Tre dagar, tusen intryck – Reykjavik i blickfånget
En av de starkaste upplevelserna vi tog med oss var kontrasten mellan det övriga Island och Reykjavík. Efter dagar av att ha vant oss vid landsbygdens tystnad och makliga tempo – där varje bil är en händelse och de flesta byar andas lugn – blev mötet med huvudstaden en överraskning.
Jag blev förvånad över hur stor och stökig Reykjavík plötsligt kändes, trots att den i själva verket har en behaglig småstadskänsla jämfört med exempelvis Stockholm. Det är som om allt som är samlat på Island – turister, bilar, restauranger och nattliv – koncentreras här.
På landsbygden får man naturen för sig själv, men i Reykjavík får man den moderna kulturen och de andra besökarna. Vårt sista stopp bekräftade verkligen hur mycket vi hade hunnit vänja oss vid tempot utanför storstaden.
Vi bodde på Leifur Eiriksson som ligger mitt emot Hallgrímskirkja, där finns det gratis parkering, bra för här kan man låta bilen stå, det mesta är på gångavstånd.
Här kan man strosa gata upp och gata ner. Slinka in på någon butik eller bara titta på alla väggmålningar.
Bra också att inte missa de klassiska sevärdheterna som Harpa – Reykjavíks skimrande ikon. Detta prisbelönta konserthus är inspirerat av Islands unika basaltpelare och norrskenet. Fasaden, designad av konstnären Ólafur Elíasson, består av geometriska glaspaneler som skiftar färg och fångar det dramatiska isländska ljuset på ett helt magiskt sätt.
Eller Sólfar / Sun Voyager. Skulpturen, som ser ut som ett elegant stålskelett av ett vikingaskepp, står vackert vid Reykjavíks havskant. Även om många misstar den för en hyllning till vikingarna, är det konstnärens "drömbåt" – en ode till solen, hopp och upptäckarglädje mot nya horisonter.
Höfði hus
Denna charmiga vitmålade villa i Reykjavík är mer än bara en vacker byggnad vid havet; det är en plats där världshistoria skrevs. Huset byggdes 1909 för den franske konsuln Jean-Paul Brillouin, och fungerade senare som residens åt bland annat den brittiske ambassadören – som påstods ha tvingat fram en försäljning på grund av ett spöke ("Den vita damen").
Höfði är dock mest känt för att ha varit mötesplatsen för USA:s president Ronald Reagan och Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov under toppmötet i oktober 1986. Trots att de inte nådde en omedelbar överenskommelse, ses detta möte som det avgörande steget som banade väg för nedrustning och slutet på det kalla kriget. Huset används idag för officiella mottagningar.
Framför huset står idag ett stycke av Berlinmuren, en gåva som Island fick 2015 i samband med 25-årsjubileet av Tysklands återförening. Placeringen intill Höfði är symbolisk, då huset där Reagans och Gorbatjovs dialog inleddes nu står bredvid en fysisk rest av den tudelning mötet bidrog till att upplösa.
Baksidan av murbiten.
Sedan får man inte missa Hallgrímskirkja, har man irrat sig ut på stan så är det ändå lätt att hitta tillbaka dit.
Det är den största kyrkan på Island, vars fasad är ett modernt arkitektoniskt eko av landets dramatiska basaltkolumner. Framför står statyn av Leif Eriksson.
På kvällen är kyrkan upplyst.
Men vill man komma in i kyrkan så måste man passa på, på dagtid. Vi är där när dörrarna öppnas klockan 10.00 och då kommer man in till pampig orgelmusik.
Man kan även åka hiss upp i tornet, men det är behäftat med en stor portion tålamod, för trots att vi var där när de öppnade kyrkan för besökare så var kön lång.
Mitt i Reykjavíks stadspuls, där havsbrisen möter doften av rostad lök, står en liten plåtkiosk med ett rykte som sträcker sig långt bortom Islands gränser. Bæjarins Beztu Pylsur – Namnet betyder "Stadens bästa korvar" och har serverat varmkorv sedan 1937, och är idag lika mycket ett kulturarv som ett snabbmatsställe.
Här har både presidenter och popstjärnor ställt sig i kö. Bill Clinton skapade rubriker när han 2004 beställde en korv "med allt", och sedan dess har både Kim Kardashian och Metallica följt i hans fotspår. Men det är inte bara kändisarna som gör kiosken legendarisk – det är smaken. Den isländska pylsan, gjord på lamm, fläsk och nötkött, har en karaktär som är svår att glömma. Toppad med rostad och rå lök, söt senap, ketchup och remoulad blir det en smakexplosion i varje tugga.The Guardian har kallat det Europas bästa snabbmat, och jag är benägen att hålla med. Det är något med enkelheten, atmosfären och det faktum att man står där – mitt i Reykjavik – med en varm korv i handen och ett leende på läpparna.
