Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Där isen möter havet – Jökulsárlón och Diamantstranden

​Kör du längs Ringvägen kommer du till den berömda Jökulsárlóns glaciärlagun, fylld med gigantiska isberg som lossnat från Europas största glaciär, Vatnajökull. Bron som går över utloppet från sjön är så smal att trafiken bara kan passera i en riktning åt gången, vilket skapar en kö, men över kommer vi och kan slinka in på parkeringen. Trots att vi är ganska långt från Reykjavik så är den ena parkeringen fullbelagd. 

Vi hittar en plats att parkera bilen och promenerar under bron, mot glaciärsjön Jökulsárlón. Här kalvar Vatnajökull – Islands största glaciär – ut stora isberg och drivande flak som sakta rör sig mot havet.

Jökulsárlón började bildas först på 1930-talet och har vuxit snabbt i takt med att Breiðamerkurjökull, en glaciärtunga från Vatnajökull, dragit sig tillbaka. I dag är sjön Islands djupaste, med ett imponerande djup på över 248 meter.

Vackert är nog bara förnamnet.

En del turkosblå och andra mönstrade av lavasand och moränsediment.

Människan sätter upp regler. Naturen följer sina egna.

Här finns en båt på hjul, den hämtar upp folk på land för en tur på sjön. Känns inte som det är något vi är sugna på, har den vådliga båtturen från Diskoön på Grönland i ganska färskt minne, så det där ser lite för tryggt och säkert ut. ;)

Verkar vara mest asiatiska turister som åker.

De fick i alla fall komma nära isflaken som flyter ute på sjön.

Andra var lite tuffare och passade på att paddla kajak.

Läser i guideboken om att det här är också ett populärt ställe att se sälar som simmar i lagunen eller vilar på isblocken. Vi såg inga som låg uppe och vilade på isblocken, men plötsligt kommer det en säl simmandes.

Men vad är det för något på andra sidan, ser ut som en stor mängd underliga fåglar. 

Men vid närmare betraktande så ser jag att det är människor som samlats där borta.

Platsen där alla dessa isblock samlas kallas Breiðamerkursandur – ett vidsträckt sandområde format av glaciärens kraft. Det ligger på andra sidan vägen, där Jökulsárlóns korta utlopp möter havet. Atlantens vågor spolar upp de polerade isblocken på land, och de lägger sig utspridda som en juvelsamling på den kolsvarta vulkansanden.

Stranden är i ständig förändring. Aldrig densamma. Varje tidvatten, varje våg, skapar en ny utställning av isskulpturer – ett utomhusgalleri där naturen själv är konstnären.

Jag tvekar först att gå över dit. Det är mycket folk, och helst hade jag velat vara där i en tidig morgontimme eller vid solnedgången, när ljuset får isen att glittra. Nu är himlen lite mulen, och inte ens en strimma sol bryter igenom för att tända kristallerna.

Men självklart måste jag ta mig till det som i folkmun kallas Diamantstranden. Det är fortfarande samma glaciär vi följt hela dagen – men här visar den upp ett nytt ansikte. Från bergens tunga ismassor till havets spegel, där fragmenten glittrar som ädelstenar i strandkanten.

Det är en häpnadsväckande syn. Isbitar i alla storlekar – från små kristaller till massiva block – glimmar som slipade diamanter mot den mörka lavasanden. Vissa är kristallklara, andra skimrar i azurblått, och några bär svarta stråk av gammal vulkanaska, som om de minns eldens tid.

Att stå där, med Atlantens brusande vågor i ryggen och tusentals år gammal is vid sina fötter, är en djupt rörande upplevelse. Det är ett av Islands måsten – en plats där du bokstavligen kan röra vid historien, formad av eld, is och tid.

​

Även lavastenen berättar sin saga. Den svarta sanden, född ur vulkanens inre, har färdats genom eld, vatten och tid. Nu ligger den stilla, som en tyst motspelare till isens glans – mörk, djup och uråldrig.

Men för att inte komma för sent till vårt natthärbärge som är i Höfn så måste vi åka vidare. Där ska vi bo på Hotel Jökull.

Namnet Höfn uttalas ungefär som “hœpn” – med ett kort, nästan stötigt ljud i slutet. Det är ett så kallat obetonat n-ljud, där rösten liksom stannar upp, vilket kan ge intrycket av en liten hickning eller ett avbrutet andetag. Det är ett ljud som är typiskt för isländsk fonetik och kan vara svårt att få till exakt, men det är också en del av charmen. Namnet Höfn betyder helt enkelt “hamn” på isländska, och det är precis vad platsen är. 

