Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Guadalest– en liten pärla i bergen

Nu ska ni få följa med till en annan av min dotters favoritplatser i närområdet: Guadalest.

Guadalest är en sådan plats som nästan känns overklig när man närmar sig den. Vägen slingrar sig upp och upp, och plötsligt i en glipa mellan träden ser vi den lilla byn.

Jag visste inte mycket om platsen i förväg, mer än att min dotter, som klättrar i berg, hade hittat den av en slump. Hon och hennes sambo var där för att klättra och fick syn på byn först när de nådde toppen av klippan. Det blev en riktig överraskning eftersom de kom från andra hållet och inte hade någon aning om att byn låg där.

Härifrån, ser inte klippan så imponerande ut, men när man är inne i byn så växer den till en för mig skrämmande höjd att klättra i.

Det är den klippan som reser sig till vänster i bild.

Vi har åkt på slingrande vägar utan så mycket bebyggelse så det är lite överraskande då vi kommer fram till Guadalest och där  är det kö med turistbussar  som ska in på parkeringen. Gissar på att många av dem kommer från de stora kryssningsfartygen som lägger till i Alicante.  När ett fartyg lägger till kan flera bussar rulla upp samtidigt, ofta på förmiddagen. Det märks direkt i byn eftersom den är så liten.

Jag lyfter blicken mot klippan och ser samtidigt hur judasträden redan står i blom, som om de försöker mjuka upp den karga bergväggen med sin rosa prakt. Där uppe tronar Castillo de San José, en gammal försvarsanläggning som nås genom en tunnel rakt genom berget. Borgen kallas ibland ”Örnboet” på grund av sitt dramatiska läge. Två stora jordbävningar på 1600–1700‑talen förstörde delar av byggnaden, men ruinerna är fortfarande imponerande.

Dit ska vi strax ta oss.

Guadalest grundades av muslimer på 1000‑talet. Än idag känns historiens lager närvarande, särskilt så här tidigt på morgonen när gatorna fortfarande ligger nästan tomma. Vi går längs en av dem, innan dagens turister hunnit hitta hit, och låter tystnaden och de vitkalkade väggarna tala för sig själva. 

Här finns det inga rullband som tar oss upp, utan vi får gå för egen maskin.

Vid den lilla kuren stod några fotografer som snabbt knäppte bilder och satte in dem i små berlocker. De hann förstås fånga både mig och min dotter när vi passerade. Det mest imponerande var nästan inte själva bilderna, utan hur de lyckades känna igen oss när vi kom tillbaka och på ett ögonblick plocka fram just våra färdiga berlocker — som om de haft full koll på oss hela tiden.

När man går in genom tunneln som leder upp till den gamla borgen känns det som att stiga rakt in i en annan tid. Stenarna är slitna av tusentals steg

Inne i tunneln upp mot borgen och utsikten över dalen fanns en liten kyrka, nästan gömd i berget. Den enkla interiören och stillheten där inne stod i stark kontrast till den dramatiska klippan utanför.

 När man kommer ut på andra sidan öppnar sig en utsikt som nästan tar andan ur en. Långt där nere ligger den turkosa reservoaren, så intensiv i färgen att den ser ut som om någon hällt i lite extra himmel bara för att göra den ännu vackrare.

Embalse de Guadalest är känd för sin nästan overkligt turkosa färg – en nyans som skiftar mellan smaragd och ljusblått beroende på ljuset. Färgen kommer från de mineralrika bergsmassiven runt dalen, där finmalda partiklar från kalkstenen reflekterar solens strålar och ger vattnet dess intensiva lyster.

Embalse de Guadalest är en konstgjord reservoar som samlar upp smältvatten och regn från de omgivande bergsmassiven, och förser dalen med både dricksvatten och bevattning.

Det är just denna färg som gör reservoaren till Guadalests signatur – ett landskap där dramatiska berg, djupa dalar och det klara vattnet tillsammans skapar en scen som känns både stilla och storslagen. Perfekt att stanna upp vid, andas in och bara låta blicken vila

Här uppe finns en del butiker och annat att tillta på förutom utsikten mot reservoaren, så vi är inte ensamma på den platsen.

Det märks att byn inte bara lever för turismen, här bor människor på riktigt. I ett av fönstren sitter barnens teckningar uppsatta, och de visar en härlig blandning av intressen, från regnbågar och färgglada fiskar till stridsvagnar och actionfyllda fantasier.

Vi lämnar trängseln och går ner i byn igen, njuter av utsikten mot havet...

...och förundras över det lilla fristående klocktorn som står på en egen klippavsats bredvid den gamla fästningen. Det kallas ofta Torre Campanario de la Alcazaba (Klocktornet vid Alcazaba) och är en del av det historiska försvarssystemet kring borgen. Just för att tornet är så litet, vitt och ensamt på sin klippa skapar det en nästan sagolik kontrast mot den mörka bergväggen. 

Men nu börjar hungern göra sig påmind. Tur då att dottern var så förutseende och bokade bord redan innan vi gav oss av för att njuta av utsikten – ett klokt drag, för vid lunchtid var vi långt ifrån ensamma om att vilja äta. Vi ska till restaurang L’hort, och jag måste säga att jag är imponerad över hur mycket spanska Carina har snappat upp. Hon kliver in i språket med en självklarhet som gör allt lite smidigare och väldigt mycket roligare.

