Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

De stora rörliga stenarna.

De rörliga stenarna är förstås inga stora stenar som kan förflytta sig för egen maskin, men då man ser dem på håll ute på ängar och i skogen så ser de mest ut som stora stenbumlingar som ligger där...ända tills de börjar röra på sig.

Blir nästan som känslan då man står på fjället och spanar på några myskoxar och är övertygad om att det är just myskoxar man tittar på och även att de rör på sig, ända tills man plockar upp kikaren och inser att det var stenar. Fast här blir effekten tvärtom då. Speciellt då det också sticker upp ett huvud från stenen.

Jag vet inte om man kan kalla dem för söta, men jag tycker de är ganska så charmiga. Och visst kan man ana ett litet belåtet leende då den sett något extra gott att äta.

Smaskens!

De har inga tänder, men man ska ändå undvika att stoppa in fingret i munnen på dem, för de har sådan kraft i käkarna att ett finger lätt knipsas av.

Ett rejält gap har de också, inte så lätt att se eftersom de alltid hade huvudet nere i gräset då de gapade som störst.

Gytjebad är tydligen något som de verkligen njuter av.

Verkar inte bry sig så speciellt över, om någon passar på att åka snålskjuts.

Det är någon slags näshornsfågel som slagit följe med sköldpaddan.

Kohägern var nöjd med att förflytta sig för egen maskin.

Även om de här sköldpaddorna är stora och tunga och kan väga 200 kg, så kan de förflytta sig relativt snabbt. Såg en hane som upptäckte en skön dam som han gärna ville bekanta sig lite närmare med. Damen i fråga var inte intresserad av honom och drog iväg. Hanen skyndade efter men trotts att det såg ut att gå i racerfart för att vara en jättesköldpadda så var damen snabbare och han hann inte med henne. En stund senare kom han tillbaka, såg nog lite besviken ut men hade tröstat sig med lite gräs. En rejäl uppförsbacke hade han på återvägen.

Helt utmattad av "språngmarschen" och sedan backen upp, så såg han han rejält uppgiven ut.

Han orkade inte ens vara med och blåsa lite såpbubblor med kompisen.

Inlagt 2018-11-26 10:15 | Läst 5203 ggr. | Permalink
Hej,
Bra bild story.
Ha det gott
Bob
Svar från Margareta Cortés 2018-11-26 22:18
Tack Bob För din kommentar!
Ja nog finns det lustiga djur i vår Herres hage!
Svar från Margareta Cortés 2018-11-26 22:18
Tack Ragnar!
Lite lustiga, men söta också.
Jag som tycker min dotters sköldpaddor är stora. ( rödörade ). Men bita kan även dom.
Sten
Svar från Margareta Cortés 2018-11-27 10:17
Tack Sten!
Stora bjässar är de verkligen. Rörde sig förvånansvärt snabbt när det fanns något lockande i närheten.
Häftiga djur, inte minst om man betänker storleken. Och fina bilder som vanligt!/ Björn T
Svar från Margareta Cortés 2018-11-27 10:18
Tack Björn!
Stora och mysiga. Fast klappa dem får man ju inte förstås, tre meters regeln gäller på hela Galapagos.
Kanske inte så vackra men väldigt charmiga och det vore verkligen kul att få se dem i deras rätta natur. Gyttjebad verkar ju mysigt. Den ensamma hannen ser verkligen helt utpumpad ut.
Hälsningar Lena
Svar från Margareta Cortés 2018-11-27 10:28
Tack Lena!
Charmigheten övervägde framför skönhet på dessa sköldpaddor. Men mysiga såg de ut där de betade förnöjsamt. Gyttjebadet var populärt.
Hanen som hade jagat iväg efter damen, var verkligen trött. Hon var för snabb för honom och uppförsbacken tillbaka var i kämpigaste laget.
Kul att få se dem i sin rätta miljö och inte bara där på forskningsstationen.
Det var nog inte "Rolling Stones" du mötte i skogen, men de här hade ju sin speciella charm, och gyttjebad lär ju vara bra för hyn. Vad kan en sådan sten väga? Fina bilder som vanligt, och jag håller nog lite på den gyttjebadande kolossen.
Ha det gott/Stig
Svar från Margareta Cortés 2018-11-27 11:06
Tack Stig!
Upp mot en 200 kg är matchvikt för dessa kolosser.
Kul att träffa dem ute i naturen och inte i inhägnad.
Nä, kanske inte så söta men visst har dom nåt speciellt. Har inte tänkt så noga på deras ben och fötter tidigare men dom ser ju rejäla ut, inte så konstigt kanske om man har närmare ett par hundra kilo att släpa på...
Fina bilder!
//Tommy
Svar från Margareta Cortés 2018-11-29 11:30
Tack Tommy!
Du har kanske rätt i att de inte är så söta ändå, skönheten sitter nog mest i deras charm. De hade verkligen rejäla fötter och starka såg e ut också.



(Visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver


Lägg till

Tidigare blogginlägg