Gävles järnvägsmuseum – där varje skruv har en berättelse.
När man är i Gävle så är ett besök på det nyrenoverade järnvägsmuseet en bra idé.
Det är ganska många år sedan jag var dit, men det är inte så konstigt då det varit stängt i flera år för 0mfattande både upprustningar av befintliga byggnader och tillbyggnader för nya utställningar.
I juni 2024 var det klart och nu var vi nyfikna på hur det blivit.
Tog oss en promenad i vackra augustivädret, är ju bara 2 km från stan och man går även genom en fin koloniträdgård.
Undrar lite, för när vi kommer fram finns det ingen öppning i staketet för att komma in.
Men när vi fortsätter runt huset och kommer vi till den nya pampiga ingången.
Vi löser våra biljetter på 100 kr och sedan är det dags att ta plats.
Följ med in så gör vi en resa i järnvägens historia.
Direkt när man kommer in så kan man slå sig ner och lyssna på lite röster från järnvägens begynnelse. Jag hörde en person berätta om sin första tågupplevelse: han var så nervös innan att han inte fick en blund i ögonen natten före resan, men till sin stora lättnad blev den helt problemfri.
Det första lok jag träffar på är loket Prins August.
Loket Prins August är ett av Statens Järnvägars allra första ånglok (littera B), byggt 1856 av Beyer, Peacock & Co i Manchester. Uppkallat efter prins August, gick det i trafik på Södra stambanan fram till 1906, räddades sedan åt framtiden och återställdes till körbart skick vid SJ:s 100-årsjubileum 1956. Idag står det på Järnvägsmuseet i Gävle som världens äldsta ånglok i originalutförande.
Loket Frykstad, byggt 1855 av Munktells Mekaniska Verkstad för Frykstabanan, är Sveriges äldsta bevarade ånglok. Efter trafikens slut 1871 och en period vid Karlskronas fästningsarbeten räddades det åt framtiden 1906, och idag står det stolt utställt på Järnvägsmuseet i Gävle som en påminnelse om järnvägens pionjärer.
Det finns en hel del modeller att beskåda och beundra.
De har även tänk på folk som har lite svårt att gå, eller bara är lite rötta i benen. Hissar där det var trappor och många bänkar utplacerade så man kunde sitta ner och titta på bildspel och montrar. Det finns även ett ledstråk i golvet genom hela museet.
I ett bildspel kunde man få göra en tidsresa i järnvägens historia.
Vi kikade in i fångtransportvagnen.
Fotade man där inne så fick man passa sig för att inte hamna i finkan själv.
När man kom in i nästa rum fanns det ett glasgolv, med utställningssaker under, det var lite läskigt att gå på glaset. Såg att en del tog sig försiktigt runt den utstickande väggen för att slippa gå på glaset.
Vi kikade vidare på lok, vagnar och maskinrum.
Den snöslunga A-4 som står utställd här är ett imponerande exempel på tidig svensk ingenjörskonst för vinterunderhåll på spåren. Fronten pryds av den stora roterande fläkten och de robusta stålbladen som en gång drev bort snövallar med kraftfull precision. Med sina massiva skärmar och mekaniska detaljer berättar A-4:an en tidlös historia om hur järnvägarna hölls öppna även under de djupaste vintermånaderna. Den stora runda snöslungan i fronten har en ungefärlig diameter på 1,5 meter och ett djup på cirka 0,8 meter.
Ska man jobba med elarbeten är det bra med flamsäkra kalsonger.
Även järnvägens roll under krigstid kunde man fördjupa sig i.
Här kunde man också testa hur det kändes att köra både modernt tåg och rälsbuss, på skärmen framför rullade en film.
Legolandskapet var populärt bland barnen.
Till slut kikade jag in i restaurangvagnen och där var det lika fint som när vi åkte Vildmarkståget.
Det blev mycket mobilbilder på trippen till Gävle för jag hade lite problem att hålla i min kamera. Men de säger ju att den bästa kameran är den man har med sig och i det här fallet den man kan hålla i.
Finns så mycket mer att se där än vad jag fått med i mitt inlägg här, så du blir inte besviken.
Imponerende - jag kunde ha gått runt där i timmar - alltså, när jag kunde gå :-)
Dina många foton visar så mycket att jag nästan känner att jag har varit där - tack för rundturen och berättelserna.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Du skulle säkert kunna ta dig runt här rullande också. Mycket handikappvänligt museum. fanns även en rullstol att låna.
Glad att vi tog oss tid att gå dit, öppnade för ett år sedan och vi har varit på väg sedan dess.
Senast vi var dit var 2016 då var det Nostalgidag. Blev ett inlägg om det också. https://www.fotosidan.se/blogs/magganfs/50-talsnostalgi.htm
Vi fick en trevlig dag där i Gävle och museet.
Idéen med flamsäkra kalsonger var nog bra, men tyvärr så skulle de nog inte vara så trevliga efter ett tag eftersom flamskyddet försvann efter några tvättar så fungerade de bara otvättade.
Muséets underhåll och järnvägen går nog ur olika kassor och prioriteras lite olika. Men nog önskar man att uttrycket "går som tåget" skulle bli verkligt igen.
Skulle ha varit trevligt att stöta på någon bekant gävlebo där som på ICA i Säter ;).
Om man åker mer Vildmarståget så får man äta i så fina restaurangvagnar. Höstresan med det tåget går den 4 september.
https://www.fotosidan.se/blogs/magganfs/50-talsnostalgi.htm
Morfar var med och byggde järnväg norrut från Hälsingland. I Kiruna avancerade han till elloksförare. Det skulle vara intressant att få inblick i hur spåren byggdes då han var med.
Museet verkar vara gediget välinformerat en förebild för dagens Trafikverk och tågbolag.
Finns mycket mer än vad jag fått med här, att uppleva där. På somrarna har de även öppet utomhus med minijärnväg för barnen.
Hälsningar Lena
Stor förändring på det stället nu. Har man barn och ungdomar med så går de in gratis om de är under 18 år.
Går att gå ombord även nu, men så mycket mer information.
Mycket större lokaler nu och mycket mer information. Mer än det jag fått med här.
Hälsningar, Bjarne
Går tyvärr inte så bra att hantera kameran nu, kan inte hålla den med vänster hand. Men ett besök på museet kan jag rekommendera.
Men blev inspirerad av dina bilder så vi får se när det blir av.
Ing-Marie
Riktigt trevligt museum nu.