Och visst, skulle du missa kiosken i stan, finns det en liten filial på flygplatsen. Där är det sällan kö, men det är ändå inte riktigt samma sak. För det är inte bara korven man kommer för – det är känslan av att vara en del av något större. En liten bit av Reykjavíks själ, serverad i bröd.
På toppen av Öskjuhlíð-kullen i Reykjavik reser sig Perlan som ett glaskrönt landmärke, byggt ovanpå sex enorma vattencisterner. Här möts natur och teknik i en futuristisk byggnad där du kan vandra genom en konstgjord isgrotta, uppleva norrskenet inomhus och blicka ut över staden från ett 360-graders observationsdäck. Museet bjuder på interaktiva utställningar om Islands naturfenomen – från glaciärer till gejsrar – och i kaféet väntar italiensk glass och värmande kaffe. Ett besök här är som att få hela Island i koncentrat, under en kupol av glas.
När man klarat av stora sevärdheter så är det trevligt att ge sig ut i vimlet igen men vi tar det i nästa inlägg.
Fortsättning och slut på Islandsresan finns här
















En gång i tiden blev jag bjuden till Reykjavik med baktanke från inbjudaren att få experthjälp mot just den stökighet som då var på väg att genomföras. Den befintliga staden med måttligt höga hus och många plåtklädda trähus höll på att brytas sönder. Men det visade sig att besluten var fattade. Deras fastighetsbolag hade vunnit mot dom som inte ville bli förbyggda.
Islänningarnas starka känsla för historien gjorde intryck! En guide var släkt med Egil Skallagrimsson och stolt över det. Att jaga och äta val var omstritt. En viktig tradition men valarna höll ju på att ta slut. Han som var släkt med Skallagrimsson frågade retoriskt hur många ton småfisk en valtjur konsumerade om dan. Han såg valarna som en stor konkurrent till fisket.
Fantastisk ö, fantastiskt folk, tack för dina skildringar!
Tyvärr så vann de som inte brydde sig om traditionen, såg att på de elva år som gått sedan förra besöket så hade staden växt och många höga hus, som inte passade in hade byggt. Undvek de kvarteren så de syns nog inte i bild.
Finns en hel del även i Reykjavik att se.
Har aldrig smakat Ikeas korv, men tror den här är lite annorlunda eftersom det är lammfärs i.
Det finns mycket att studera och jag skulle vilja kommentera allt.
Jag ska bara göra några kommentarer.
Jag blev riktigt nostalgisk när jag såg den röda brevlådan på bild nummer 2. Vår har precis rivits. 😒
Jag tittade på ett dokumentärprogram om ny arkitektur, där det imponerande konserthuset också nämndes.
Bild nummer 9 och alla bilder på kyrkan - både de utifrån, men särskilt bilderna på interiören är fantastiska.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Här saknar jag våra gula brevlådor som nu är blå, även postbilen är blå. Konserthuset är magnifikt, minns att jag blev riktigt imponerad första gången jag var där, men våra barn blev inte så begeistrade. Fast då förra gången var det mer dekorerat inne, med glasfåglar som hängde i taket, nu var de borta.
Hälsningar Lena
Vill man besöka alla de där ställena och några till som verkligen är värt besök så behövs det mer än en dag.
Reykjavik har mycket att erbjuda.
HaD/Gunte..
De där korvarna är stora och mättar rejält.
Mycket färg finns det i stan och otroligt många väggmålningar, mycket mer än vad jag visar i bild.
Hälsningar, Bjarne
Fish and chips är också gott, speciellt då man får den nyfiskad.
däremot det där konserthuset ser ju ut att vara otroligt läckert. till skillnad från väggmålningarna, graffitin osv, så ser det ut att smälta in i hela känslan av island.
jag hade verkligen inte fattat att reykjavik hade en sån småstadskänsla. av bilderna du visar känns det mer som typ arboga, sala eller liknande småstäder, än en huvudstad. det fascinerar mig en hel del, det med. 😄
Jo, Reykjavik är färgrikt, de vill kanske lysa upp staden så den syns under den mörka vintern, eller så gillar de färg helt enkelt.
Du har rätt i att det var småstadskänsla trots huvudstad. Fanns en hel del nya stora hus i många våningar, men de kvarteren drogs jag inte till.
Den korven är visst välkänd över världen. Inte någon mesig finmald korv.