Från Eurovision-byn till Mini-Reykjavík.
När vi hade besökt några av de ställen vid Mývatn som vi planerat, rullade vi ner mot norra kusten. En plats som de yngre i bilen absolut ville se var Húsavík.
Får väl erkänna att det ortnamnen inte sa mig så mycket, men har nu lärt mig att det finns en film som heter Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga. Den filmen har satt den lilla kuststaden på kartan för något annat än valskådning.
Húsavík har fått en ny roll—som hemstad till Lars och Sigrit, och som kuliss till sången som fick hjärtan att smälta världen över.
Vi strosade längs kajen, lyssnade till måsarnas skrän och lät oss svepas med av både havsdoft och kollade om vi kunde hitta några vyer från filmen. Och ja, Jaja Ding Dong ekade faktiskt från en souvenirbutik. Det är lätt att le i Húsavík—här blandas verklighet med saga, och jag tror ändå att valarna fortfarande är huvudpersoner här.
Den här bildvinkeln är visst viktig att få med om man sett filmen, jag har inte det men tog en bild ändå.
En liten fin kyrka har de i stan också.
Från Húsavík rullar vi vidare söderut längs fjorden.
Snart breder Akureyri ut sig som en färgstark fläta mellan berg och hav. Ett stort kryssningsfartyg ligger i hamn, så vi tror att det ska vimla av turister i stan.
Men de har nog redan återvänt till sin middag ombord, för trots att Akureyri är Islands näst största stad och ibland kallas för lilla Reykjavík, så är det mycket lugnt där.
Vi bor på Hotel Norðurland, ett trevligt och välkomnande hotell mitt i stan. Frukosten är god, rummen bekväma, och det känns som en plats att andas ut på, innan nästa äventyr tar vid.
Vi promenerar iväg till restaurangen som damen på hotellet rekommenderar som den bästa, vi får dessutom några rabattkuponger av henne. Vi ångrar inte att vi gick dit för den röding där var mycket god.
På vägen till restaurangen så ser vi att det erbjuds gratis hjärntvätt.
Blomkantad var vägen dit också.
Mätta och belåtna kan vi ägna oss lite åt staden, ta de lite typiska semesterbilderna så man vet var man har varit.
Titta på den pampiga kyrkan som vakar över staden från sin höjd.
Akureyrarkirkja, ritad av Guðjón Samúelsson (samma arkitekt som Hallgrímskirkja i Reykjavík), är både monumental och märkligt mjuk i sin form. Trappan upp är lång, men utsikten belönar. Fast jag får väl krypa till korset och erkänna att jag inte gick ända upp. Var trött efter dagens upplevelser.
Nöjd med allt jag upplevt under dagen och behövde krypa till sängs.
Här är dagens rutt, blev en hel del blogginlägg av den dagen för den var verkligen innehållsrik.
Fortsättning finns här.
Hälsningar Lena
Vi började titta på den filmen när vi kom hem, men insåg att vi nog var fel generation.
De har en hel del spännande arkitektur på sina kyrkor på Island.
Vi hann inte in i så många.
Det är en jättefin resa i bild och ord som du serverar oss.