Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Kan man lämna tillbaka oönskade julklappar?

Om det gick, skulle jag gärna ha returnerat den ”adventsklapp” som dök upp redan till andra söndagen i advent. Ingen mysig, omtänksam liten gåva – utan Covid-19, komplett med en hosta som tog andan ur mig på riktigt.

Hos läkaren fick jag veta att det inte fanns så mycket att göra åt själva viruset. Jag gick därifrån med två stora flaskor hostmedicin, en inhalator och beskedet att jag åtminstone inte längre var smittsam. Frågade om det var helt säkert och att jag kunde fira jul med släkten och även göra en resa, absolut var svaret.

Det gjorde att jag kunde fira jul med släkten med gott samvete, även om jag hostade mig igenom större delen av helgen.

Julafton, och hela gänget spanar ivrigt efter Tomten som någon påstod sig ha sett landa med sina renar.

En stund av stilla magi – barnen samlade framför Tomten, med ögon som glittrar av förväntan.

Det var gammelmormor som blev mest rörd av alla – när jag öppnade paketet från mitt fyraåriga barnbarnsbarn och fann ett par örhängen han gjort helt själv. En liten handgjord skatt som gick rakt in i hjärtat.

                                                                            ____________________     

Efter julafton väntade ännu en fin stund: resan till Köpenhamn, som var julklappen till yngsta barnbarnet och hennes sambo. Och med beskedet att jag inte längre var smittsam kunde jag kliva ombord med lättare steg och ett betydligt gladare humör.

Vi landade till en fin solnedgång.

Jag valde att tillbringa kvällen på hotellet medan de andra gav sig ut på stan. Lite vila gjorde gott efter alla veckor av hosta, och när maken dessutom kom tillbaka med riktigt goda smørrebrød med roastbeef og remoulade blev det en oväntat lyxig och stillsam kväll. Precis vad jag behövde.

Nästa dag orkade jag faktiskt följa med på sväng in på Tivoli.

Är man i Köpenhamn i jultid är gløgg och æbleskiver ett måste – i alla fall för oss. Det är något med smaken som är så omisskännligt danskt, som om hela landet ryms i en enda tugga och en varm klunk.

Vi hittade ett trevligt och lugnt ställe inne på Tivoli där de serverades, och där satt vi en stund och bara njöt av värmen, ljusen och den där speciella julstämningen som Köpenhamn är så bra på att skapa.

Stärkta av gløggen tog vi en långsam promenad genom Tivoli. Ingen av oss kände minsta behov av att kasta oss upp i några åkattraktioner – det räckte gott att bara vandra runt och ta in allt det glittrande, stilla och vackra.

Och mitt i allt detta hade till och med väderkvarnen fått på sig en tomteluva, som om hela Tivoli bestämt sig för att gå all in på julstämningen. Det är just sådana små detaljer som gör Köpenhamn i juletid så oemotståndligt.

Även kanelbullarna på Tivoli hade fått extra av allt – mer deg, mer fyllning, mer glans och mer jul. Som om de, precis som resten av Tivoli, bestämt sig för att ta i från tårna och bjuda på den mest generösa versionen av sig själva.

Ingen av oss kände minsta dragning till att prova någon av åkattraktionerna – och tur var väl det, för en av dem såg så hisnande ut att inte ens vilda hästar skulle få upp mig i den. Det räckte gott att stå på trygg mark och titta på när andra modiga själar svischade förbi i vintermörkret.

Vi gick förbi samma hjärteträd igen – och ja, det var lika omöjligt att låta bli att fotografera det en gång till.

Och överallt fanns den där speciella belysningen som Tivoli är så bra på – små ljuspunkter, slingor och skuggor som tillsammans skapade en stämning som var både sagolik och helt igenom dansk. Perfekt att fånga på bild innan vi vandrade vidare.

Kvällen avslutades med ett sprakande fyrverkeri som vi kunde avnjuta direkt från hotellrumsfönstret. Det var skönt att få stanna inne i värmen och ändå ha första parkett – även om skärpan på bilderna fick lida lite när glasrutan blev min stativplats.

Vad vore ett Köpenhamnsbesök utan mitt favoritsmørrebrød – Dyrlægens natmad. Vi hittade ett litet, mysigt ställe som hette Søster, och där serverades en riktigt generös variant. Så rikligt med leverpastej att det egentligen hade räckt till oss allihop, och ändå låg det kvar ett överflöd på smörgåsen. Precis så som ett danskt smørrebrød ska vara.

För att komma ihåg vad stället hette tog jag en bild på skylten utanför. När jag senare tittade på fotot såg jag att jag fått med en bit av gatumiljön också – så jag beskar bort skylten och sparade resten av bilden. Ibland blir det bästa motivet det man inte ens planerade.

                                                                                 ________________________________

Men även om Köpenhamnsresan blev av, så var hostan långt ifrån färdig med mig. Den följde med hem som en enveten, ovälkommen reskamrat och vägrade släppa taget. Dagarna gick, veckorna likaså, och trots mediciner och vila fortsatte bröstkorgen att protestera vid varje andetag.

