Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Myvatn - Hverir och Grjótagjá

Vi rullar in mot Hverir, med blåsvarta moln som trogna följeslagare. Ett stilla duggregn smyger sig över landskapet, som om det först vill känna efter.

Vi parkerar bilen, men innan någon hinner öppna en dörr exploderar himlen. Regnet vräker ner, inte bara som en skur – det är som om någon dragit ur proppen i ett himmelskt badkar. Folk springer tillbaka till bilar och bussar, genomblöta och förvånade. Solen sken ju nyss, så regnkläder är en sällsynt syn.

Tre av oss tvekar. Det här känns mer som ett vattenäventyr än ett vandringsäventyr. Men Carina rycker på axlarna – "lite regn har väl ingen dött av" – och börjar kränga på sig regnstället med beslutsamhet.

Men Island är Island. Innan jackan hunnit knäppas och byxorna dragits upp har regnet gett upp. Himlen stänger sin kran lika plötsligt som den öppnade den. Där fick vi verkligen uppleva den där ombytligheten i det isländska vädret. 

Och så går vi. Alla. Mot svaveldoft och ångande jord.

Hverir ligger vid foten av berget Namafjall. Det är ett av Islanda mest aktiva geotermiska område, där marken är så sur och het att inte ens mossa vågar slå rot.

Hverir bjuder på ett närapå utomjordiskt landskap – med bubblande lerpölar, pysande fumaroler och sprucken jord som liknar uråldriga kartor. Färgpaletten är dramatisk: ockra, rost, svavelgult och blåskimrande ånga. Den genomträngande svavellukten – ofta liknad vid ruttna ägg – vittnar om jordens inre liv. Här är det marken själv som andas, och trots den stickande doften är synen värd varje andetag.

​

Som kuriosa kan nämnas att NASA har använt området som träningsplats för astronauter—så främmande och kargt är landskapet. Och ändå så gripande vackert.

Het, vit ånga pyser och visslar ut från marken i rökpelare. Detta är överhettad ånga och gaser som rusar upp från jordens inre, där temperaturen ligger över 200°C på bara en kilometers djup!

Det gäller att tänka sig för var man sätter ner fötterna och bara gå på de utstakade gångstråken.

Ångan som stiger från marken är het, och det gäller att hålla sig på rätt sida av de markerade stigarna. Jag står mitt i röken, försiktigt, och känner hur landskapet lever omkring mig. Det är fascinerande, men också något man närmar sig med respekt.

Med doft av jordens innre åker vi vidare till nästa mål här vid Myvatn. Det är Grjótagjá.

Grjótagjá är en liten lavagrotta med en varm källa —och den har både verklig historia och en plats i filmhistorien.

Här var det kö. Inte så lång, men tillräcklig för att man skulle hinna känna både förväntan och lite trängsel. Grottan är liten, och värmen där inne gör att man inte gärna stannar för länge. Jag själv höll mig utanför, men min smidiga dotter tog sig in med lätthet, och kom ut med några vackra bilder av det blåskimrande vattnet och de mörka lavaväggarna.

Grottan är en del av ett sprickområde i Krafla-regionen. Under 1700-talet användes den som gömställe av den isländske laglösa Jón Markússon, som också sägs ha badat i den varma källan. Vattnet var länge populärt för bad, men efter vulkanisk aktivitet mellan 1975–1984 steg temperaturen till över 50°C; för varmt för säkra dopp.

Det är lätt att förstå varför platsen valdes som kuliss till Game of Thrones,  i säsong 3, avsnittet Kissed by Fire, där Jon Snow och Ygritte delar en intim scen i grottan. Själva scenen spelades in i studio, men grottan användes som visuell inspiration och rekreerades med stor omsorg, de la även till ett extra vattenfall för dramatisk effekt.

Ovanför grottan är det en stor sprickbildning.

Lite knepigt att gå upp där efter regnvädret, men det fixar jag i alla fall.

Fortsättningen finns här

2025-10-13 11:48   morgondotter

en miljö och skönhet att släppa in
jag förstår
dina bilder ger en, om än liten, så dock en känsla av både det stora
och
det små

den där sista bilden får jag nästan yrsel av
där har du verkligen fått till en bra vinkel

tack för turen

Svar från Margareta Cortés 2025-10-13 17:46

Tack Inger!
En spännande miljö, så jag förstår att filmskapare gärna vill vara där.