Lite lustigt namn för oss svenskar – “L’hort” låter ju misstänkt likt “lort” – men i själva verket betyder det “trädgården” på katalanska. Och maten var definitivt allt annat än lortig. Vi hade beställt in kanin, en klassisk rätt i den här regionen, och den var riktigt god.

Guadalest är helt enkelt en av de där byarna som man bär med sig länge efteråt. En liten pärla i bergen, lika dramatisk som den är fridfull. Men nu är det dags för oss att återvända hem.

En liten titt in i de små charmig butikerna, innan avfärd.

På vägen tillbaka stannar vi för att få en översiktsbild av byn.

Det är otroligt många cyklister som använder de här bergsområdena som sin träningsarena. När vi stannar för att fotografera byn dyker ett norskt gäng upp, trampandes i imponerande takt. På vägen tillbaka har vi mest nedförsbacke och hastigheten ligger runt 60 km/h – ändå hinner vi bli lite paffa när några cyklister susar förbi oss på insidan som om det vore den mest naturliga sak i världen.

2026-03-31 20:01   Lena Holm

Vilket häftigt ställe och det är verkligen guld att ha en guide som känner till platser samt dessutom talar språket. Jag la märke till det lilla klocktornet på en tidigare bild, fint att det kom en beskrivning av det senare. Trevligt att kunna få vardagsmotionen på ett sånt här ställe och i behaglig väderlek dessutom. Kaninen ser mycket god ut. Det är faktiskt någon som jag aldrig har provat att laga till själv.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2026-04-01 10:46

Tack Lena!
Den lilla byn var en trevlig bekantskap, kan förstå Carinas överraskning då de klättrat upp för sin klippa och fick syn på den. Vardagsmotion är bra, men inte lika kul nät influensan dränerat en på all energi.
Kanin har jag inte ätit sedan jag var barn och vi hade egna kaniner, den här var mycket vällagad och god.

2026-03-31 20:11   syntax

Återigen ett fint och intressant reportage! Att man sedan får se flera bilder på Maggan själv gör ju inte saken sämre.
En passus i texten återerinra mig om att den krigiska islamismen under sin expansion nådde enda upp till norra Spanien, och så småningom även fram till Wiens murar.

Svar från Margareta Cortés 2026-04-01 10:57

Tack Peter!
Tack snälla för dina fina ord – de värmer verkligen. Och ja, att jag själv dök upp på några bilder hör inte till vanligheterna, så det gäller att passa på innan jag smiter bakom kameran igen, där jag trivs bäst.

Det du skriver om den islamiska expansionen är en fascinerande del av historien, och den lämnar spår långt in i vardagen än i dag. Jag kom att tänka på tänkte på när vi vandrade i Sierra Nevada för flera år sedan fick vi ju uppleva det där på nära håll, hur fläsket nästan smög sig in i varenda rätt, som om det vore en identitetsmarkör i sig. Fläsk i allt. Eftersom både islam och judendom förbjuder fläsk, tvingades de som konverterat till kristendomen att äta det offentligt för att bevisa sin nya tro. Det är märkligt hur historien lever kvar i grytorna, kryddorna och de små detaljerna.

Just därför är det så spännande att resa i de här trakterna: landskapet är dramatiskt, historien ännu mer, och maten bär på fler lager än man först anar.

syntax 2026-04-01 11:20

Det där med fläsket visste jag inte - högst intressant!
Annars det där med religion, som kan ta sig de mest märkliga uttryck. Båda judar och muslimer tror ju att man kommer närmare Gud om man skär sig i pitten!
Ibland blir jag väldigt trött...

2026-03-31 22:58   Stican

Det var en trevlig och vacker promenad i en del av Spanien där jag var för c:a 20 år sedan och spelade golf men det var inte så kämpiga backar som du fick känna på, det var roligt att få se dig på flera bilder annars så brukar det vara du som håller i kameran, lön för mödan blev det med de vackra vyerna och perfekt med en lunch som såg smaklig ut
Ha det gott/Stig

Svar från Margareta Cortés 2026-04-01 11:04

Tack Stig!
Jo, jag trivs bäst bakom kameran, men Carina var påpasslig här. En riktig liten pärla var den här byn.

2026-03-31 23:36   Vibybo

En helt fantastisk liten by, en pärla i bergen. Väl skildrat av dig! Då jag gärna ser på cykellopp som La Vuelta a Espana t.ex är jag inte förvånad över cyklisterna, de bor och tränar på olika ställen i Spanien, där i programmen har jag också lärt mig att embalse är fördämning. Flera av de spanska cyklisterna har namn som börjar på al - låter som ett arv från arabiskan, där al markerar en härstamning från en ort eller släkt.

Svar från Margareta Cortés 2026-04-01 11:07

Tack Stefan!
Cykellopp tittar vi ofta på, ibland har vi tittat på Veltan, men mest på Tour de France de är så bra på att visa naturen runt loppet och informera om det man ser också. När jag såg backarna i det här området så förstår man varför de har träningsläger här.

Vibybo 2026-04-01 12:09

Ja så tänker vi också, njuter av landskapet och byggnader.

2026-04-01 12:11   pdahlen

Så vackra omgivningar och by. Husen ser ganska moderna ut så borde inte vara en alltför gammal by. Man får väl hoppas att de som valt att bo i denna by står ut med turistbussar, för det är väl stillheten de är ute efter.