Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Utflykt till Anstruther – över Forth till stormens stad

Resan börjar med färden över floden Forth, där bron sträcker sig som en mäktig port mellan landskapen. Det är tyvärr en något regnig dag, som ofta med vinter i Skottland. Vinden tar tag i oss redan här, som om den vill förvarna om vad som väntar på andra sidan.

När vi når Anstruther möts vi av en stad som bär stormen som sin egen klädnad, blåsten sveper genom de smala gatorna, havet slår rytmiskt mot kajen och luften fylls av saltstänk och ljudet av måsar som kämpar i vinden. Det är en plats där naturens kraft känns nära, och där människorna tycks ha lärt sig att leva i takt med stormen.

Anstruther är en liten kuststad i Fife.

Där blåser det en hel del när vi kliver ur minibussen.

Vår chaufför, som också är vår guide, kämpar för att hålla balansen i stormen – stegen blir korta och osäkra, som om själva marken gungade under honom. Scenen blir nästan komisk i sin dramatik, men framför allt ett tydligt tecken på naturens kraft här vid havet.

Staden har länge varit ett centrum för fiske och är idag berömd för sin prisbelönta fish and chips, trots det så passar vi inte på att äta den där. Det är lite för tidigt för lunch.

Däremot så stannar jag nere vid kajen och tittar på de mäktiga vågorna som sveper in över piren och fyren

Vinden rycker och sliter i mig, som om den vill dra mig med ut i stormen. Att stå still blir en kamp i sig, varje steg rubbas av kraften som sveper över kajen. Ändå väljer jag att stanna kvar där nere, fingrarna stelnar vid kameraavtryckaren, har tyvärr inte tänkt på att ta vantar med mig. Men de mäktiga vågorna som rullar in mot piren och slår upp mot fyren gör att det är svårt att gå därifrån.

Havet blir till en levande scen – vilt, rytmiskt och storslaget – och jag står där som en åskådare, liten men ändå del av dess kraft.

Mäktig kraft i den vinden,

Vinden bet i kinderna och kylan kröp in under jackan, men skådespelet vid havet var för mäktigt för att vända bort blicken. Varje våg som slog mot piren blev som en ny akt i naturens dramatiska föreställning, och kameran fick arbeta flitigt. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att ta många bilder – tre av dem får följa med här i inlägget, som små fönster in i stormens kraft.

Vi märker snart att vi inte är ensamma i stormen. Från andra sidan gatan kommer plötsligt en man, lättklädd trots den bitande vinden, med en bok under armen som om han just lämnat sin läsning för att möta oss. Med ett leende och ivrig gest vill han gärna berätta om sin stad – som om Anstruther själv skickat ut en representant för att dela sina historier.

Vi frågar honom om det alltid blåser så här mycket. Han ler och försäkrar oss med självklarhet: "Nej då, det brukar vara värre."

Som om stormen vi kämpade mot bara var en mild bris i Anstruthers måttstock.

Det är en glad och pratsam man som berättar en hel del om sin stad.

På en del ställen bildas vågorna till skum som blåser upp på land, i dag är det för varmt, men vid minusgrader blir skummet fruset och svårforserat med bil.

Vi lämnar den lilla fiskestaden...

...och åker mot St Andrews.

Det tar vi sen.

2025-11-22 08:59   Bjarne

Det ser så charmigt ut, trots storm och oväder! Du har skildrat både bebyggelsen och vädrets makter bra. Måste nog åka till Skottland igen. Har inte varit där sedan jag tågluffade 1982.
Hälsningar Bjarne

Svar från Margareta Cortés 2025-11-23 02:29

Tack Bjarne!
Vädrets makter var väl inte så milda där, men jag gillade att få se dessa vågor.

2025-11-22 15:55   Erik Madsen

Hej Margareta.
Jag fryser bara av att titta på dina imponerande bilder. Det var inte en plats för mig, men det finns fina motiver. Trevligt att träffa en pratsam lokalbo.
Jag har ALLTID handskar i jackfickorna året runt. När motocrossen når toppfarten (16 km/h) blir mina händer kalla och det är inte bra för min reumatism.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från Margareta Cortés 2025-11-23 02:32

Tack Erik!
Det var egentligen inte så kallt, men i vinden blev det kyligt om händerna. Ska man hålla styret på ditt fartvidunder så är nog vantar viktigt. Har sett i asiatiska länder att de har en sorts handske som sitter kvar på styret och bara trär in händerna i dem. Kanske något för dig.

2025-11-22 19:43   Vibybo

Den röda järnbron känner jag igen, lätt att minnas. Förstår din fascination för vågorna, jag hade gjort likadant. Den kalla vinden känner jag också igen, jag bor ju när havet, det kan kräva bra vinterkläder! Men hos mig blåser det inte så illa, tur de har många kryp in längs med gatan i den staden så det går att slinka in och värma sig.

Svar från Margareta Cortés 2025-11-23 02:36

Tack Stefan!
Jo den bron är nog välfotograferad, har även sett ett TV-program om den.
Vinterjackan var på, men kan ju inte gå med händerna i fickorna och hålla i kameran.
Vi var bara fyra med på den här utfärden och de andra två slank in på någon lokal.

2025-11-22 23:49   pisces

åh, jag har inte varit i skottland på.. över 25 år. då var jag iofs endast i edinburgh, men ändock. det är otroligt vackert i skottland, och dit vill jag åka tillbaka vid något tillfälle. när jag var där var jag så ung, och bilderna jag tog ligger nånstans lååååångt, långt tillbaka i arkiven.. jag har ingen aning om vart de är, och oavsett vilket vill jag ta nya.

som vanligt, oerhört gripande att läsa om dina resor. jag kan bara tacka och niga för att jag får vara med på ett pyttelitet hörn, i efterhand. 🙏

Svar från Margareta Cortés 2025-11-23 02:37

Tack Malinka!
Skottland får jag nog aldrig nog av. Trevligt folk och som inte drar sig för att komma fram och prata.

2025-11-23 11:38   Lena Holm

Det här är anledningen till att jag undvek Skottland på vintern då jag var doktorand och var där med jämna mellanrum och jobbade. Kul att se dina bilder dock och jag känner igen mej, ännu mer tror jag i nästa inlägg. Jag förstår att du inte kunde slita dej när du tittade på skådespelet vid piren. Sista bilden av de tre tycker jag är häftigast.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2025-11-24 11:23

Tack Lena!
Jag skulle nog gärna välja vintertid i Skottland igen, det var mindre trängsel och de stormiga vågorna hade uteblivit en annan tid, men det behöver ju inte regna så pass mycket som just den dagen vi valde för utfärd. hade bättre väder de andra dagarna.