Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Myvatn - Hverir och Grjótagjá

Vi rullar in mot Hverir, med blåsvarta moln som trogna följeslagare. Ett stilla duggregn smyger sig över landskapet, som om det först vill känna efter.

Vi parkerar bilen, men innan någon hinner öppna en dörr exploderar himlen. Regnet vräker ner, inte bara som en skur – det är som om någon dragit ur proppen i ett himmelskt badkar. Folk springer tillbaka till bilar och bussar, genomblöta och förvånade. Solen sken ju nyss, så regnkläder är en sällsynt syn.

Tre av oss tvekar. Det här känns mer som ett vattenäventyr än ett vandringsäventyr. Men Carina rycker på axlarna – "lite regn har väl ingen dött av" – och börjar kränga på sig regnstället med beslutsamhet.

Men Island är Island. Innan jackan hunnit knäppas och byxorna dragits upp har regnet gett upp. Himlen stänger sin kran lika plötsligt som den öppnade den. Där fick vi verkligen uppleva den där ombytligheten i det isländska vädret. 

Och så går vi. Alla. Mot svaveldoft och ångande jord.

Hverir ligger vid foten av berget Namafjall. Det är ett av Islanda mest aktiva geotermiska område, där marken är så sur och het att inte ens mossa vågar slå rot.

Hverir bjuder på ett närapå utomjordiskt landskap – med bubblande lerpölar, pysande fumaroler och sprucken jord som liknar uråldriga kartor. Färgpaletten är dramatisk: ockra, rost, svavelgult och blåskimrande ånga. Den genomträngande svavellukten – ofta liknad vid ruttna ägg – vittnar om jordens inre liv. Här är det marken själv som andas, och trots den stickande doften är synen värd varje andetag.

Som kuriosa kan nämnas att NASA har använt området som träningsplats för astronauter—så främmande och kargt är landskapet. Och ändå så gripande vackert.

Het, vit ånga pyser och visslar ut från marken i rökpelare. Detta är överhettad ånga och gaser som rusar upp från jordens inre, där temperaturen ligger över 200°C på bara en kilometers djup!

Det gäller att tänka sig för var man sätter ner fötterna och bara gå på de utstakade gångstråken.

    Ångan som stiger från marken är het, och det gäller att hålla sig på rätt sida av de markerade stigarna. Jag står mitt i röken, försiktigt, och känner hur landskapet lever omkring mig. Det är fascinerande, men också något man närmar sig med respekt.

    Med doft av jordens innre åker vi vidare till nästa mål här vid Myvatn. Det är Grjótagjá.

    Grjótagjá är en liten lavagrotta med en varm källa —och den har både verklig historia och en plats i filmhistorien.

    Här var det kö. Inte så lång, men tillräcklig för att man skulle hinna känna både förväntan och lite trängsel. Grottan är liten, och värmen där inne gör att man inte gärna stannar för länge. Jag själv höll mig utanför, men min smidiga dotter tog sig in med lätthet, och kom ut med några vackra bilder av det blåskimrande vattnet och de mörka lavaväggarna.

    Grottan är en del av ett sprickområde i Krafla-regionen. Under 1700-talet användes den som gömställe av den isländske laglösa Jón Markússon, som också sägs ha badat i den varma källan. Vattnet var länge populärt för bad, men efter vulkanisk aktivitet mellan 1975–1984 steg temperaturen till över 50°C; för varmt för säkra dopp.

    Det är lätt att förstå varför platsen valdes som kuliss till Game of Thrones,  i säsong 3, avsnittet Kissed by Fire, där Jon Snow och Ygritte delar en intim scen i grottan. Själva scenen spelades in i studio, men grottan användes som visuell inspiration och rekreerades med stor omsorg, de la även till ett extra vattenfall för dramatisk effekt.

    Ovanför grottan är det en stor sprickbildning.

    Lite knepigt att gå upp där efter regnvädret, men det fixar jag i alla fall.

    Inlagt 2025-10-13 11:33 | Läst 148 ggr. | Permalink
    en miljö och skönhet att släppa in
    jag förstår
    dina bilder ger en, om än liten, så dock en känsla av både det stora
    och
    det små

    den där sista bilden får jag nästan yrsel av
    där har du verkligen fått till en bra vinkel

    tack för turen
    Svar från Margareta Cortés 2025-10-13 17:46
    Tack Inger!
    En spännande miljö, så jag förstår att filmskapare gärna vill vara där.
    Vilken berättelse! Vackert, skrämmande, modigt och kanske dumdristigt uppfattar jag äventyret.
    /Eric
    Svar från Margareta Cortés 2025-10-13 17:44
    Tack Erik!
    Håller med om det mesta där, men inte dumdristigt. Är för gammal för det. 😃
    Även på de säkra gångvägar bolmade ångan upp. Går att få bilder som ser äventyrliga ut.
    Som sagts tidigare, vilken fantastisk natur. Detcör mycket bloggmaterial från en resa dit. Vackert med det gula landskapet och grottan var ju också fin
    Fantastiska vyer och scener fint fotograferade och skildrade!

    Sista bilden oerhörd, man ser ju jorden dela sig. Islands halvor glider ju isär 25 millimeter om året, ser man det just här?



    (Visas ej)

    Hur många stjärnor ser du här? * * *
    Skriv svaret med bokstäver

    Lägg till

    Tidigare blogginlägg