Efter fyra veckor och två nya besök hos läkaren kom svaret som förklarade allt: lunginflammation. Inte konstigt att kroppen känts som en gammal som en urvriden disktrasa och helt dränerad på ork. Den här gången fick jag i alla fall något som verkligen hjälpte — antibiotika, och med den började livet sakta men säkert återvända.

Det är märkligt hur tydligt man känner skillnaden när kroppen vänder blad. Som om någon öppnar ett fönster och släpper in frisk luft igen. Nu börjar jag äntligen känna mig som mig själv, och det är en gåva som slår både adventsklappar och julklappar med hästlängder.

2026-01-07 12:50   Måns H

Nä. man kan inte lämna tillbaka oönskade julklappar. Jag gjorde det en gång i förskräckelsen att en gåva hade stark lukt som jag inte skulle tåla. Ångrar djupt att jag inte höll masken.
Skönt höra att du fått rätt hjälp. Och visst känns det då kroppen vänder blad. Örhängena fin gåva!

Svar från Margareta Cortés 2026-01-08 09:25

Tack Måns!
Håller med där, vore sårande för givaren att lämna tillbaka julklappar som de valt ut, har nog aldrig gjort det men den här förtidiga klappen hade jag kunnat vara utan. Den tog nästan knäcken på mig. Tur det finns hjälp att få, men helgerna ställde till det när det inte fanns labb öppna för att ta hand om provtagning och numera är de så försiktiga med att skriva ut antibiotika, den som till slut fick stopp på det hela. Örhängena var nog det finaste jag någonsin fått, bara tanken på att han lilla killen suttit och knåpat ihop det till mig, sedan gjort ett fint paket också.

2026-01-07 18:36   pdahlen

Låter som en jobbig jul, även om den hade sina ljusglimtar. Typiskt att få lunginflammation också, men det är ändå inte så ovanligt. Har du tagit vaccinet mot lunginflammation? Men det är ju inte säkert att det alltid hjälper

Vi åt faktiskt æbleskivor för 30 min sedan. Vi köpte några påsar innan jul, tillsammans med andra danska juldelikatesser, nu börjar lagrens tömmas men några æbleskivor hade vi iaf kvar. Vi var alltid på jul på Tivoli tidigare, men det är nog 10 år sedan sist. Men traditionen var att vi alltid åt gulaschsoppa där, vet inte om de fortfarande har kvar dessa kokkärl med soppa?

Svar från Margareta Cortés 2026-01-08 09:32

Tack Peter!
Jo det var jobbiga helger det här, hade gärna varit utan den upplevelsen. Men nu känns det bättre och jag hoppas bli helt bra också. Är vaccinerad mot både influensa, Covid och lunginflammation men som du säger, det hjälper inte fullt ut, fast jag hade kanske blivit sämre utan vaccinet.
Kul att jag kunde följa med till Köpenhamn även om det blev lite rumphugget för mig, man får göra det bästa av det hela och glögg med æbleskivor är lite speciellt för Danmark. Fanns en butik i Stockholm som hade detta æbleskivor förut men numera kan jag inte hitta dem här. Godare än pepparkakor till glöggen. Såg inte om de hade gulaschsoppa men troligtvis hade de det.

2026-01-07 19:25   Erik Madsen

Hej Margareta.
Det var en hemsk upplevelse du hade där och då precis runt jul.
Ditt blogginlägg passar perfekt för "Visit Copenhagen" eller Tivolis hemsida. Man kan inte tänka sig en bättre reklam.
Det var många år sedan jag var på Tivoli. Vi har alltid varit tvungna att vara där minst en gång om året. Den traditionen fortsätter – nu med min fru, barn (56 och 52) och 3 barnbarn, varav det yngsta är 17.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från Margareta Cortés 2026-01-08 09:36

Tack Erik!
Skönt att vara på bättringsvägen nu och få lägga den här upplevelsen bakom mig. Glad att jag fick komma till Köpenhamn ändå och se Tivoli i julsskrud en gång till. Maffigt fyrverkeri hade de som vi fick se två av dagarna vi var där.
Tack för dina fina ord och æbleskivor till glöggen är gott.

2026-01-08 04:47   pisces

oj, oj - det låter som en pärs, den här julen. skumt att det kan vara både jobbigt/påfrestande OCH trevligt/mysigt på samma gång. solnedgången förstår jag var helt fantastisk - bilden är ju så.

skönt att du börjar må bättre, det är ju superjobbigt att gå runt och vara sjuk. tur att du kom iväg till läkare och fick rätt hjälp. ta hand om dig, och pigga på dig! 🤗

Svar från Margareta Cortés 2026-01-08 09:37

Tack Malinka!
Det sägs att det man inte dör av blir man starkare av, håller nog inte med i det. Men glad ändå att fått hjälp till slut. Även att jag kunde följa med till Köpenhamn och få vara med på julafton. Så fint att få vara med barnbarnsbarnen.

2026-01-08 20:27   Lena Holm

FInt att du ändå orkade med resan till Köpenhamn och att den blev så lyckad. Du fick också en mycket fin julklapp i den lilla asken. Jag har aldrig varit på Tivoli i Köpenhamn men dina bilder gör mej faktiskt lite nyfiken. Jag har sett alldeles för lite av Danmark.
Hälsningar Lena