Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Myvatn - där marken fortfarande minns elden

Hur svårt det än var att lämna den lilla rävungen och åka vidare så kom vi ändå iväg. Njuter av landskapet på väg mot nästa stopp.

Har du någonsin drömt om en plats där jordens inre känns levande – där svarta lavafält möter glittrande sjöar och geologiska underverk kantar horisonten? Då måste du uppleva Mývatn i norra Island.

Detta unika område är inte bara en sjö, utan ett dramatiskt vulkanlandskap som bjuder på några av landets mest fascinerande naturfenomen. Från de marsliknande vyerna vid Leirhnjúkur och de bubblande lerkällorna vid Hverir, till lavagrottan Grjótagjá – Mývatn är ett lekfullt bevis på naturens råa, formande kraft. Gör dig redo och följ med till en plats där varje utsikt känns som tagen ur en annan värld.

Vi börjar vid Leirhnjúkur. Från parkeringen följer vi stigen, som längre fram övergår i en byggd gångväg. Här varnas det för att marken är extremt het på vissa ställen – det är viktigt att alltid hålla sig på de markerade lederna. Att kliva utanför kan vara farligt, och dessutom smälta sulorna på dina skor.

Framför oss pyser och ryker det ur berget – ett tydligt tecken på att jordens inre fortfarande viskar här.

Leirhnjúkur är känt för sitt dramatiska, nästan "marsliknande" landskap, som domineras av ett stort lavafält som fortfarande ångar och är synbart varmt decennier efter de senaste utbrotten.

Området drabbades hårt under de så kallade "Krafla-bränderna" – en nioårig period av vulkanisk aktivitet mellan 1975 och 1984. De flesta av de svarta lavafälten är resultatet av dessa utbrott.

Trots att det senaste utbrottet var 1984, är området fortfarande mycket aktivt. Det ryker och pyser upp ånga på en massa ställen och och man lägger handen på marken så är den alldeles varm.

Markens färger varierar i nyanser av rött, gult, grått och svart beroende på mineraler som svavel och järnoxid.

Dessutom börjar himlen övergå från klarblått till blåsvart, verkar vara busväder på gång.

​Leirhnjúkur betyder bokstavligen "Lerkulle" på isländska, vilket hänvisar till det grå, porösa lerlika materialet som bildas på grund av den geotermiska hettan.

Och medan vi står där, omgivna av röken och sprucken lavasten, är det lätt att känna sig liten – men också märkligt levande. Marken minns elden, och vi får vara vittnen till dess berättelse.

I dessa lerpölar så kokar det fullkomligt.

Man ser hur det fullkomligt kokar nere i marken.

Bubblorna från det varma vattnet ser ut som ett  pärlband. 

Inte så konstigt att det finns ett stort kraftverk/värmeverk här också.

Att ledningarna går i zickzack är inte något konstnärligt påhitt, utan en nödvändighet med tanke på den vulkaniska aktiviteten och rörelser i marken av det.

Vi lämnar Leirhnjúkur och åker vidare till Námafjall Hverir.

2025-10-11 09:25   mojje

Det är fantastiska bilder du visar från detta land, jag blir verkligen sugen på att resa dit. Mycket intressanta inlägg ihop med bilder.

Svar från Margareta Cortés 2025-10-12 09:19

Tack Morgan!
Island kommer inte göra dig besviken. Finns något för alla intressen.

2025-10-11 12:09   Bob Bovin

Corren Mia här!
Vilket häftigt landskap du visar. Själv har jag bara sett Yellowstone och dom varma källorna där, men det är lite likt.
Jag vet att Bob tyckte mycket om Island och dess geologi.
Mvh Corren Mia

Svar från Margareta Cortés 2025-10-12 09:21

Tack Mia!
Har inte varit I Yellowstone, bara sett bilder och det är vackert där också. Minns Bobs bilder från både Island och Svalbard.

2025-10-11 15:28   Vibybo

Färg, form, geologi, det är säkert en mäktig upplevelse, de dramatiska bilderna visar det bra!

Svar från Margareta Cortés 2025-10-12 09:22

Tack Stefan!
Mäktigt var det och så mångskiftande landskap. Här vid Myvatn var det riktigt spännande.

2025-10-11 19:49   Rumpelstiltskin

Verkligen jättefina bilder. Jag har varit där, men det är snart 50 år sen. Med kamera men bara svartvit film. Själva Myvattn minns jag med fasa. Det levde upp till namnet när vi var där. Andades knott, åt knott... Och de där lerkällorna. En kille som tältade nära oss trampade igenom markskorpan. Han Sarak-stövel smälte. Han räddades av farmors, eller om det var mormors, grova stickade raggsockor. Underbenet var rött, men inte värre än så. Tack gode gud för raggsockor!

