Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Eiríksstaðir - Där Sagorna Blir Verklighet

Ny dag och nya upptäckter, upptäcker ett berg där det ser ut som molnen fastnat på toppen.

Dagens första stopp blir vid Eiríksstaðir – platsen som är känd som vikingen Erik den Rödes (Eiríkur Þorvaldsson) och hans fru Þjóðhildurs forna hemvist och, inte minst, födelseplatsen för hans son, den store upptäcktsresanden Leif Eriksson.

Leif Eriksson (Leif den Lycklige), är den europé som är mest känd för att ha nått Nordamerika (Vinland) runt år 1000, Columbus kom dit 1492.

​Här i Eiríksstaðir står ett vackert rekonstruerat vikingalånghus, byggt med traditionella metoder med tjocka torvväggar och drivved. Det var här som vi fick veta varför torven är staplad i ett zickzackmönster, att det inte var för dekoration utan för att väggen skulle tåla markrörelsen.

Här mötte Sofie upp och berättade först om hur de anser sig vara säkra på att hittat platsen för där Erik den Rödes gård låg och hur huset var byggt. I närheten finns de ursprungliga ruinerna av två byggnader från 900- till 1000-talet. Dessa utgrävningar ligger till grund för hur rekonstruktionen ser ut.

I förstugan till långhuset finns det en del vertyg att beskåda.

Att kliva in var som att resa tusen år tillbaka i tiden! Inne i den dunkla, varma hyddan, med elden sprakande i den centrala härden, satt vi i en och en halv timme, helt fängslade av hennes berättelse.

​Vi hade turen att möta en helt otrolig berättare. Vår guide Sofie, var inte bara kunnig utan levandegjorde sagorna om Erik den Rödes äventyrliga liv.

Hur hon berättade om hans exil från Island och Leifs otroliga färd till "Vinland" (Nordamerika). Tiden bara rusade iväg. Det var en intensiv och personlig upplevelse som verkligen gav liv åt den isländska sagan.

​En av de fascinerande detaljerna vår berättare tog upp handlade om hur Grönland fick sitt namn.

​Innan Erik den Röde anlände och bosatte landet, var det mest känt i vikingavärlden som Gunnbjarnarsker – alltså "Gunnbjörns isiga skär," efter vikingen som först siktade dem. Inte direkt det mest inbjudande namnet, eller hur? Tänk dig kontrasten Gunnbjörns isiga skär" mot "Grönland.

​Ett smart drag av en man som verkligen visste hur man säljer in en idé – och ett helt land!

​Så när Erik sedan blev förvisad från Island på grund av en serie dråp (manslag) som han begick under fejder med sina grannar, dömd han av det lokala tinget till tre års bannlysning.

Då utforskade han det stora landet i väster och beslöt sig för att starta en ny bosättning där. Men hur lockar man folk att segla över det stormiga havet till ett främmande land? ​

​Genom briljant marknadsföring!

Sedan har vi det där med vikingar och hjälmar.

Vår guide Sophie på Eiríksstaðir gav oss en rejäl tankeställare om hur livet på vikingatidens Island faktiskt såg ut. Glöm Hollywoods bild av vikingar som springer runt i rustning och glänsande stålhjälmar med horn! Denna ikoniska look är en ren myt. 

​Hon påpekade att i arkeologiska utgrävningar på Island har man funnit endast 23 svärd och den enda nästan kompletta vikingahjälm som hittat är den berömda Gjermundbuhjälmen som hittades i Norge. Den var helt utan horn, eftersom de vore livsfarliga i strid.

Myten föddes faktiskt på 1800-talet, främst av kostymdesignern Carl Emil Doepler till Richard Wagners operacykel Nibelungens ring (1876). Han ville göra vikingarna dramatiska och heroiska på scenen, och sedan dess har den fiktiva hornhjälmen dominerat populärkulturen!

​Hur var det med svärden då?

​Till skillnad från Norge och Danmark, där vikingarna ofta var professionella krigare och plundrare, var bosättarna på Island primärt bönder och nybyggare. Dyra smidda vapen som svärd och hjälmar var statusföremål – oerhört kostsamma att importera och svåra att tillverka på ön. En bonde prioriterade troligen verktyg, djur och mat över ett pråligt svärd.

​Så vad slogs de med? När konflikter uppstod – och det gjorde de ofta, som man kan läsa i sagorna – var den isländska lösningen genialt enkel och billig: Sten.

​Island hade, och har, ett oändligt förråd av vulkanisk sten! De flesta strider under sagatiden var snarare snabba, våldsamma uppgörelser mellan grannar eller klaner, och då var en hårt kastad sten minst lika effektiv som ett tungt svärd.

