Sagan om Oddný, som gillade att nattbada.
Vårt nästa stopp på resan blev vid Brimketill (surfgryta) den beskrivs som en enastående pool vid havet på den västligaste delen av Staðarberg. 
Den har formats av vågornas ständiga slag mot lavakusten. 
Poolen är känd för sitt dramatiska utseende, särskilt när vågor bryter in i den och bildar kaskader av vatten.
Havet har haft en stor påverkan på Reykjaneshalvön; vågorna eroderar klipporna och skapar formationer som Brimketill, vilket med tiden urholkat klippan till ett kar som liknar en gigantisk gryta vid havsytan. Lavan runt poolen är grov, sprickig och kantad av höga bergsryggar, vilket gör det farligt att närma sig.
Mitt i allt det svarta och karga kunde jag se en grön grästuva. 
Poolen har formats genom marin erosion där havets vågor trycker in luft i sprickor, skapar vakuum och gradvis spräcker sönder berget. Processen intensifieras av frostvittring, sandblästring och de många jordbävningarna kopplade till vulkanutbrotten på Reykjanes mellan åren 1210 och 1240.
Det är enorma krafter i vågorna som slår in mot kusten här.
Trots det vackra vädret så blåser det en hel del när vi är där och även om vågorna inte slår in över gångvägen så stänker det en del så jag förstår varningen på skyltarna som finns här om att hålla avstånd till kanten eftersom kraftiga vågor kan svepa in över plattformen.
Men så vore det nog inte Island om det inte finns en sägen även här;
Oddný var en jättinna med starka armar och hjärta stort nog att låta havets vilda krafter spegla hennes egen styrka. Hon bodde i grottorna vid Håleyjabunga, den karga klippudd som reser sig väster om Grindavíks hamn. Nattetid vävde hon sina drömmar av mullrande vulkaner och brusande vågor, och marken under hennes fötter skallrade när hon vaknade till liv. Hon brukade även besöka poolen här för att ta ett nattbad.
På en ovanligt stormig natt flöt en strandad knölval in över det grunda revet vid Håleyjabunga. Oddný såg dess plågade blick och kände plötsligt för att rädda det magnifika havsväsendet. Med jättehänderna lyfte hon valen tillbaka ut i djupet och möttes av tyst tacksamhet när han försvann bort i månens skimrande vågor.
Efter räddningen kände Oddný att hennes hud doftade av salt och tång. Hon vandrade hemåt via Brimketill – den naturliga poolen uthuggen av havets ständiga slag. Där lade hon sig i det kokande lerbadets ångande famn för att rena sig från havets gåvor.
När gryningsljuset silade in över Reykjaneshalvön väntade ett ödesdigert ögonblick. Solens första strålar föll på Oddnýs avslappnade kropp – och hon förvandlades till sten. I poolens kant restes en stelnad kontur av hennes ansikte och axlar, som om hon fortfarande lutar sig över vattnet, evigt iakttagande.
Jag letade bland de svarta lavakanterna för att försöka hitta hennes ansikte, men antingen var min fantasi för svag eller så gömde hon sig just den dagen.
Kan du hitta henne?
Än i dag kallas Brimketill ibland för Oddnýjar Pool, och om du lyssnar noga kan du föreställa dig ett dovt dån under stenarna – ett eko av jättinnans andetag. Vinden viskar om hennes godhet, havet minns hennes räddning, och klippblocken bär vittnesmål om en jätte som blev en del av landskapet.
Vi stannar inte så länge där i blåsten utan far vidare och hamnar i Grindavik. En plats som de flesta säkert hört nämnas något om på nyheterna.
Vill du läsa mer så finns fortsättningen här


/MA
Låter som en trevlig upplevelse att tälta där, gillade tiden då det var tält som var vårt boende på resor, är lite bekvämare av mig nu.
Tur du inte fick för dig att bada i den här poolen.
Det här är några intressanta reserapporter som du visar oss - jag gillar dem verkligen. Jag vill ha fler - särskilt från "Blå lagunen".
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Island är ett fascinerande land.
Hoppas jag inte gör dig besviken för vi var inte till Blå lagunen den här gången. Vi var dit förra gången och det ligger så nära Reykjavik alla ska dit. Finns bättre laguner när man kommer bort från storstaden. Men om du vill läsa om Den Blå så skrev jag om den då https://www.fotosidan.se/blogs/magganfs/ga-och-bada-vi-ska-till.htm
Tydligen finns det fler blå laguner på Island? Jag trodde att jag hade hört talas om en i Grindavik när det var ett vulkanutbrott. Där evakuerades staden och turister inte fick besöka Blå Lagunen. Idag hittade jag detta på Wikipedia:
"Grindavík is a town in the Southern Peninsula of Iceland, known for its fishing industry and the Blue Lagoon. It was evacuated several times in 2023-2024 due …"
Mvh. Erik.
Blå lagunen är visserligen den enda som heter just så, men det finns flera ställen där man kan bada i laguner och då slippa trängseln i den Blå.
Vägen till den nära Grindavik var vid flera tillfällen avstängd och då gick det inte att komma till den.
Läste med välbehag den intressanta redogörelsen.
Island bjuder på en hel del vackert och annorlunda.
Vågor och vatten är mäktiga krafter.
Nog kan du bada i havet om du vill på många ställen, men det är kallt. På till exempel Nauthólsvík Geothermal Beach, nära Reykjavik, har man byggt en konstgjord lagun där varmvatten från ett borrhål pumpas under sandbankar och i poolkanten, vilket både värmer stranden och det omgivande havsvattnet till behagligt badläge.
I de andra lagunerna kyler man ner vattnet, annars skulle det inte gå att bada där.
Hälsningar Lena
Vi hade tur att det inte blåste mer än vad det gjorde då vi var där, hade blivit en blöt promenad annars.
Mäktigt med allt det svarta mot havet
Hittade inte heller något ansikte, men hon var kanske lite blyg ;)
Vatten har verkligen en rejäl kraft, såg på många ställen hur den grävt sig ner i marken under åren.
Tyvärr är många turister så blåögda och lyssnar inte på varningarna. På en strand vi var fanns det tydliga skyltar som varnade för vågor, ändå hade det skett en dödsolycka där i år.