Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Vildmarkståget 2023. Narvik - Kiruna.

Vår vistelse i Norge är över, lämna väskan till transport till tåget, frukost och sedan iväg till stationen. Under natten har Narvik blivit vitpudrad och det snöar fortfarande då vi vaknar.

I dag är det Valborgsmässoafton.

På väg ner till stationen träffar vi på Svarta Björn. Hon var  en legendarisk norsk kokerska och hushållerska vid bygget av malmbanan mellan Narvik och Kiruna. Just den sträcka som vi ska åka i dag.

Enligt legenden ska en same ha gett henne namnet på grund av hennes atletiska styrka, svarta hår och mörka ögon. Hon levde ett hårt liv och avled mycket ung. Det berättas att hon kom i slagsmål med en annan rallarkocka och blev allvarligt skadad. Hon fördes till sjukstugan i Tornehamn där hon avled, möjligen bidrog också tuberkulosen till hennes död. Med tiden har hon blivit närmast legendarisk. En förklaring till berättelsen om Svarta Björn kan vara att hon var en av få kvinnor i en mansdominerad miljö och kom till slut att ses som en ikon.  Man vet inte med säkerhet vem hon var, men det anses troligt att hon hette Anna Rebecka Hofstad från Helgeland. Hon ligger begravd på rallarkyrkogården i Tornehamn.

Vårt tåg står inne och även våra resväskor är där, vi får varsin lunchpåse och kliver ombord.

I dag är vädergudarna med oss, för solen skiner och det enda vi kunnat önska vore rena fönster på tåget. Fast nu sitter jag på rätt sida i tåget.

Först kommer vi till Hålogalandsbron. Den har jag åkt över med bil många gånger, men inte sett från tåget. För då jag åkte tåg här senast så var den inte byggd och det fanns ingen väg mellan Kiruna och Narvik.

Sedan dröjer det inte så länge innan det fina landskapet visar sig.

Det är berg, sjöar och fjällbjörk.

Ibland små hus och snö.

Ibland är det en hissnande utsikt.

Och rätt vad det är så kommer det en tunnel, ja tunnlar är det gott om på denna sträcka.

Men på andra sidan tunneln är det lika fint.

Även de lite rundade bergen har sin skönhet, de liksom böljar fram i landskapet. I dag lite snöpudrade.

I Katterat är det några som stiger av, ser ut som de ska iväg på en skidtur. Inte utan att jag blir lite avundsjuk, dagen med vit fin snö och sol är som gjord för att vara ute på skidor.

Mera berg, sol och snö.

På Norska sidan finns det en hel del hus.

Snöskydden kan nog behövas då det blåser och snön driver här uppe på fjället.

Vid Riksgränsen ligger järnvägsstationen delvis i en tunnel, jag hinner få en skymt av den norska flaggan på berget inne i tunneln innan vi kommer ut i ljuset igen. Här vid Riksgränsen kom tullarna på och gick igenom vagnarna när vi var på väg till Norge, men inte på återvägen till Sverige.

Men Hotellet vid Riksgränsen kunde vi se efter att ha passerat stationen.

Även Vassijaure har en pampig stationsbyggnad, ser att högspänningsledningen går in i det här huset också, som i Abisko. 

Här vid stationen står det en minnessten, ser att det står "Till minne, Sven Sjöberg, som gav sitt liv till fosterlandets försvar. Årtalet är svårt att se men 1940-talet  är det. Men vet inte vem han var.

Vi har kommit till Torneträsk, eller Sjumilasjön som den också kallas, ser att några skotrar är ute på sjön. Säkert fiske på gång.

Även några arkar är ute på isen, fast de här ser ut att vara av modernare slag än de i trä.

Vi närmar oss Kiruna och även här har solen lockat ut pimpelfiskare.

Även nu känns det som om vi kommer in helt fel, men gruvans karakteristiska utseende känner jag igen. I dag skiner solen på den.

Vi ska bo på Scandic i Nya Kiruna och får åka buss dit, men får en liten rundtur i Gamla Kiruna först. Trots det fina vädret så känner jag en klump i mage och känner mig lite sorgsen när jag ser området som ska flyttas och rivas. Hotellet Ferrum, många danskvällar från ungdomstiden blev det där och senare har vi bott där flera gånger. Det står tomt och övergivet nu. 

