Eldsjälar mitt ibland oss
Har inte blivit mycket till fotograferande på ett tag, skulle nästan kunna tro att Grönland tog musten ur mig och att det var svårt att hitta något mer att fotografera, för kameran har nästan dammat igen.
Men bristen på bilder från kameran har haft lite andra orsaker. Jag har haft lite problem med att hålla i den. Mina fingrar ville inte det samma som jag. Tur att det finns ett annat alternativ ibland då. Nämligen mobilkameran som är lätt även med krånglande fingrar.
Men för att återknyta lite till rubriken, händer och fingrar kan vi ta sen.
Jag fyllde år, inga jämna tal och det var i februari. Ville unna oss lite avkoppling och for till Mariefred och bodde på Griphoms världshus.
Trevlig stad och även trevligt boende. Skålade på kvällen med ett varsitt glas bubbel med anledningen av dagen.
Det var inte direkt fullbelagt och i stora matsalen ekade det tomt och ödsligt så vi valde att äta i Skänkrummet. Mycket mysigare.
Kom där i samspråk med vår bordsgranne. Han hade mycket att berätta. Han var verkligen en riktig eldsjäl.
Han har godkänt bilden och även publicering.
Han berättade att han sommartid bodde i ett gammalt hus inte så långt från Mariefred och det huset var orsaken till att han blivit intresserad av papperstillverkning.
Vill någon läsa mer av artikeln i Måsen så finns den här artikeln här
Vår bordsgranne heter Göran Derefelt och orsaken till att vi kom i samspråk var att han skulle till Textilmuseet i Mariefred. Men samtalet gled snabbt över till Görans stora intresse papperstillverkning och framförallt handgjort papper.
Han berättade livfullt och med sådan inlevelse att han glömde bort att äta. Vi fick mycket information om papper och han visade även olika vattenmärken på olika papperssorter.
Han berättade utförligt om olika papperskvaliteter och dessa fina märken i pappret. Ska inte ge mig in på att försöka återberätta men visar gärna den hur några såg ut.
Det blev en trevlig avslutning på en likaså trevlig dag i Mariefred.
Vi sov gott och vaknade nästa morgon till en strålande sol, åt en god frukost innan vi begav oss hemåt till den väntande verkligheten.
Verkligheten bestod i att få något gjort åt mina böjda fingrar som både gjorde ont och inte gick att rätta ut.
Triggerfingrar konstaterade handkirurgen på SöS, trots att de betedde sig lite annorlunda än riktiga triggerfingar. Fram med sprutor och in med kortison på tre ställen i handen. Tog sex veckor så var de fingrarna raka, skönt tyckte jag men hade även triggande fingrar på andra handen. Även där blev det kortisonsprutor. Vänta sex veckor igen innan nästa återbesök.
De här trasslade fingrarna har gjort det omöjligt att hantera kameran. Tappade även intresset för Fotosidan.
Fast nu hade tydligen mina fingrar bestämt sig för att protestera på riktigt. Vaknade en morgon med ett fingret helt låst. Hade kanske inte varit så krångligt om det inte gjorde så ont.
Vid återbesöket trodde jag att det skulle bli ny kortisonspruta och var beredd på att bita ihop, för de känns ganska rejält när de sprutar inne i handen. Men läkaren tittade på min hand och sa att det blir operation här räcker det inte med spruta utan senskidan behöver klippas upp. Två dagar senare låg jag på operationsbordet.
och åkte sedan hem med handen i paket.
Skönt tänkte jag, nu är det över.....trodde jag ja.
Några dagar senare började handleden värka. Mer och mer, värkte den. Kontaktade sjukhuset och fick komma in på kontroll samma dag.
Prover togs och de var inte bra, febern steg och inom några timmar låg jag i en sjukhussäng med armen i gipspaket och penicilindropp i den andra armen.
Septisk artit befarades.
