Skógafoss - Bakom fallet vilar guldet.
Det är ett av de största vattenfallen på Island och är 25 meter brett.
Det vore väl inte ett isländskt vattenfall om det inte också vilade en sägen i dess brus.
Om man har turen att komma hit en solig dag, kan man se regnbågen dansa i dimman—ibland till och med en dubbel båge som spänner över fallet som en port till något bortom. Den turen hade inte vi. Men Skógafoss imponerar ändå, med sin kraft, sin skönhet och sin tystlåtna mystik.
Enligt legenden var det Þrasi Þórólfsson, den första vikinganybyggaren i området, som gömde sin skatt i en grotta bakom vattenfallet. Lokalbefolkningen sägs ha funnit kistan, men när de försökte dra ut den kunde de bara få tag i ringen på dess sida, innan hela skatten försvann in i berget igen.
Den ringen lär nu finnas på ett museum. Ett litet bevis på att sagan kanske inte är helt och hållet saga.
Precis som på flera andra platser vi återvänt till efter elva år, har även denna förändrats. Då var vi nästan ensamma, nu finns här till och med en tältplats.
Det är klart väder, och Carina – den mest vältränade i vårt sällskap – tar sig an de många trappstegen upp till utsiktspunkten. Hon berättade att det ibland blev tvärstopp i trappan; vägen upp var betydligt tuffare än den först såg ut. Många ville ta sig dit, för där uppe började en vandringsled som lockade både nyfikna och vana vandrare.
Vi andra stannade där nere och beundrade vattonmassorna.
En liten film av fallet. Skógafoss
När man reser på Island, till platser som denna, är det förstås klokt att vara ändamålsenligt klädd. Ungefär som det där paret i vitt – finklädda som för en cocktail på glaciären.
Vi fortsätter mot nya äventyr. klicka här
Hälsningar Lena
Blev lite förvånad då jag såg det vitklädda paren mitt bland alla vildmarksklädda. Trodde först att de skulle ta bröllopsbilder, men de kom tillsammans med andra bussresenärer som klätt sig för äventyr.
Mitt i smeten så hade de lagt denna tältplats, lite lustigt. Såg för övrigt inte mång tältplatser.