ’på murarna med svärdet i hand’-typ än en som satt på en stol och vrålade order. Han var runt 70 år, blev sårad i benet och lät sy ihop såret utan att lämna striden. Inte konstigt att han gjort avtryck – det är svårt att föreställa sig den envisheten i den hettan. Men bilden av honom ilsket kommenderande från en stol är ju nästan lika bra, den också.
I övrigt så var staden Vallette en mycket intressant stad där historiens vingslag anades hela tiden.

2026-04-20 18:43   pdahlen

Ser ut som en mysig historisk stad, med mycket att titta på inte minst alla små gränder. Det att man hamnar med bil i de smala gatorna är lätt hänt iaf om man är turist, jag hamnade i något liknade i Antibes där gatan blev smalare och smalare men jag lyckades komma ut på andra sidan, att backa vore ännu värre. Den där backen i slutet av serien var ju något att parkera i. Fint dokumenterat, har du fått ordning på din kamera

Svar från Margareta Cortés 2026-04-21 10:15

Tack Peter!
Inte lätt att köra bil där det är trånga gator, den här kom därifrån till slut. Mycket backar i den stan. Min kamera är inte trasig, et var objektivet som gett upp. Men på den här resan fick min gamla Canon 7+D och ett lättare objektiv följa med. Är inne på att sälja av all min canonutrustning och köpa något lättare. Har stora problem med en hand så de tunga, men bra, objektiven kan jag inte hantera just nu. Får veta nästa månad om det blir op eller om jag får leva med min dåliga hand. Har sneglat lite på Sonys kameror.

2026-04-20 22:22   Måns H

Min fru och jag var på Malta för ca 20 år sen. Du har verkligen örnkoll på historien! Kul att få bättre info än vi tog fram då! Fina foton också som du fortsätter skämma bort oss med. Branta gatan med motorcyklisten verkligt träffande.
Vi kollade in the Malta experience från WW2 och åkte runt på ön med skraltiga bussar. Man pratade maltsiska men engelska funkade i stort sett överallt. På ett museum fanns en stol som påven suttit i. Det kändes lite speciellt att sätta sig i den!

Många hus var byggda i en rätt så porös sandsten som här och där nästan vittrat bort i vinterregnen. Minns också en mindre stad där alla gator var krokiga som om man använt en jättestor passare för att lägga ut dom.

Svar från Margareta Cortés 2026-04-21 10:25

Tack Måns!
En helt otrolig stad Valletta. Läste på en hel del om stan och dess historia både före och när jag var där. Resorna blir intressantare då.
Visst är det fascinerande hur mycket Malta rymmer på en så liten yta. Och ja – The Malta Experience finns ju i flera varianter, bland annat den som handlar om Malta under Andra världskriget, så det var säkert den ni såg. Ön hade ju en enormt utsatt roll under kriget, något som märks än i dag om man tittar lite noga.
Angående husen så är det sant att många är byggda i globigerina limestone, den där ljusa, mjuka kalkstenen som både ger staden sin gyllene färg och samtidigt vittrar ganska lätt i väder och vind. Det är en del av Valletta‑känslan, tycker jag – skönheten och skörheten i samma sten.

Och vilken upplevelse att få sitta i påvens stol! Sådant minns man.

De krokiga gatorna du nämner låter som Mdina eller kanske Vittoriosa – båda har den där medeltida labyrinkänslan som om någon verkligen ritat dem med en passare i handen.

2026-04-21 07:48   Lena Holm

Vilka mysiga balkonger de har och de är vackert målade dessutom. VI har varit på Gozo och dit kom vi via Malta men såg inget av ön och känner förstås inte till någon historia heller. Gränden där bilen fastnat påminner om Indien, fast där fastnade man inte :-) Det gick alltid att ta sej runt på något sätt. Vad är det som ligger som en tunga ut i vattnet?
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2026-04-21 10:28

Tack Lena!
Balkongerna var fina, och något som verkligen fotograferades av alla turister.
Lite synd om bilisten, som fick backa och köra fram åtskilliga gånger för att komma runt där.
Gissar att det är bilden från mellanlandningen i Köpenhamn du syftar på om landtunga, det är bron mellan Sverige och Danmark,

2026-04-21 15:22   Erik Madsen

Hej Margareta.
Fin reseberättelse och som vanligt mycket intressant och läsvärd.
Jag har inte varit på Malta, men när jag läser om det tänker jag på min mamma. Hon hade bara varit utomlands en gång i sitt liv – till Göteborg !
Men när hon kom på "plejehjem" tog hon och några boende och lite vårdpersonal till Malta! Hon gjorde det till och med det ett par gånger.
Det är några vackra bilder du visar. Jag gillar särskilt det med de färgglada balkongerna.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från Margareta Cortés 2026-04-24 11:22

Tack Erik!
Åka till Göteborg är ju nästan som utomlands även för oss stockholmare. ;)
Malta var en mycket positiv upplevelse, så mycket att se där och man kände historiens vingslag så gott som överallt.

2026-04-22 16:43   Iwa

Fint reportage om en intressant plats. Med spännande historia. Man blir sugen att besöka.
/per

Svar från Margareta Cortés 2026-04-24 11:23

Tack Per!
Jag är så glad över att vi kom iväg till Malta, var mer av en slump att vi hamnade där, men så glad att det blev Malta.