Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Nattexpedition

Nu ska vi iväg på nattvandring, ut i det stora mörkret i den täta djungeln.

Fram med gummistövlar, pannlampor och machetes. Vi tar båten iväg och kliver iland på en plats där djungeln är tät.  Samtidigt som vi står och tittar på en grupp spindelapor som håller på att samla ihop sig inför natten så mörknar det väldigt fort.

Nu är det dags för vår nattvandring. Vi tränger oss in i den täta vegetationen,  plaskar fram i den våta terrängen, stundom sjunker vi ner i vätan så djup att det går över stövelskaften. Vi hugger oss fram med våra machetes och turas om med att bana väg och lysa upp så att alla har chans att ducka och kasta sig undan från de giftiga ormar och spindlar som hänger i träden. Grodornas ihärdiga ljud överröstar allt. Undrar vad det var för intensivt vrål som hördes från mörkret alldeles nära min högra axel. Jag greppar min machete hårdare och är beredd på det värsta.

Plötsligt tvärstannar den som går längta fram och banar vår väg, samtidigt duckar jag och viker undan för att inte få en handflatstor spindel i ansiktet och just då får jag syn på en jaguar som korsar vår väg. Wow en vild jaguar och det är för mörkt för att fota. Men nog borde det bli en bra närbild på den gröna ormen som just slingrade sig över min fot. Giftig var det någon som sa. ....

-Vadå, vad säger du, överdriver jag? 

-Nä, inte då ......   -Jooo, kanske lite då.

Det var inte fullt så där äventyrligt, men mörkt var det. Helt kolmörkt utanför ficklampornas sken. De pyttesmå grodornas nattljud ekade ute i djungeln så de överröstade de flesta andra ljud.

Vi behövde inte hugga oss fram, men de som en gång anlagt den promenadvägen in i djungeln och i den blöta terrängen, de måste ha behövt hugga sig fram och blivit rejält blöta. Nu kunde vi gå torrskodda, fast Dennis tyckte att det behövde vi ju inte berätta för dem där hemma.  Vi skänker dessa arbetare en tacksam tanke och vandrar iväg i ficklampornas sken. Runt omkring oss är det beckmörkt och det gäller att inte snubbla och ramla ner i leran och blötan utanför gångstigen. Men visst fanns det en hel del djur där inne i regnskogens djungel. 

Längre än så här räckte inte våra ficklampor för att lysa upp in i mörkret.

Ja, det där med spindlar var ingen överdrift. det fanns en hel del av dem men som tur så höll de sig kvar i sina nät.

Jag hade tagit med mig mitt ljusstarkaste objektiv, trodde det var en bra idé i mörkret, men det var det inte för det är bara på 70 mm och de små små motiven var lite för långt bort. Se bara här på den lilla minigrodan. Kan du ens hitta den? Den sitter på ett blad lite till höger om mitten på bilden.

På det här bladet, som var lite närmare mig, syns den lite bättre.

Tilda hade fått låna min Canon 70D och på den satt det en 16-300 lins. Så här blev hennes bild på samma groda. Så även om telet inte har samma ljuskänslighet så hade det varit lämpligare att ha haft på kameran.

De är mycket små dessa grodor, inte mycket större än min tumnagel. Det här är Tildas bild på den lilla röda med blå ben.

Den här lilla dutten, som var mindre än en pingisboll i storlek, är ett kolibribo. Även det Tildas bild.

Till slut träffade vi på några, som i mina ögon såg ut som normalstora grodor.

Den här vandringen blev mer ett äventyr för ögat och framförallt örat, för det var otroligt mycket ljud där ute i mörkret. Efter avslutad vandring kom båten och hämtade oss tillbaka till lodgen.

Dags att packa resväskorna för i morgon drar vi vidare.

                                                                                    föregående                 nästa

Inlagt 2019-08-24 08:56 | Läst 759 ggr. | Permalink
Verkligt spännande äventyr! Första bilden är grymt vacker och du har gjort mycket snygga bilder på grodorna också.
Hälsningar, Bjarne
Svar från Margareta Cortés   2019-08-26 09:01
Tack Bjarne!
Tur att Tilda hade telet med så vi fick lite bilder på grodorna, för mitt 70 mm var de för långt borta.
Det där tror jag var en spännande promenad och det blev ju fina bilder på grodorna och jag gillar den lilla röda som verkligen lyser upp i grönskan.
Ha det gott/Stig
Svar från Margareta Cortés   2019-08-26 09:02
Tack Stig!
Bland det bästa sa Tilda efter den promenaden. Spännande med mörkret och vad som kan finnas där inne.
Grodorna var verkligen små men söta.
Jag älskar de små färggranna grodorna och TIlde fick ju till det riktigt bra. Kolibriboet var också kul att få se. Det verkade lite väl spännande i början men jag kan absolut föreställa med ljuden från grodorna och de vackra stora spindlarna ("orb weavers", som jag tror är tämligen ofarliga). Man vill dock inte vandra in i näten. Jaguaren finns ju där och ormarna, de bara höll sej i utkanten av era ljuskäglor och var tysta.
Hälsningar Lena
Svar från Margareta Cortés   2019-08-26 09:07
Tack Lena!
Kul att få spåna lite på hur det kunde ha varit, var väl Dennis som inspirerade mig då han sa att man behövde ju inte berätta om att det fanns en iordninggjord stig.
De små grodorna var så söta, men även svårupptäckta i mörkret.
Har nu efter den här resan lärt mig att de där fantastiska bilderna på de pyttesmå grodorna oftast är fotade på grodor i fångenskap.
Som du säger så finns de andra djuren där också, men då måste man nog vara väldigt tyst för att få se någon jaguar.



(Visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?

XXX
 

Lägg till

Tidigare blogginlägg