Blev några dagar på sjukhus, men i oturen så hade jag ändå tur eftersom jag kom under penicilinbehandling så snabbt. Fick till slut åka hem med en dunderkur penicillin i bagaget.
Måste också passa på att berömma sjukhusvården, gick ingen större nöd på mig där. Påpassad dygnet runt med provtagningar även mitt i natten. Trevlig och vänlig personal som såg till att jag inte behövde ha ont och maten så god att tanten i grannsängen inte ville åka hem.
Vad sägs om skagenröra och kaffe med kaka till lunch.
Handen är nu bättre, inte helt bra men hoppas på att kunna använda kameran igen.
Glaset med bubbel är fint - hoppas att det blir vägledande för fortsättningen...
Skumpan var god, får hoppas det blir fler anledningar att fira.
Det blev fina dokumentära bilder från din resa till Mariefred och samtalet med "pappersmannen". Grattis på födelsedagen.
Jag kan lätt ta mig in i dina problem med fingrarna. Jag hade samma problem med mina knän när jag var pojke. Vid två tillfällen fastnade mina knän i 90-graders vinkel. Från 5-6 års ålder tills jag var 12. Det fanns inte mycket kunskap på den tiden om att barn kunde få reumatism. Reumatismen hade även angripit min vänstra fot och höft (som blev stela), men det har inte begränsat min ungdom, mitt arbetsliv – eller familjeliv. Jag började få problem med mina fingrar först på äldre dar, när finmotoriken började försämras lite.
Oj, det blev långt – förlåt.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Långa kommentarer är trevligt.
Ont och värk är inte kul, men tyvärr slipper man inte undan.
Har även en reumatisk sjukdom med den sitter i musklerna.
Gillar att blogga och läsa bloggar, har min litexsom en minnesbok bra att återkomma när jag glömt när och var det var och platsnamn fallit bort från minnet.
Kul med kommentarerna och återknytning bloggarna emellan också även om en del här tycker att jag borde ägna mig mer åt det svenska fenomenet flygskam.
Lärt mig ofantligt om världen på mina resor, träffat så mycket trevligt folk. Många finns kvar som vänner.
Var en otrolig tur att jag kom in i så snart tid och de fick stopp på förloppet. Hade blivit en mycket lång sjukhusvistelse annars. Minst 5-6 veckor sa de.
Kul att träffa eldsjälar som vigt sitt liv till något.
Så jobbigt med problem med fingrarna. Jag har råkat ut för detta några gånger med ett finger i taget, ( tummen en gång, då var det svårt att fota) men har haft turen att det har gått över efter en tid. Har inte känt av något sedan jag slutade jobba, tror det var vissa grepp som gjorde det värre......hoppas jag.
Önskar dig all bättring nu.
Ing-Marie
Mannen vi träffade där hade verkligen vigt sitt liv till information och kunskap om papper.
Triggerfingrar är irriterande och gör också ont, hoppas du slipper mer besvär av dem.
Handleden fungerar att använda nu, men verkar ta god tid på sig att bli helt bra.
Mariefred är en trevlig stad, speciellt på vintern då det inte är överfullt av turister, synd bara att slottet inte är öppet då.
Om du syftar på avtryckarfingret så är det nog det enda av mina fingrar som jag inte haft problem med, värre har det varit med de övriga. som fastnat i låst läge och även böjt sig utan att gå att räta ut och då är det stört omöjligt att hålla i och även hantera kameran. Får hoppas p att de nu slutar krångla.
Hälsningar, Bjarne
Jo, det var lite jobbigt och något irriterande att hamna i sjukhussängen. En läkare såg det och spände ögonen i mig och sa "Det finns faktiskt en orsak att du är här" . Jag förstod att det var allvar men inte så kul ändå.
Ni gjorde en fin resa till Mariefred och en lektion i papperstillverkning det låter intressant fint dokumenterat som alltid
Ha det gott/Stig
Mariefred är trevligt och inte så långt från oss och fick en intressant föreläsning.