2025-10-13 15:25   ericborgstrom

Vilken berättelse! Vackert, skrämmande, modigt och kanske dumdristigt uppfattar jag äventyret.
/Eric

Svar från Margareta Cortés 2025-10-13 17:44

Tack Erik!
Håller med om det mesta där, men inte dumdristigt. Är för gammal för det. 😃
Även på de säkra gångvägar bolmade ångan upp. Går att få bilder som ser äventyrliga ut.

2025-10-13 18:06   pdahlen

Som sagts tidigare, vilken fantastisk natur. Detcör mycket bloggmaterial från en resa dit. Vackert med det gula landskapet och grottan var ju också fin

Svar från Margareta Cortés 2025-10-14 07:36

Tack Peter!
Island är så mycket mer än vad som går att visas i en blogg.
Det fina med bloggandet är att kunna gå tillbaka och minnas när det gått några år.

2025-10-13 19:15   Måns H

Fantastiska vyer och scener fint fotograferade och skildrade!

Sista bilden oerhörd, man ser ju jorden dela sig. Islands halvor glider ju isär 25 millimeter om året, ser man det just här?

Svar från Margareta Cortés 2025-10-14 07:39

Tack Måns!
Glad att jag i alla fall gick upp och tittade på sprickan ovanför grottan, var inte så halt där. Jorden rör sig hela tiden och marken förändras där, så man förstår varför ledningarna i förra inlägget går i zikzackmönster.

2025-10-13 20:47   Lena Holm

Vilka färger! Med regnmolnen och röken blir det ju ännu häftigare. Det ser ut som att dina ben håller på att försvinna i rökridåerna. Kul att även fotografen själv är med på bild ibland. Jag minns inte den scenen från Game of Thrones, men det var ju ett tag sedan. Sprickan i sista bilden ser läskig ut och det ser bara ut att finnas några tunna snören här och där, inga skydd direkt.
Hälsningar Lena
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2025-10-14 07:47

Tack Lena!
Det bolmade en hel del där, röken doftade inte lika gott som från en brasa men blev några kul bilder när vi skulle fram genom den. Inte ofta jag själv hamnar på bild, men med familjen med så händer även det. Det är sonen som är fotograf här.
Har sett en del avsnitt eller säsonger av Game of Thrones, men kommer inte ihåg så mycket av dem, får ta och titta om och se om jag känner igen mig. Fast jag var inte så förtjust i den serien.
Inga skydd vid sprickan och de snören som satt verkade ha flyttat sig med markrörlsen.

2025-10-13 22:49   gunte

Den där sprickbildningen var ju rätt häftig och alla dim/ångslöjor, amejsing..Du kommer ut ur dimman som värsta actionscenen :)
HaD/Gunte..

Svar från Margareta Cortés 2025-10-14 07:48

Tack Gunte!
Kul ställe det där så jag förstår att det är populärt för filmskapare.

2025-10-14 10:23   Halina Strandskatan

Vilka fantastiska miljöer och bilder! Häpnadsväckande!
Det ser ut som att kliva in i sagovärld. Njuter och beundrar.
Hälsningar Halina

Svar från Margareta Cortés 2025-10-15 02:59

Tack Halina!
Ibland undrade jag om inte helt Island är en sagovärld, så många otroliga platser.

2025-10-14 14:33   niniz

Wow måste till Island ..helst nu :) fantastiskt.
Å vilken kanon bild på dig nästan som ur en actionfilm där och då ...
Vilka minnen ni skapat
Mvh Nini

Svar från Margareta Cortés 2025-10-15 03:01

Tack Nini!
Att kunna göra den resan med våra vuxna barn var lite extra, många gemensamma minnen.
Island bjöd verkligen på sig själv.