Vi checkar in på vårt boende och styr sedan mot fiskestaden för att äta middag. Höfn kallas med rätta för “Lobster Capital of Iceland” – och det är ingen överdrift. Här fiskas langoustine, den isländska varianten av hummer, som serveras färsk, ofta grillad eller i krämiga soppor.

Vi hade siktat in oss på Pakkhús, en välkänd restaurang med hummer som specialitet. Men eftersom vi inte visste exakt när vi skulle komma fram, vågade vi inte boka bord i förväg – vi fick helt enkelt chansa. Det var lördag, och vi var uppenbarligen inte ensamma om vår längtan. Kön ringlade sig ut på gatan.

Vi hamnade på Heppa istället, de har ett eget bryggeri.

Det stället hade inte hel hummer men hummer fick vi men fick nöja oss med lobsterroll, det var gott det också.

Sedan kändes det skönt att återvända till vårt boende och krypa till sängs.

Dagens rutt.

Fortsättningen kommer här.

2025-10-06 08:08   niniz

Åh vad fint vid diamant stranden. Något som lockar i det.
Man hinner med mycket med hyrd bil
/N

Svar från Margareta Cortés 2025-10-07 15:25

Tack Nini!
Du har så rätt, blev en helt annan upplevelse den här gången med hyrd bil istället för buss och andras tider att passa.

2025-10-06 09:07   pdahlen

Härliga bilder, det var denna strand som var de första bilder jag såg från Island, för kanske 15 år sedan som skapade en längtan att åka dit. Tyvärr har jag inte kommit längre än till drömmen

Svar från Margareta Cortés 2025-10-07 15:26

Tack Peter!
Hoppas du får möjlighet att åka dit, ett fantastiskt land och så omväxlande.

2025-10-06 16:07   Vibybo

En plats som är rena drömmen för de som gillar att fotografera i is, jag t.ex. Mycket riktigt kalla färger i bilderna, men det var kanske 10 grader? Sagolikt vacker diamantstrand.

Svar från Margareta Cortés 2025-10-07 15:27

Tack Stefan!
Här skulle du verkligen få is och på den stranden blank is.

2025-10-06 19:39   Lola Gren

Så vackert med den blå isen.
Fina bilder du visar!
//Lola

Svar från Margareta Cortés 2025-10-07 15:27

Tack Lola!
Is är både fascinerande och vackert.

2025-10-06 20:35   morgondotter

vilken känsla du beskriver
mötet med det tusenåriga vars resa är på väg att avslutas
/inger

Svar från Margareta Cortés 2025-10-07 15:28

Tack Inger!
Ja det var en svindlande tanke att isen var så gammal.

2025-10-06 21:25   Lena Holm

Det här är ju ett måste om man åker till Island, i alla fall diamantstranden. Båtfärd bland glaciäris har jag upplevt i olika stora (små) båtar så det lockar inte så mycket. Jag är mer intresserad av strandmiljöerna. Hummer är förstås också något jag uppskattar. Nu trodde jag dock att langoustine var havskräftor, eller så är det hummer på Island? Tack för att du också visar en karta med rutter :-) Proffsig reseblogg helt enkelt.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2025-10-07 15:35

Tack Lena! Ja, det där med hummer kan verkligen vara lite förvirrande. När man pratar om "hummer" i Höfn syftar man oftast på den isländska langoustine—som egentligen är en slags havskräfta, inte samma som den stora klobeklädda hummern vi kanske tänker på från västkusten eller Nordamerika. Den isländska varianten är mindre, mer nätt, men otroligt smakrik och populär här. Så även om det står "lobster" på menyn, är det oftast langoustine som serveras. I Höfn är det en stolthet, och det är just den som gjort staden känd som "Lobster Capital of Iceland".
Ja, Diamantstranden är verkligen ett måste—även när ljuset inte glittrar som man drömmer om, så är det något med mötet mellan is och vulkansand som stannar kvar.
Vi kände likadant kring båtturen, särskilt med minnet från Grönland i bagaget… det där lugna glidandet över sjön kändes nästan för snällt. Dessutom tyckte jag nog inte att isbergen i sjön såg så gigantiska ut.
Kul att du uppskattade kartan också! Jag tycker det hjälper att se hur platserna hänger ihop, särskilt när man färdas genom så skiftande landskap. Tack för dina fina ord—de värmer!

2025-10-08 03:49   pisces

vilken otroligt läcker färgskala med all den där isen och lavan. nu är jag sådär grön i hela nyllet igen. usch, vad orättvist livet kan vara ibland. 😅

det är så kul att läsa dina berättelser till bilderna! 🙏

Svar från Margareta Cortés 2025-10-08 10:24

Tack Malinka!
Hoppas du får chansen att åka till Island, du är ung än så jag anar att du kommer lyckas med det.
Färger gillar jag och här kunde jag njuta fullt ut.