Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Vi tar det från början.

Vi tar det alltså från början, vi hade bokat en dagsutflykt till Chernobyl/Tjernobyl från Kiev. Vi åkte med Solo East travel.

Här i Kiev visade dosimetern  inte mycket till strålning. 

Den strålning och radioaktivitet som finns kvar i Tjernobyl idag är inte skadlig eller farlig för personer som besöker området idag. Under några dagars vistelse i Tjernobyls inre zon, upptar människokroppen en dos av radioaktivitet som motsvarar en röntgen på ett sjukhus eller en flygresa mellan två kontinenter (strålning i flygplanet). I siffror betyder detta att du kommer att exponeras för ca 8 microsieverts av gamma strålning vilket är en fullständigt ofarlig dos strålning. För att göra en jämförelse så har de flesta kärnkraftverk i världen en säkerhetsnivå på 50-100 microsieverts per dag för de som arbetar där. Men de som arbetar i Tjernobyl får bara vara där två veckor i taget.

Så där, då är vi märkta och kan starta färden mot Chernobyl.

Från Kiev tar det närmare två timmar till Chernobyl, vägen dit kantades av små samhällen med storkbon och enorma solrosfält. Jag försökte hinna med att fota storkbona, men det gick inte så bra i farten.

Framme vid checkpoint "Dytiatki",  gränsen till det avspärrade området. Här fanns det en by före olyckan. Nu är det bara en gränsstation och du kommer inte förbi där om du inte skriver på ett avtal om att inte avvika från turen, inte sätta dig ner på marken och inte ta i eller ta upp saker inte heller ställa ifrån sig något på marken och inte heller röka. Dessutom ska man ha passet med sig och visa upp det. Har man satt sig ner innanför den här gränsen så kan det hända att man får åka hem med rumpan bar, för innan vi lämnar området måste vi gå igenom en apparat som mäter strålningen.

Lite rekvisita för de som vill ta selfies.

Här kan man även köpa lite souvenirer.

Vägen här ser ganska öde ut.

Rester från rysstiden.

Vi gör ett första stopp vid en liten by i den yttre zoonen. En hund som tydligen vet att det kan vankas lite godis kommer fram och tigger.  Vår chaufför Alex delar med sig av sin macka till den. Det finns en hel del djur i området, de verkar må bra, sägs det, men de enda vi ser är några hundar. Jag vet att ett amerikanskt företag har ett projekt här för att ta hand om just hundar.

Vi går in i något som mest liknar en tätvuxen skog,  men ser strax att det finns hus här inne.

Husen är i olika stadier av förfall, naturen tar igen, i en del som inte har rasat ihop för mycket får vi gå in.

Jag kikar in i det här huset, men golvet där inne ser alltför farligt ut så jag nöjer mig med en bild genom dörren.

Vi fortsätter längre in på stigen.

Fler hus syns mellan träden.

I det här huset tänker jag gå in.

Fortsättning följer...

2018-09-11 12:10   mojje

Spännande! Hoppas fortsättningen kommer snart.

Svar från Margareta Cortés 2018-09-12 14:01

Tack Morgan!
Fortsättning finns nu.

2018-09-12 14:00   Vibybo

Har sett flera program om djuren i skyddsområdet, de har det mycket bra sägs det, stora som små, veganer och rovdjur. Imponerande hur snabbt naturen tar igen förlorat område.

Svar från Margareta Cortés 2018-09-12 14:04

Tack Stefan!
Så är det djuren där klarar sig bra när de får leva utan jakt eller annan mänsklig påverkan.
Hur det gick för de som var där i början vet jag inget, men antar att många dog.
Fick se bilder på en räv som är ganska tam och som ibland kommer fram dådet är besöksgrupper där.
Finns en helskog som kallas för "Röda skogen" på grund av alla döda träd.

2018-09-12 17:07   sears

Mycket spännande ställe! Även fast strålningen inte är skadlig så skulle det kännas lite obehagligt att vistas där.
Fina bilder.

MvH
Johnny

Svar från Margareta Cortés 2018-09-12 17:22

Tack Jonny!
Vore jag yngre så kanske jag hade tänkt till en extra gång, me har ju passerat åldern för de som flyttar tillbaka så jag ansåg att det inte var någon fara för mig.

2018-09-13 08:09   Lena Holm

Naturen återtar herraväldet och det går rätt fort. Jag har nu läst inläggen i fel ordning men det var intressant ändå. Fast det ser lite konstigt ut med reklamen på bussen...som om det vore en semesterort eller något flashigt ni ska åka till, fast det finns "missiler och tanks".
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2018-09-16 11:33

Tack Lena!
I reklam får man ju överdriva, mycket till missiler och tanks var det förstås inte. Men turerna dit är populära och mycket informativa om vad som verkligen hänt.

Jag visste inte om innan resan hit att det var mänskliga faktorn och att man stängt av säkerhetssystemet.