Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Fjaðrárgljúfur – där tiden skär genom berget

Vi lämnar både den svarta stranden och Skógafoss vattenfall bakom oss, och styr österut mot nästa natthärbärge: Höfn – hamnen där bergen möter havet.

Men vi har ingen brådska. Vägen är en berättelse i sig, och vi tänker göra våra strandhugg med öppna sinnen.

Första stoppet blir vid Fjaðrárgljúfur, den vindlande kanjonen där tiden skurit sig ner i berget. Från parkeringen är det en kort promenad innan landskapet öppnar sig, dramatiskt, tyst, och nästan overkligt. Som om jorden själv dragit ett penseldrag genom mossan.

Fjaðrárgljúfur är en plats där landskapet själv verkar viska om urtid. Denna dramatiska kanjon, formad för över två miljoner år sedan av glaciärvatten som skar sig genom berg och lava, slingrar sig som ett sår i jorden, djupt och stilla. Vattnet i Fjaðrá rinner fortfarande där nere, klart och tyst, som om det minns varje sten det passerat.

Stigen längs kanten bjuder på utsikter som känns nästan overkliga.

Gröna väggar som stupar ner i djupet, ljuset som leker över mossan, och ibland en ensam fågel som svävar mellan himmel och jord. Det är lätt att förstå varför platsen blivit så älskad – och varför den också behöver varsamhet. Naturen här är skör, trots sin storslagenhet.

Att stå vid kanten av Fjaðrárgljúfur är som att blicka in i en saga – en där landskapet själv är huvudpersonen.

På väg tillbaka mot bilen, med vinden i ryggen och nästa etapp i tankarna, stannar blicken. Långt där borta, där kanjonen planar ut och mossan breder sig som en filt över jorden, anar vi en gård. En ensam byggnad i det gröna, som om den lyssnar till vattnets viskningar och minns varje fotsteg som någonsin vandrat här

Här kommer fortsättningen på islandsresan. Här

2025-09-29 12:09   Wolfgang

Jag har följt Dina fina bilder av det fantastiska landskapet! Har själv kört runt Island 2013. Mvh Wolfgang

Svar från Margareta Cortés 2025-09-30 09:38

Tack Wolfgang!
Då vet du hur fantastisk den ön är. Så mångfasetterad och full av överraskningar.

2025-09-29 14:03   Erik Madsen

Hej Margareta.
Jag blir både andfådd och häpnadsväckande när jag tittar på dina vackra bilder. Jag förstår att det måste vara mycket mer intensivt att vara där själv - WOW.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från Margareta Cortés 2025-09-30 09:39

Tack Erik!
Det var mycket intryck som tar långtid att smälta.

2025-09-29 14:32   morgondotter

svart och grönt
mjukt och hårt
öde och ändå fyllt
av sagor
av, som betraktare, det storslagna mystiska
vad ligger bakom
detta, åldrade, nedarbetade vattendrag

när når det botten
som sandöknen, Råbjerg Mile, i Skagen når havet på andra sidan och försvinner

ett härligt format som ger närhet

tack för resan

/inger

Svar från Margareta Cortés 2025-09-30 10:26

Tack Inger!
Tack Inger, för dina ord som rör sig som vinden över landskapet — mjuka och samtidigt laddade med kraft. Du fångar precis det jag själv kände där vid kanten: att naturen inte bara är storslagen, utan också fylld av berättelser som ligger dolda i varje skiftning mellan ljus och skugga.
Din jämförelse med Råbjerg Mile är så fin — den där känslan av att något rör sig långsamt, nästan omärkligt, men ändå med en riktning, en vilja. Fjaðrárgljúfur har samma tystnad, samma rörelse under ytan.
Jag är glad att du följde med på resan, och att du såg det sagolika i det öde.

2025-09-30 04:56   pisces

bilderna kombinerat med din berättelse i det här inlägget gör mig visserligen rätt grön, nu igen, men framför allt känner jag mer än i de andra inläggen, att jag kanske skulle känna mig överväldigad i överkant, av att uppleva naturen därborta. jag SER ju hur mycket kraft det finns där - den måste vara mer eller mindre kvävande, tänker jag mig. inte på ett dålig sätt, det är inte så jag menar. bara - väldigt mycket kraft, som kan upplevas som rent fysiskt tung.

Svar från Margareta Cortés 2025-09-30 10:28

Tack Malinka, för att du delar den känslan — jag förstår precis vad du menar. Det finns något nästan kroppsligt i hur naturen där borta trycker sig mot en, som om landskapet inte bara syns utan känns. Den där kraften du beskriver, som kan bli tung att bära, är också det som gör platsen så levande.

Jag har själv stått där med hjärtat i halsgropen, inte av rädsla, utan av överväldigande närvaro. Det är som om jorden själv andas djupt, och man får försöka hitta sin egen rytm i det.
Att du SER det i bilderna och texten — det betyder mycket. Kanske är det just i den känslan, av att nästan kvävas av skönhet, som vi kommer närmast det sagolika.

pisces 2025-09-30 11:51

jag tror - och tycker, faktiskt, att fler borde börja uppleva naturen på det viset. det finns iofs inte så jättemånga platser där det är så uppenbart. vi har såna här i sverige också, men jag har nog bara upplevt det så tydligt på ett ställe. 155m ner i sala silvergruva kan man få lite samma känsla som jag tänker mig att du upplevde där. det hände iaf mig vid minst ett tillfälle. jag har för övrigt många och långa åsikter om varför det är så viktigt att fler får uppleva just det.

jag avundas dig för att du haft möjlighet att uppleva det, fast jag är också glad för din skull ATT du haft möjlighet att uppleva det. jag vill också, men det får bli en annan dag. 😄

det är iaf väldigt trevligt att se och läsa om dina äventyr på island. jag längtar till den dag jag har möjlighet att åka själv. 🙏

Svar från Margareta Cortés 2025-10-01 10:02

Jag är mycket glad att haft möjligheten att fått uppleva Island så här, var dit på gruppresa för elva år sedan och det var mer att bara nosa lite på landet. Gav mersmak. Även Grönland förra sommaren var en stor upplevelse.

2025-09-30 07:43   Lena Holm

Jösses vilka bilder och vilken miljö, man häpnar ju. Jag inser att vi måste åka till Island ju mer jag tittar på dina inlägg. Andra bilden är ju otrolig!
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2025-09-30 10:32

Tack Lena!
Island bjuder verkligen på sig, vi var där i 11 dagar men för att uppleva allt så hade man behövt flera år.

2025-09-30 14:24   Vibybo

Det är fantastiska platser du tar oss till, landskap vi inte skulle fått se annars, så annorlunda. Vi tackar för att du delar.

Svar från Margareta Cortés 2025-10-01 09:59

Tack Stefan!
Vi fick verkligen uppleva fantastiska platser där, fina minnen att bevara.

2025-09-30 23:39   gunte

Overkliga sagolandskap..
HaD/Gunte..

Svar från Margareta Cortés 2025-10-01 09:59

Tack Gunte!
Sagolikt är det på många ställen på Island, säkert därför alla sagor finns.