Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Vinter nära nog – bilder från min egen vrå

Vissa omständigheter har hållit mig närmare hemmet än jag tänkt. Men ibland behöver man inte gå längre än till den egna tröskeln, ibland inte ens gå ut, för att hitta motiv. Gräv där du står, som det så klokt heter.

Så dagens bilder kommer inte från några äventyr långt bort, utan från precis där jag bor och är. Små ögonblick i vardagen, fångade mellan fågelmatningen och köksfönstret. Och kanske är det just i det nära som vintern visar sin allra stillsammaste skönhet.

Jag gillar när det är riktig vinter, massor med snö och helst skulle jag ha velat vara ute i skidspåret – men att njuta genom fönstret fungerar också.

Det här är den 3 januari. Under natten har det fallit mängder av snö, och nu hänger den tung i tallens grenar som om den försöker hålla andan. Det är tyst på ett sätt som bara vintermorgnar kan vara. Den enda som hunnit ut på promenad är rådjuret som lämnat sina spår som små hemliga meddelanden i det orörda vita.

Det snöar fortfarande, och både snön och dimman förkortar utsikten. Världen drar sig närmare, som om allt där ute vill viska i stället för att tala. Konturerna löses upp, färgerna dämpas, och kvar blir bara det tysta, mjuka som vintern är så bra på att skapa.

Maken konstaterar kort att det blir mer att skotta. Han jobbar hårt med att hålla uppfarten snöfri, så att både sophämtare och brevbärare ska kunna ta sig fram. Annars blir vi utan den servicen, och det vill man ju helst undvika. Snön faller i samma takt som han skottar, men han kämpar på – en vinterdag i all sin enkelhet.

Jag vet inte riktigt vad rådjuren tycker om all snö, men lätt har de det inte. Det finns inte mycket att äta nu. När jag tittar ut ser jag ett av dem stå och knapra på de torra grenarna i krikonträdet. Jag kan inte låta bli att undra hur mycket näring det egentligen finns kvar där.
Ser också att isen på Mälaren har fortfarande inte lagt sig, trots kylan.

Ser i spåren att även räven har varit på besök.

Vi har en tall på tomten där murgrönan har klättrat högt uppför stammen och klätt in trädet som i en grön vinterkappa. Nertill syns en tydlig midja där rådjuren når upp och betar. Det är fascinerande hur de alltid lyckas hitta något att äta, även när snön ligger djup och allt annat verkar gömt. Här får de i alla fall några gröna strån att klara sig på.

I dag, den 9 januari, har det äntligen lagt sig en tunn hinna av is på Mälaren. Inte mycket, men tillräckligt för att vattnet ska se stillare ut än på länge. Och nu  passerar en transport av något slag,  jag vet inte riktigt vad de fraktar, men det är ett tydligt tecken på att vardagen är tillbaka efter alla helger. Livet rör sig vidare, även när vintern försöker dämpa tempot.

Maken har sin dagliga träning ute på uppfarten. Snövallarna växer för varje dag, och snart börjar det se ut som på 80‑talet när vi var nyinflyttade här och vintrarna fortfarande tog i från tårna. Det är märkligt hur vissa saker förändras medan andra känns precis som förr. Det är bara en sak som inte är riktigt som förr – orken hos snöskottaren. Men han kämpar på ändå.

Små ögonblick från en vinter som både förändras och känns välbekant. De visar det som finns precis här omkring mig, i det nära, där vardagen och årstiden möts i sin egen stilla rytm.

2026-01-09 12:03   syntax

Fin studie från dina fönster Margareta.
Jag kan inte undgå att notera att på Nockebybron, vid det blå kontrolltornet, har jag stått mången gång och plåtat vyn in mot staden - med din kraftledningsstolpe, som nu inte finns mer.

Svar från Margareta Cortés 2026-01-09 12:22

Tack Peter!
Där vid tornet har jag också stått och fotat Vikingrännet, på den tiden då isen låg tjock.
Den bilden var den första som jag sålde och fick publicerad i Utemagasinet.
Stolpen saknar vi inte, men korparna och min vän kråkan som ofta hade den som landningsplats.

2026-01-09 20:05   Vibybo

Känner igen det med din make, jag har ju samma hemma, lång uppfart och plogvallar, men i år har lyckligtvis snön kommit lite pö om pö och jag har bara skottat ordentligt en gång, med snöslunga, för pumpen känns för mycket annars för hand. Snöslunga är härligt! Mycket av kall vinter i dina bilder, särskilt nr 2 som är ett klassiskt vackert vintermotiv. Makalös murgröna du har! Det går ju att mata rådjur, men de tackar kanske med att äta upp blommorna sen?

Svar från Margareta Cortés 2026-01-10 10:10

Tack Stefan!
Har blivit en del skottande nu. Vi har en snöslunga men den passade på att strejka och är på reparation. Hoppas de hittar felet annars måste vi leta en ny.
Murgrönan överlever varje vinter, trots rådjurens renbetning längst ner. Fåglarna gillar den murgrönan, ser hur de flyger in där.
Rådjuren matar vi inte, de förser sig alla mina blommor så vi vill inte att de ska bli fler.

2026-01-10 07:13   pdahlen

Jo med detta väder så kör man inte så långt, men det brukbar alltid finnas något i närheten också. Ett vinterlandskap är oftast vackrast att betrakta än att vistas i det

Svar från Margareta Cortés 2026-01-10 10:16

Tack Peter!
Ibland kommer man inte ens ut. ;) utan får nöja sig med att beundra naturen inifrån.

2026-01-10 07:28   pisces

vintern är inte alls min favorittid på året, men jag faller ändå för den andra bilden - jösses, vad vacker den är. 🙏

Svar från Margareta Cortés 2026-01-10 10:18

Tack Malinka!
Jag gillar vintern, kanske mer förr än nu för tiden.
Men ska det vara vinter så gillar jag den bäst då det är riktig vinter och inte bara slask och modd.

2026-01-10 16:18   imse 59

Vackert är det ! Bara att hoppas att det förblir minusgrader så det får fortsätta vara vitt och fint.
Jag har skottat gångar till min matning på baksidan. Skapligt med snö nu, runt 60-65 här. Ser att rådjuren varit här på nätterna och letat mat, men hoppas de kan skrapa fram lite ätbart i skogen, snön är ju inte allt för packad.
Ing-Marie

Svar från Margareta Cortés 2026-01-12 12:40

Tack Ing-Marie!
Än så länge har vi mycket snön kvar och minusgrader. Ska försöka första gången efter sjukdomen ge mig ut på en liten promenad. Sol och fint ute.