Husen som Erskine ritat, de rivs nu. I folkmun gick de under namnen Snusdosan, Spottkoppen, Mullbänken och Berlinmuren.

Kyrkan står ännu kvar, men den ska flyttas.

Vi åker till Nya Kiruna och checkar in på hotellet och får ett rum med utsikt.

Det är Valborgsmässoafton och den ska vi fira i Jukkasjärvi vid ishotellet, det kommer i nästa inlägg.

2023-05-13 12:59   Lola Gren

Så fint att se resan i vinterdräkt. Jag åkte den en höst för länge, länge sedan! Då var det färgat landskap

//Lola

Svar från Margareta Cortés 2023-05-15 14:44

Tack Lola!
Höst där uppe kan vara helt underbart färgsprakande. Även klar krispig luft också om man har prickat in rätt tid.

2023-05-13 14:14   elgenper

Skulle vara spännande att återse de här trakterna... Bodde själv i Kiruna mellan 1952 och 1955, i tidningen Norrlandsfolkets hus (antar att det rivs i samma veva som Erskinehusen, som senare byggdes strax bredvid).

Angående Sven Sjöberg, så går det att läsa om honom här: http://gyllenhaals.blogspot.com/2020/05/sven-sjoberg-stupade-for-exakt-80-ar.html

Svar från Margareta Cortés 2023-05-15 14:52

Tack Per för den länken, intressant.
Min mor var krigsplacerad Lotta, långt uppe i norr, vid den tiden.
Vet inte exakt var, men nära gränsen satt i något slags bevakningstorn. Har en del bilder från den tiden.

2023-05-13 14:33   Vibybo

De norska fjordarna och fjällen är så vackra och inte möjliga att se sig mätt på helt enkelt. Arbetat lite i Narvik, minnesvärt.

Svar från Margareta Cortés 2023-05-15 14:53

Tack Stefan!
Så vackert där, tur att vi fick se det i snöskrud också.

2023-05-13 17:45   Lena Eriksson

Tåg till Kiruna står på min önskelista, så jag tackar för de aptitretande bilderna…🙂 (Jag har så länge tyckt att det verkar så spännande att flytta på en stad…) Dock blir nog nästa resa för mig även den, söder ut - mycket man vill…ser verkligen fram mot pensionen.

Svar från Margareta Cortés 2023-05-15 14:56

Tack Lena!
Helt klart spännande att flytta en stad, fast än är det inte så mycket som flyttats.
De gamla husen, som jag sett på film hur de flyttades hela, de har ställts på andra sidan av Kiruna än där nya staden ligger.
Visst, skönt att vara pensionär, men saknar min unga kropp😀

2023-05-13 20:26   gunte

Det är en magnifik resa detta som vi följt ett tag nu. Utsikter och ställen av hög klass.
Ingen vinterälskare så jag är nöjd med att följa med bildledes :)
HaD/Gunte..

Svar från Margareta Cortés 2023-05-15 18:15

Tack Gunte!
Jag gillar vinter när vintern är vinter och inte slask så jag var mycket glad för all snö.

2023-05-13 20:54   bildsten

Fina reseberättelser i både ord och bild/Sten

Svar från Margareta Cortés 2023-05-15 18:16

Tack Sten för din trevliga kommentar.

2023-05-14 20:08   Lena Holm

Väldigt fina vyer och tur att det lättade upp lite. Man kan ana den smutsiga rutan på dina bilder, men det var nog mest för att du skrev om det inledningsvis. Det är nästan obegripligt att ta in hur man flyttar en hel stad, men vi har varit där flera gånger och efter ett besök nere i gruvan fick vi också förklaringen till varför.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2023-05-15 18:21

Tack Lena!
Det är väldigt fint i de där trakterna, svårt att se sig mätt på det.
Har helt klart för mig att de är tvungna att flytta delar av staden, men tror att det skulle blivit trevligare om de flyttat did där de ställt Hjalmar Lundbomsgården. På andra sidan om Loussavaara. Dit ville LKAB ha flytten.
Senast vi var i Kiruna så skakade husen och rör gick sönder, redan då så helt klart nödvändigt. Trots det tråkigt att se hur det ser ut nu.