Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Upp i bergen igen och Risfälten

Dags att dra sig upp till bergen igen för att beskåda risfälten. Vi styrde kosan till Longji Rice Terraces.  Det här första stället som vi ska till är välbesökt av turister, mest kinesiska turister och en och annan västerlänning hittar också hit. Det ligger i en nationalpark och om man inte kommer åkandes i en bil som tillhör lokalbefolkningen så måste man parkera bilen vid entrén till nationalparken och åka shuttlebuss upp till byn. Vår bil släpps igenom men först ett litet stopp för att betala entrén till i parken. 

Där är det pingis på gång.

Sedan är det bara att köra upp på serpentinvägar upp till byn där risfälten ligger. Något förvånad blir jag då det första jag ser där uppe är ett stort parkeringsgarage. Tur att det finns för några andra parkeringsmöjligheter finns inte.

Långt där nere ser jag entrén till parken.

Byn heter Longji (Dragon's Backbone) Terraced Rice Fields och namnet med drakens revben kommer av att risterrasserna liknar en drakes revben och bergskedjan toppar ser lite ut som drakens ryggraden. Fast här nere i nedre delen av byn ser man inte mycket av några risfält. Så vi tågar iväg genom byn, som är mer som en gata med brant uppförsbacke kantad av hus och butiker.

Byns specialitet, bamburis,  lagas över öppen eld. De använda bambubitarna använder man till att elda med.

Terrasserna täcker ett område på 66 kvadratkilometer. De byggdes för 600 år sedan av lokala minoritetsbefolkningar som flydde upp i bergen när fientliga trupper invaderade Guilin.

Vi har traskat uppför och uppför, rundar en krök och då syns risfälten. 

Dit upp ska vi säger Lele och pekar högst upp på berget. Dit där uppe där man ser två flaggstänger och en massa folk.

Skojar du? Frågar jag! 

Nä, det är där man får bäst utsikt över risfälten.

Jag funderar en stund och undrar om det är värt mödan att gå dit upp. Fast jag tänker inte sååå länge utan lassar över min kamera till min trogna assistent, maken... Han får bära den uppför.

Vinkar åt tuppen och så går vi...

...och jag koncentrerar mig på att gå och tar bara några få mobilbilder på vägen upp. För upp ska jag.

Kunde de där människorna för 600 år sedan bygga dessa terasser med sina enkla redskap så ska väl jag orka med en vandring dit upp. Tilläggas kan väl att vi har prickat in resans varmaste dag. Det är +37 grader. Tämligen svettigt utan att gå en promenad på några timmar uppför. Foto: Rune Cortés

Trägen vinner så upp kommer jag.

Och nog var det mödan värd att ta sig upp för det berget.

Här uppe förstår man var utrycket med drakens revben kommer ifrån.

Det är nästan svindlande att titta ner.

 Fast alla tittar inte på utsikten,  den här lilla killen kunde inte slita blicken från de konstiga västerlänningarna.

Själva byn Longji ligger där nere och har man gått upp måste man även gå ner så efter lite bilder vänder vi ner igen.

En sista titt på utsikten och så vänder vi.

Det lagas mat även här uppe på toppen och nu börjar det suga lite i magen. Vi måste ju testa byns specialitet. Sticky rice tillagat i bamburör. Men vi väntar med lunchen tills vi är tillbaka i själva byn.

Vandrar tillbaka. Lele först.

Mitt emellan kommer jag och måste ju stanna då och då för att ta lite bilder.

Sist kommer maken eftersom det tar lite längre tid att filma.

Ett hotell som ligger halvvägs upp.

Ner kommer vi alla tre och nu ska vi leta reda på ett ställe som serverar traditionell lokal mat.

Inlagt 2019-11-08 18:39 | Läst 246 ggr. | Permalink
Fantastiska vyer. Den gyllengula färgen förstärker landskapets former tycket jag.
Svar från Margareta Cortés   2019-11-08 18:55
Tack Peter!
Vi hade en aning tur där för när helgen var över så skulle riset skördas, vilket det alltid görs efter den här nationalhögtiden. Sedan är fälten ganska trista att beskåda.
Vackra mönster längs bergen av risfälten
Svar från Margareta Cortés   2019-11-10 11:21
Tack Peter för din vänliga kommentar!
Hej Margareta.
Spændende som altid.
Jer er denne gang meget fascineret af markerne på bjergsiderne.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Svar från Margareta Cortés   2019-11-10 11:21
Tack Erik!
Blev fina mönster där.
Terrass-odlingarna är både imponerande och vackra, landskapet blir magiskt med alla dom vackert böjda linjerna. Hälsningar/ Björn T
Svar från Margareta Cortés   2019-11-10 11:30
Tack Björn!
Fina linjer där och tänk vilket arbeta med att bygga dessa terrasser.
Svårt att skriva nåt vettig kommentar..men visst är det imponerande platser ni besöker och bilderna är ju berättande bra..
Med vänlig hälsning/Gunte..
Svar från Margareta Cortés   2019-11-11 09:19
Tack Gunte!
Dessa risfält var verkligen imponerande, inte lätt att så och skörda där i sluttningarna.
Vi gick ju bara upp för att titta, de andra ska orka arbeta också.
Vilka landskapsbilder! Och till och med bilarna (bild 2) fick njuta av utsikten.
Svar från Margareta Cortés   2019-11-11 09:20
Tack Ragnar!
Blev något förvånad då jag såg det stora parkeringsgaraget där uppe. Men det är ju klart, de vill ha dit turister och turister kommer med bil. Då måste de kunna parkera också.
Oj, det var strongt att ni tog er upp hela vägen, speciellt med tanke på temperaturen. Puh säger jag, men även tack för att jag får se de vackra vyerna över de guldskimrande risfälten. Det var verkligen mödan värt och tur att ni hann dit före skörden.
Drakens revben är verkligen ett talande namn och hisnande är väl bara förnamnet i ett par av de första bilderna...antar att ingen av er lider av höjdskräck?
Tack igen för den njutbara utflykten!
Svar från Margareta Cortés   2019-11-11 09:24
Tack Gertie!
Tämligen svettigt var det, men med envishet så går det.
Värt mödan dessutom.
Tur också att vi inte hade bokat vår resa veckan efter och missat allt det gula.
Inte så mycket höjdskräck, fast här kändes inte höjden så mycket då stigenupp gick i zickzack.
Du är en kämpe som trotsar krämpor och temperaturen, men det blir mödan värt och massor av vackra miljöbilder. Det är nog säkert ett jobbigt sätt att odla ris på också, med alla moment som tillhör för det är ganska stora nivåskillnader. Fint fotograferat.
Ha det gott/Stig
Svar från Margareta Cortés   2019-11-11 09:26
Tack Stig!
Vill man uppleva något så får man bita ihop, men varmt var det verkligen den där dagen.
När det är dags för skörd så är hela byn ute och jobbar på fälten. Alla hjälps åt. Men tufft att först gå dit upp och sedan orka jobba också.
Återigen bjuder du på helt makalösa vyer och jag är verkligen imponerad att ni tog er upp till den utkikspunkten i 37 graders värme. Men det var absolut värt det inser jag och som bonus fick även vi uppleva det vackra landskapet. Det gröngula riset på fälten gör det extra vackert.
Hälsningar Lena
Svar från Margareta Cortés   2019-11-11 09:27
Tack Lena!
Vandringen upp till toppen var verkligen värt mödan, även om jag undrade det mer än en gång på väg upp. Blev en helt annan vy då man kom upp.



(Visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver

XXX
 

Lägg till

Tidigare blogginlägg