2025-10-14 19:50   pisces

här har du ju outdone yourself nåt alldeles oerhört. jättevackra bilder, och jag blir som vanligt alldeles grön. 😅 och samtidigt som jag är grön, är jag också oerhört tacksam att du varit där så att vi kan få se och läsa om din fantastiska resa. 🙏

Svar från Margareta Cortés 2025-10-15 03:04

Tack Malinka!
Det landet och platserna vid Myvatn var verkligen speciella, kändes lite som man var nära jordens inre.

pisces 2025-10-15 04:39

jag förstår verkligen det. jag SER ju det. och det är bl a därför jag blir så knallgrön. 😄

2025-10-15 09:56   Lars-Gunnar Nyqvist

Vissa platser eller länder vill man se. Island är ett av dem. Hoppas att det blir verklighet någon dag
//LGN

Svar från Margareta Cortés 2025-10-15 10:14

Tack Lars-Gunnar!
Önskar att alla som vill får chansen att få uppleva detta underbara land, ja inte alla på en gång förstås. 😀

2025-10-15 17:15   Rumpelstiltskin

Jag känner igen grottan med källan! Gud vad kul att se den igen.

Det där stora badet du la ut bild på i ett senare inlägg tror jag inte fanns när jag var där. Ivf såg vi inte till det.

Svar från Margareta Cortés 2025-10-16 10:17

Tack Erik!
Kul att du känner igen grottan och källan.
Kollade när Mývatn Nature Baths öppnade, och det var 2004 så det var nog ganska öde där då du var dit.

Rumpelstiltskin 2025-10-16 15:22

Jätteöde. Den enda byggnaden var nog den där kiselgurfabriken en bit bort.

Jag fattar att mycket förändrats. På den tiden var de väldigt måna om att inte låta turismen ta över, men pengarna lockade väl till sist. De var också väldigt kritiska till Natobasen. Man märkte av den på så sätt att många skumpade runt i låga amerikanare på de eländiga vägarna. Bassarna fick tydligen ta med sig bil och sen sålde de eller lämnade den när de åkte hem igen. T.o.m. på den enda gatstumpen på Heimön (Västmannaöarna) gled amerikanska slagskepp fram och tillbaka.

Folk var väldigt stolta över hur de lurat amerikanerna. När soldatarna hade permis åkte de in till Reykjavik och söp och härjade. Man fick till ett avtal med basen, de fick bara åka in till Reykjavik en dag i veckan, tror det var tisdagar. Kort därefter infördes spritförbud i Reykjavik på tisdagar. Total torrläggning. 😁

Antar att islänningarna är mer beresta nu. Då hade de flesta aldrig varit utanför ön. Undantag sådana som studerat i Danmark eller Norge. Det gjorde att de var väldigt kontaktsökande och nyfikna på oss. Berättade mycket intressant om Island och ville höra allt om Sverige. Speciellt ville de höra om skogen, nåt de inte kunde föreställa sig hur det var. Det fanns en liten inhängnad dunge en bit väster om Vattnajökull om jag minns rätt. En man vi liftade med och sedan bodde hos några dar i Neskaupstadir stannade bilen och pekade på dungen och sa andäktigt "Där är skogen".

Nä, nu ska jag sluta lusa ner din blogg med mina gamla islandsminnen! Din bilder gjorde att de vällde upp. Ursäkta!

Svar från Margareta Cortés 2025-10-17 14:11

Fortsätter gärna, jag gillar det. Det levandegöra sådant jag sett och upplevt så det får perspektiv.
Lite mer skog än den dungen har de nu, det planteras men ser att det växer sakta.

Rumpelstiltskin 2025-10-17 21:59

Tack för ditt överseende. ;-)

Undrar hur de får tillräckligt med jord för att plantera skot. Man pratade om hednalava och kristenlava. Island kristnades väl runt år 1000 nångång och det tar tusen år innan nåt kan växa på lavan. Lavafält med växtlighet är alltså från mer än 1000 år gamla utbrott, från den hedniska tiden.

Är varmkorven lika god förresten? Heitur pölsur, var det så? Är normalt ingen fan av remouladsås, men derar variant gillade jag. Med rostad lök på toppen!

Svar från Margareta Cortés 2025-10-18 06:25

Jag ska kolla om det där med jord till planteringen, vi har släkt på Island, ska fråga om de vet.
Korven kommer jag till när vi kommit till Reykjavík i bloggen.😀
Vid vattenfallet Vatnsleysufoss, fans det en plats där ungdomar jobbade med trädplantering. Har en bild på det men det ser mest ut som vilken träddunge som helst, så det är inte med i bloggen.