Den här lilla killen från Holland, som fick prova brynja, hjälm och svärd, höll med om att i den utrustningen var det inte lätt att slåss eller försvara sig.

Vikingarna behövde kläder också, och får hade de. Av ullen spanns det garn med så här enkla redskap.

De hade även kunskap om hur de skulle färga sitt garn. Finns mycket färg i växtriket.

Enkel vävstol. 

På golvet stod några skålar, tillverkade av lavasten, de användes som oljelampor.

Det var så finurligt ordnat att det inte var bestämda tider. När man betalat inträdet var det bara att gå in och sätta sig. När Sofie kommit till slutet på berättelsen började hon nämligen om, och man kunde gå när man hört klart. Vi var först på plats, och när vi gick satt de som kommit in senare kvar.

Det här är Hnefatafl ett gammalt nordiskt brädspel, ofta kallat "vikingaschack".

​På parkeringen finns det anvisade platser för besökande skepp - förlåt, jag menade buss.

Om du vill känna historiens vingslag och bokstavligen sitta i likadant hus som en av historiens mest kända vikingafamiljer, är Eiríksstaðir ett absolut måste på resan genom Island.

Och kom ihåg att saga på Island inte är som 'sagan om Rödluvan', utan är mer som legend eftersom saga här betyder "det sagda ordet".

Fortsättning finns här

2025-10-20 05:45   Mats Axelsson

Tack! Informativt, det här stället kände jag inte till!
/MA

Svar från Margareta Cortés 2025-10-20 16:21

Tack Mats!
Det byggdes 1999 och öppnade 2000. Det var väl värt ett besök, mycket givande.

2025-10-20 08:47   Bjarne

Oj, vilken berättelse det måste ha varit! Vi fick läsa om en hel del här i bloggen, men det måste förstås ha varit ännu mer fantastiskt att lyssna på Sofie och sitta i det gamla huset.
Hälsningar, Bjarne

Svar från Margareta Cortés 2025-10-20 16:23

Tack Bjarne!
Den damen kunder verkligen berätta så det fängslade åhörarna.
Jag var tveksam till att vi verkligen varit där i 1½ timme, men kollade på iden i bilderna från fösta till sisa då vi gick ut och det stämde, tiden gick fort där.

2025-10-20 12:11   Erik Madsen

Hej Margareta.
Jag behöver inte säga att det här inlägget är "vand på min mølle", som vi säger på danska.
Även om jag visste det mesta, skriver du super bra och samtidigt visar du också några fantastiska fotografier. Dagens blogginlägg👍
Med många vänliga hälsningar från Erik/DK.

Svar från Margareta Cortés 2025-10-20 16:26

Tack Erik!
Hoppas jag gjort Sophie rättvisa, för hon var verkligen en som hade berättarkonsten. Dessutom berättade hon på en tydlig engelska så även jag kunde hänga med. Ett mycket bra besök, nu har vi Vikingamuseet i Roskilde kvar. ;)

2025-10-20 14:11   morgondotter

vilket spännande och vackert brädspel
med
tydlig schackanknytning
men det finns ingen drottning
det speglar väl tiden för spelets början

genom min pappas intresse för vikingar och isländska sagor har jag hört en del om våldsamheterna bakom sagorna
Tinget blev väl utvecklingen

härligt spännande resa ni gör
mycket av vår historia finns synlig där
ursprunget från när våra förfäder ville undersöka, med båt, vad som fanns på andra kanten

humanister var dom inte
snarare som dom nybyggare som finns nu
döda och ta

resan låter så spännande

Svar från Margareta Cortés 2025-10-20 16:36

Tack Inger!
Jag läser just nu en mycket bra bokserien om vikingarna så hennes berättelse bekräftade en hel del om det den författaren forskat sig fram till.
Har förstått att de hade ganska kort stubin och kunde slåss rejäl så tinget var nog nödvändigt för att de inte skulle slå ihjäl varandra helt och hållet.
Spelet var säkert inte så här stort när vikingarna spelade, men om man var riktigt spelsugen så fanns spelreglerna på en skylt bredvid.

2025-10-20 18:25   Lena Holm

OK det här måste bli ett stopp på vår resa när den nu blir av. En guide av den här kalibern är guld värd att lyssna på. Du visar också mycket fina bilder från miljön inne i huset. Dagens kameror hanterar även mörka inomhusmiljöer riktigt bra, både systemkameror men även nya, dyrare telefoner. Tack även för lite trevlig historia.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2025-10-21 11:06

Tack Lena!
Jag vet inte om de har flera berättare, men Sophie var verkligen en som kunde fängsla sin publik. Vi hade turen att vara först på plats och fick höra från början, annars droppade det in folk som sedan satt kvar när vi gått ut.