Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Stöng

Vi fortsätter vår resa och i dag tar vi första stoppet vid  Stöng, en vikingagård.

Stöng är inte vilken gård som helst. Namnet är förknippat med en man som en gång levde här: Gaukur Trandilsson, en viking från 900-talet som enligt isländska källor var både modig och ovanligt mild till sinnet.

Gaukurs gård låg inte exakt där vi befinner oss nu, utan en liten bit härifrån. Men på denna plats har man byggt upp en rekonstruktion av den ursprungliga gården.

Den här rekonstruktionen av gården byggdes 1977 för att bevara och levandegöra platsens historia, den ligger några kilometer från originalplatsen. Den kallas Þjóðveldisbærinn Stöng – en sagaåldersgård där besökare kan uppleva hur livet kan ha sett ut under Islands tidiga bosättning.

Att stå här, omgiven av grönskande dalar och mäktiga berg, och blicka ut över en plats där människor levde för över tusen år sedan, är som att kliva rakt in i en saga. Det är lätt att föreställa sig hur elden sprakade i härden, hur får betade på sluttningarna och hur Gaukur kanske själv blickade ut över samma vyer.

Gaukur Trandilsson nämns i Njáls saga som fosterbror till Ásgrímur Elliða-Grímsson, men deras vänskap fick ett tragiskt slut. Enligt traditionen dödades Gaukur av Ásgrímur efter en konflikt, och hans egen saga – Gauks saga Trandilssonar – har tyvärr gått förlorad. Ändå lever hans namn kvar.

En runinskrift på Orkneyöarna berättar att en man ristade runor med en yxa som en gång tillhört Gaukur – ett gripande bevis på att hans minne färdades långt bortom Islands kuster. Kanske var han en hjälte som föll offer för både svek och tidens glömska, men här vid Stöng känns hans närvaro fortfarande påtaglig.

Den ursprungliga gården täcktes av aska år 1104 när vulkanen Hekla hade ett av sina mest förödande utbrott, ett som ödelade över 20 gårdar i området. När arkeologer grävde ut platsen 1939 fann de ett ovanligt välbevarat långhus, dolt under pimpsten i över 800 år. Boningshuset var cirka 30 meter långt, med tydliga spår av vardagsliv: en smedja, ett förråd där mat förvarades i syrad vassle – och till och med rester av ett dass.

Man hittade också en liten kyrka och gravplats, vilket visar att kristendomen redan fått fäste här under 1000-talet.

Det enda tråkiga är att vi är så tidigt på plats att gården ännu inte har öppnat, så vi kan inte gå in. För att hinna med allt vi vill se var vi ändå tvungna att starta tidigt på morgonen. Vi ändå betrakta gården utvändigt och föreställa oss hur livet tedde sig här när byggnaderna sjöd av liv.

Gavlen är iögonfallande, men den dekorativa torvstrukturen är inte bara till för syns skull. Islands vulkaniska jordmån rör på sig, och torven är staplad i ett zickzackmönster för att öka stabiliteten och förhindra ras.

Det är en lite speciell dag i dag för min make Rune fyller år, så vi passar på att ta en familjebild i portalen till gården. En finurlig detalj vid portalen är stolpen framför ingången, där en urholkning fungerar som en fast selfiepinne. 

Vi ställer en mobil där och får med hela gänget, finurligt va!

Den ursprungliga gården låg inte långt härifrån, intill den magiska ravinen Gjáin där vattenfall, lavaklippor och frodig grönska skapar en nästan sagolik kuliss. Dit ska vi bege oss senare, men först stannar vi vid parkeringen där en skylt visar vandringsledens början.

Skylten för vandringsleden tycker vi ser ut som om det är seniorer (läs gamlingar) som är ute och vandrar. Passar oss två som är lite äldre i sällskapet,

Så sagt och gjort vi vandrar iväg.

Vi vandrar genom ett vackert landskap som påminner om de svenska fjällen där vi tidigare gått.

Det är lätt att förstå varför människor valde att bosätta sig här – trots det karga klimatet erbjuder dalen både skydd och skönhet.

Vi går över en bäck.

En bro är iordningställd över bäcken. Trappan ner var brant, så pass brant att jag valde att gå ner baklänges, tur det för nedersta trappsteget var så högt att jag hade inte klarat att hålla i mig med min onda hand. 

Efter att ha gått ett stund och fått en skön promenad, alltid bra att komma ut och röra på benen efter att ha suttit i bilen.

Utgrävningen av gården, ligger bara en liten bit bort och vi inser att vi även här är för tidiga. Platsen är fortfarande stängd och det skyddande huset över den arkeologiska utgrävningen döljer det mesta, så det finns inget att se just nu.

Om någon är nyfiken på det ser ut så finns det bilder på den här sidan. här sidan.

Vi återvänder till bilen för nu ska vi åka till  Gajgn.

Sedan fortsatte vi till Gjáin, om det kan du läsa här.

2025-09-23 11:37   Erik Madsen

Hej Margareta.
Det är trevligt att börja dagen med lite trevlig läsning och att se några vackra bilder från Island. Tack för det.
Det var en kreativ tanke bakom bild nummer 7.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från Margareta Cortés 2025-09-24 10:50

Tack Erik!
vi tyckte att de vandrande p skylten såg lite åldersstigna ut så det passade oss gamlingar. ;)

2025-09-23 13:48   morgondotter

tack för intressant resa
och
bilder
/inger

Svar från Margareta Cortés 2025-09-24 10:51

Tack Inger för din kommentar!

2025-09-23 15:21   pisces

jaha.

jag inser ju att jag kommer att behöva besöka island minst en gång i mitt liv. så är det ju bara.

tack för påminnelsen, och för alla bilder - jätteroligt att se! 🙏

Svar från Margareta Cortés 2025-09-24 10:52

Tack Malinka för din kommentar!
Minst en gång bör man nog få chans att komma till Island.

2025-09-23 15:52   Vibybo

Ja det är ju makalöst vackert på den karga ön. Husen påminner både om bronsåldershus som återuppförts i Danmark, och svenska backstugor. Men så vackert på Island. Du provade inte att äta jäst haj?

Svar från Margareta Cortés 2025-09-24 10:56

Tack Stefan!
Vikingarna var ett resande folk, läser just nu Bull-Hansens serie om Jomsvikingarna där han beskriver, fast i romanform, hur de var både på Orkney, Irland, Grönland och Island så deras sätt att bygga hus följde nog med vikingarna också. Fast där det var ont om träd fick de anpassa byggmaterialet.

2025-09-23 18:17   Lena Holm

Det så ju riktigt mysigt ut på den gården. Vilka hus, som en del av naturen själv. Det här vill jag gärna se. Läckert hur de staplat torven. Trevligt att ni kunde kombinera firandet av födelsedagar med denna resa.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2025-09-24 10:57

Tack Lena!
Lite synd att det inte var öppet när vi kom, men vi kunde reparera skadan senare.

2025-09-24 08:13   Stican

Vilken fin resa ni gjort till Island jag vet inte så mycket mer än det du förmedlar med dina vackra bilder och det är ju ett mycket omväxlande landskap jag trodde nog ett det skulle vara mer sterilt men det är ju mycket grönska på flera av dina bilder
Ha det gott/Stig

Svar från Margareta Cortés 2025-09-24 10:58

Tack Stig!
Finns områden där lavan gör att et ser väldigt sterilt ut, men naturens kraft att återskapa grönska verkar vara starkare än lavans.