Minns också en varm källa i en grotta där man kunde simma runt. Det var två gångar i berget som ledde ner till grottan. Vid ingången till den ena fanns en skylt med texten Män, vid den andra en skylt som talade om att här inträdde Kvinnor. Eftersom vi var en av varje sort delade vi sedesamt på oss. Båda gångarna mynnade på samma ställe. Isländsk humor. ;-)

Scenerna från det onda landet i Bröderna Lejonhjärta - hette det Törnrosdalen? - är förresten inspelade i det här området.

Så avundsjuk. Har längtat tillbaks till Island hela mitt liv, men det har inte blivit så.

Svar från Margareta Cortés 2025-10-12 09:27

Tack Erik, för din intressanta kommentar.
Inser med din berättelse att det verkligen var viktigt att hålla sig på de rekommenderade gångvägar. Kände med handen vid sidan om och marken var riktigt varm och det flöt varmvatten i bäckarna.
Visste inte att de spelat in delar av Bröderna Lejonhjärta där, men vet om andra filmer.
Farmor ylleraggsockor är bra.
Kul med ingångarna till grottan, nu får man inte bada där, vattnet är för varmt, men mer om det kommer i nästa inlägg.

Rumpelstiltskin 2025-10-12 19:39

När jag var där var det bara en låg skylt, minns inte vad det stod, men antagligen nåt om att området beträdes på egen risk. Inga utmärkta stigar.

Den där källan var för varm redan då! Min kompis simmade, men jag kände som om ett band kramade åt runt bröstkorgen, blev rädd och kravlade upp.

Mina bästa minnen är nog ändå dels Thingvellir. Har aldrig känt historiens vingslag så starkt. Stod på den där klippan där det sägs att de stod när de talade inför tinget och att rösten bar över hela slätten p.g.a. bergväggen bakom. Vi tordes inte prova. Och när vi tältade i sluttningen vid Lidarände. Vi klättra upp på berget/vulkanåsen/vad man ska kalla det. Det var en av få soliga dagar och vi såg 3 glaciärer gnistra i fjärran i olika riktningar. Då blev jag smått religiös.

Misstänker att mycket är förändrat. På "min tid" fanns absolut ingenting på de här platserna. Inga vakter, intet fik, ingenting. Det var mycket det som gjorde det så fantastiskt. Hur är det nu?

2025-10-11 23:24   Turbo56

En vacker bildserie igen, där du börjar i ett Marsliknande landskap för att ta dig vidare till trakter med spår av mänsklig verksamhet.
Jag har ännu inte besökt Island men dina bilder väcker intresset.

Svar från Margareta Cortés 2025-10-12 09:29

Tack Stefan!
Upplevde så mycket på Island och det kommer stanna i minnet som en fantastisk resa, kan rekommendera det.

2025-10-12 08:35   gunte

Oerhört vackert men skulle få svår ångest vid besök ;))
hur ska jag hinna ta in allt och fota allt ?? hur länge kan jag stanna, hehe
Kanske lugnast att bara drömma vidare och kolla bloggen :)
HaD/Gunte..

Svar från Margareta Cortés 2025-10-12 09:31

Tack Gunte!
På den här platsen ville de övriga gå upp på berget, jag stannade kvar vid sjön och satte mig ner och bara tog in allt runt omkring mig.
Lyssnade på bubblandet i marken och kände alla dofter.

2025-10-12 09:18   Bjarne

Det är så härligt att se bilder från Island. Ett riktigt speciellt landskap! De varma brunorange färgerna kommer fram jättebra i bilderna och när de kombineras med grönt och himmelsblått blir det magiskt.
Hälsningar, Bjarne

Svar från Margareta Cortés 2025-10-12 09:33

Tack Bjarne!
Det var även magiskt att få förmånen att vara där.
Så mycket att se och uppleva.

2025-10-12 22:23   Lena Holm

Spektakulära bilder och nu hade du dessutom molnen och solen som spädde på det häftiga landskapet. Noterar spångarna som man ska gå på och förstår att det kan vara nödvändigt på flera sätt. Fastnar specifikt för bild 5, 6 och 8 men alla är oerhört fina.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2025-10-13 11:40

Tack Lena!
Varit utan internet i ett dygn, men nu är jag på banan igen.
Om du läser Eriks kommentar så ser du att det var viktigt att inte trampa iväg på egen hand.
Men fint att få se, de andra gick iväg upp på berget men jag stannade kvar nere vid sjön, bara en liten bit upp.