Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Vilse i öknen och Tsagaan Suvarga

Efter att ha kollat in staden Tsetserleg så bär det av ut i öknen igen. Vår chaffis Amdraa sjunger och trallar med i bilradions låtar och vi får veta att de flesta sånger här handlar om kärleken till föräldrarna och naturen. Den sång han nu trallar med i handlar om en kamel som tappat bort sin lilla unge och hur tårarna trillar, men av musiken att döma så kommer de nog hitta varandra igen.

Vägen rakt ut i öknen är en genväg till vår nästa camp, fast genvägar kan tendera att bli senvägar och då vi snurrat runt här ett tag och bytt mellan olika spår, så börjar vi undra om vi är vilse. Inte lönt att fråga den lilla jungfrutranan omvägen.

Det är den minsta av tranor och mycket mindre än de tranor som besöker oss i Sverige. Vi lämnar tranan och kommer till en bosättning.

Tänker fråga efter vägen där, men ingen är hemma. Dörrarna på deras Ger står på vid gavel, så gör man här. Gästfriheten är stor och de öppna dörrarna betyder att den som kommer förbi är välkommen in, får ta för sig av vad som finns att äta och dricka.

Vi åker vidare och hittar en till bosättning, där är en person och en ettrig hund hemma. Efter lite artighetsfraser berättar den mannen att de håller på och flytta. Växtligheten är för dålig och de har inget bete till djuren. han vet i alla fall var vår camp ligger och sedan tar det inte så lång tid innan vi har den i sikte. Om vi var vilse?  Oh nej, Amdraa försäkrar att han hela tiden visste var i var.

Det blir en sen lunch, men det godaste av maträtterna i dag är något som heter khuuser, eller hästskor. En köttfylld pirogliknande maträtt.

Sedan installerar vi oss i  Ger nummer 2.

Den är lite enklare inredd men här har vi fått mjuka kuddar. Istället för den traditionella stenen som håller fast takringen är det en krok i golvat och ingen lyx med lyse eller att ladda batterier. Ladda kan vi göra ikväll inne i matsalen då strömmen slås på mellan 20.00 och 22.00.

Efter det beger vi oss till Tsagaan Suvarga eller ”white stupa” som den också kallas för. Det är en stor klippa som på håll lite liknar ruinerna av en gammal stad.

Men det är leravlagringar i många färger. För några miljoner år sedan var det ett stort hav här, när havet torkade upp skapade väder och vind detta landskap.

Vi beger oss in i landskapet för att titta lite närmare på klippan.

Det är ett spännande landskap i mångskiftande färger, att det varit havsbotten kan man se eftersom det finns snäckskal i jorden.

Stigar ringlar sig fram mellan den kuperade marken.

Ljuset och färgerna skiftar beroende på från vilket håll man kommer.

Det går relativt lätt att klättra upp för att komma upp ovanpå klippan, men marken är grusig och det är lätt att halka. Jag är lite feg för att gå nedför i sådant underlag och avstår från klättringen upp. Finns nog med backar på den här sidan att halka i ändå.

Och vem skulle annars fota dem där uppe på toppen annars.

Vad jag inte visste var att från andra hållet kunde man köra ända upp, så jag hade aldrig behövt gå den vådliga vägen nerför. Men jag fick en fin promenad och även bild på vår bil när den kom ner.

Vår chaffis Amdraa visste att det fanns grottor i närheten och de ville vi också kolla in.

Efter lite letande så hittar vi grottorna.

Klart att de måste utforskas lite närmar.

Det är trånga och långa gångar där inne så vi avstår från att krypa igenom.

Dags för middag och att återvända till campen för natten.

Den här campen är också  liten och familjeägd.

När jag tassade upp i mörkret på natten för att gå på toa, så upptäckte jag att under de solcellsladdade lamporna var det populärt för igelkottarna att hålla till. De mumsade på insekterna som drog sig till ljuset. Blev inga bilder, eftersom det var lite väl mörkt och så brukar jag inte ta med kameran på liknande nattliga promenader.

Gulliga barn som var hemma på sommarlov.

Min lilla maskot ville också vara med.

                                                                       föregående  -- nästa

2018-07-23 08:45   light

Bild 11 med två människor och slingrande stig tycker jag om! Den är stark! (Man behöver nog förstora bilden för att se den andra människan.)

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 23:11

Tack Ragnar!
Det var högt upp till Klippan så människor där uppe blev små.

2018-07-23 10:20   Vibybo

Tycker mig se en med selfiepinne längst uppe på kullen, ett typiskt farligt ögonblick för den ouppmärksamme självcentrerade fotografen. Intressant reportage med geologiskt tema.

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 23:13

Tack Stefan!
Asiater gillar sina selfiepinnar och de som var där uppe var ett gäng koreaner. Gäller tydligen att ta den mest vågade bilden på sig skälv. Läste att många fallolyckor beror på dessa pinnar.

2018-07-23 10:29   Lena Holm

Här finns ett nytt reseäventryr att följa inser jag. Jag har själv varit borta ett par veckor men detta ska jag kolla närmare på. Mongoliet antar jag av taggarna och husen ser ut som jag kan förställa mej. Väldigt läckra formationer och jag håller med om att just promenera nedför kan vara bra mycket värre än att gå upp. Vi har fått känna på det i Norge nyligen. Kul med den lilla tranan, den hade jag inte ens hört talas om.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 23:21

Tack Lena!
Undrade just var du höll hus.
Helt rätt att det är Mongoliet, ett fascinerande land. En resa vi planerat länge och som blev så bra och lyckad. Annorlunda än jag trott, men så mycket upplevelser.
Gå nedför speciellt om det är brant och rullgrus är inte något jag uppskattar. Visserligen blev min knäoperation så väldigt lyckad, men smidighet man hade som ung saknas.
Tranan var en trevlig överraskning där ute i torra öknen, läste att de äter skalbaggar och det fanns det där.

2018-07-23 11:12   Mats Axelsson

Trevligt att följa din resa!
/MA

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 23:21

Tack Mats?
Kul med resesällskap.

2018-07-23 17:10   aasaboe

Intressant och spännande bilder! Och en smiley mitt i ödemarken! Kanske inte helt naturlig? ;-)

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 23:24

Tack Christer!
Smileyn var nog skapad av människohand, trodde först att de användt djurspillning nen vid närmare betraktande så såg jag att det var svarta stenar.

2018-07-23 20:26   sears

Fortsatt trevlig läsning du bjuder på! Skönt att det inte var sand kuddarna för omväxlingens skull. Hästskor såg smarrigt ut.

MvH
Johnny

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 23:27

Tack Jonny!
Skönare kuddar var det där, men något magiskt var det kanske ändå ned dem för man sov väldigt gott där. Första veckan hade vi så varmt att man sov med dörren öppen för att få lite svalka, dessutom var det öppet i taket