Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Giants Causeway

I september var jag över till Irland och Dublin. Visst är Dublin en härlig stad att strosa runt i och det finns så mycket att upptäcka där, men även kul att passa på och se lite mer av den gröna ön när man ändå är där så vi bokade en utflykt till Nordirland.

En tidig morgon begav vi oss iväg till samlingspunkten för avfärd, på vägen dit passerade vi “The Spire of Dublin” som mäktigt pekar upp mot den blåtonade himlen med sina 120 meter.

Vi hittar vår buss bland alla olika bussar som ska iväg med förväntansfulla turister. 

Jag tycker det är trevligt få se hur det ser ut i landskapet vi åker förbi och ibland går det att få en bild också.

Så småningom närmar vi oss kusten.

Vi kommer till första stoppet på resan, Dunluce Castle. Det är ett medeltida slott som var säte för klanen MacDonnell.

Det är många bussar här men vår buss kommer bli ganska lätt att känna igen för vår guide för dagen har placerat en blå dinosaurie i fönstret.

Det finns ett hotell här för de som vill övernatta.

Det finns några olika vägval som man kan ta, vi väljer den röda för att komma upp och se utsikten ut över havet.

Giant’s Causeway är ett område med pelarförklyftning som består av över 40 000 svarta polygonformade, de flesta som hexagoner, basaltstenar. Fenomenet är ett resultat efter ett underjordiskt vulkanutbrott för omkring 60 miljoner år sedan. Vulkanutbrottet sträcker sig ända bort till Skottland, där kan man se liknande formationer på ön Staffa. Staffa och Fingals cave i det här blogginlägget.

Härlig utsikt när man kommer en bit uppför backen, i klart väder kan man se över till Skottland och eftersom vi har sådan tur att det är en strålande vacker dag så ser vi Skottland skymta där borta.

Det finns olika legender om hur den irländska jätten Finn McCool skapade Giants Causeway. En berättar att han blev arg när han hörde att den skotska jätten Benadonner hånade hans sätt att slåss. Han kastade då ett meddelande som satt fast på en sten till Skottland; i meddelandet utmanade han Benandonner.  

Fast Benandonner kastade tillbaka en sten med meddelandet att han inte kunde anta utmaningen för att han inte kunde simma och därför inte kunde komma till Irland. Finn McCool ville inte låta Benandonner komma undan så lätt så han ställde upp pelarlika stenar som bildade en bro (causeway) åt Benandonner. När Benandonner kom över till Irland hade Finn utseendet av en jättebebis och bet Benandonner i handen.

Sedan jagade han Benandonner tillbaka till Skottland, medan han kastade stora jordklumpar efter honom. Efter en av bitarna/jordklumparna skapades ett hål som fylldes med vatten och bildade den sjön Lough Neagh (Brittiska öarnas största insjö). En annan jordklump landade i havet och bildade ön Isle of Man. 

Långt där nere ser vi en del av de stenar som bilder den i legenden omtalade bron. Vi kommer dit sen.

Tittar vi åt motsatt håll än ut mot havet så breder det gröna irländska landskapet ut sig.

Vi fortsätter vår vandring uppåt.

Vi har kommit upp ganska högt.

Många av stenformationerna har fått namn, den här kallas för skorstenen.

Det här är Jättens stövel.

Det är fint här uppe men den röda leden tar oss fram till några långa trappor som går ner.

och ner och ner.

Här nere börjar vi nu närma oss de gigantiska pelarna som reser sig likt stora orgelpipor upp ur marken.

Regnkläder var lite överflödigt i dag, vi hade tur för dagen innan hade de haft ösregn hela dagen.

Orkar man inte gå hit så finns det buss.

Då kommer man fram till den här platsen dit de flesta tar sig. 

Det är lite knöligt att gå bland de här stenarna, jag är lite försiktigt och vill inte ha några nya benbrott så jag nöjer mig med att gå ut en liten bit och ta några bilder. 

Det var ingen mening att vänta ut de som skulle ta selfies, för det kom genast nya.

Andra tog det lite lugnt och slog sig ner för att beundra havet.

Tittar lite på de som klättrar upp till de högsta pelarna.

Sedan är det dags att gå tillbaka för att åka vidare till nya mål.

2023-10-09 19:40   Måns H

Vilket fint reportage från ett intressant resmål! Och oj att du kan ta dig fram i den terrängen.

Bild 2 känner jag lite extra för, dess komposition känns som i några av dina tidiga bilder här på Fotosidan, hette dom inte Fem träd.

Svar från Margareta Cortés 2023-10-10 09:22

Tack Måns!
Förr gången vi var till Dublin ville jag åka iväg och se det här, men då klarade jag inte av att gå så värst mycket. Nu när jag fått hjälp av en duktig naprapat så var det helt underbart att både kunna gå och få se allt detta.
Imponerad över att du kommer ihåg mina fem träd, var ett bra tag sedan. Nu kommer man knappt fram till dem.
Det byggs en massa där och nya vägen, som först kallades för Västerleden och nu Förbifart Stockholm, sprängs fram där.

2023-10-09 22:27   Lena Holm

Vilka vackra vyer du visar och slottet i början ligger ju fantastiskt fint. Den var häftiga stenformationer, undrar om jag inte läst om dessa någonstans. Ni fick ju dessutom strålande väder ser det ut som. OK att man kan ha regnkläder men det gör rätt stor skillnad om det är lite lagom fint i alla fall.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2023-10-10 09:24

Tack Lena!
Inte mycket att klaga på det irländska vädret den dagen, dagen före hade de ösregn och lika var det dagen därpå.
Lite extra kul var det att få se dessa stenformationer eftersom de pratades en hel del om dem då vi var på Staffa i Hebriderna.

2023-10-10 07:18   pdahlen

Härliga vyer från kusten, de där orgelpelarna var intressanta, väldigt ojämnt underlag att gå på nere vid stranden. Den höga nålen inne stan var ganska fräck

Svar från Margareta Cortés 2023-10-10 09:26

Tack Peter!
Mäktiga var en del av de där pelarna. Vackert var det där vid havet också.
Nålen i Dublin såg lite extra ut i det blåa morgonljuset.

2023-10-10 14:58   Vibybo

Härligt du kan gå så bra! Och livet kan gå framåt. Det är gröna bilder det här, utom den första blå liknar en flaggstång med lampa i toppen (vem byter den?). Andra bildens kyrka har inslag av ortodox arkitektur. Fint reportage med de pelarna, sett dem också i engelska fototidningar.

Svar från Margareta Cortés 2023-10-16 11:28

Tack Stefan!
Visst är det fantastiskt att kunna gå, kämpat så länge med ryggen och inte kunnat ta promenader, hoppas bara att värken kunde ge med sig också. Men väljer ändå att kunna gå,
Skulle vara kul att se när de byter den lampan.
Grönt och fint på den ön.