Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Road trip north XIV - Hemåt

Ibland händer det något oväntat, ibland kan det vara något trevligt men andra gånger något som man kunde ha varit utan.

Orsaken till Kirunabesöket var, som jag sa i förra inlägget, att hälsa på släkten och framför allt den äldre generationen. Min näst äldsta morbror bor i Vittangi och dit styrde vi kosan den här morgonen.

Strax efter Kiruna finns det en viltövergång, men renarna verkar inte använda bara den för att ta sig över vägen, för vi såg en hel del påkörda renar ligga utefter vägen.

Klart släkten där också ska vara med i min blogg, kusin Kicki följde med på besöket, här i samtal med moster Gunvor.

Den obligatoriska gruppbilden med morbror Gustav. Så glad över att få träffa dem.

Morbror Gustav ville visa något i källaren och det var då det oväntade och onödiga hände, det bara small till i mitt knä och gjorde otroligt ont, jag kunde inte stödja på benet sedan. Jag halkade inte, ramlade inte utan något gick bara sönder. Bara så där...

Det blev en smärtsam men ändå så trevlig kväll och natt hemma hos kusin Kicki i Skaulo. Vi pratade och pratade minnen och njöt av att äntligen få rå om varandra. Skaulo är gannbyn till Puoltikasvaara där bodde min mormor och morfar, de bodde i det röda huset i mitten på bilden. Så här såg byn ut när jag var liten och tillbringade alla somrar där.

Det här är min morfar som var lappskomakare, på den här bilden är han 80 år och syr fortfarande lite. Han hade inte gått i skola så många år men klarade ändå av att sköta även posten i byn. 

Efter en övernattning i Skaulo med mycket prat och många gemensamma minnen så blev det snabbare resa hemåt.  Fotostopp blev det inte många och de få som blev var bara från bilen.

Akkats kraftstation i närheten av Jokkmokk.

I  Jokkmokk hade jag tänkt mig ett längre stopp, men i brist på gånghjälpmedel så blev det en liten tur med bilen i byn. En promenad var inte ens att tänka på, kunde ju inte stödja på mitt ben och inte böja knät heller. Önskade att jag haft kryckorna med, men efter att ha varit bra så länge och kunnat gå hur mycket som helst var det inte något jag ens funderade på att packa med. Fin kyrka har de i alla fall i Jokkmokk.

Snygg rondelldekoration av snö också. Fast den var nog snyggare innan det börjat töa.

Så kom vi till Polcirkeln på svenska sidan.

Ingen aktivitet där nu på vintern.

Å så varnades det för ren. Förr var det alltid svarta plastsäckar som satt uppe för varning, nu var de ofta blå.

Och renar på vägen var det ofta på den här sträckan. Man fick köra försiktigt.

Väglaget var som gjort för dubbdäck.

En vacker vit ren, men den ser lite avklädd ut utan sina horn.

Gång efter gång dök det upp renar på vägen.

När vi kom till trakterna av Arjeplog var det mer tyska bilar som vi behövde akta oss för. De kom i   karavaner om 6-7 bilar, på väg till testbanan i Arjeplog.

Många bilar var maskerade, jag trodde först att de var täckta med snö och inte maskeringstape.

Vid avtagsvägen till Arjeplog hade vi tur för strax efter att vi hade passerat så smällde det där. Lastbil och personbil. Vägen är hal så man får ta det varligt, är man inte van vid det väglaget så kan det gå illa. Så gjorde det för den här tyska testbilsföraren.

Vi stannade inte utan jag tog bara en snabb bild genom fönstret, de övriga i karavanen hade redan vänt om och tog på sina reflexvästar och hjälpte till att varna övrig trafik. Ingen var skadad mer än bilen. Vi for till vårt hotell i Vilhelmina. Jag hade så ont i mitt knä att det var nog med att ta sig till hotellmatsalen för att få lite mat.

Nästa morgon drog vi vidare.

Ett lite speciellt ljusfenomen. En regnbåge rakt upp.

Ser ut att bli en solig dag.

Jag tycker att de här ledningsstolparna ser ut att ha krage och slips.

Hälsingegård.

Övernattade i Bollnäs och fick lite tröst på hotellet.

När man går sakta och måste stanna och pusta ibland så ser man lite mer, det här lustiga "avloppet" fick jag syn på i korridoren på hotellet. Hade mobilen i fickan så det blev en bild.

Ingen promenad men vi hade utsikt från hotellet.

Nästa dag blev det raka spåret hem och så direkt till akuten där jag fick veta att det var menisken som gått sönder. Så onödigt. Kryckor och sjukgymnastik en tid framöver för är du inte i 20-årsåldern blir det ingen operation. Tröstande att få veta att det tar ungefär 6-12 månader innan man är bra igen, men jag hoppas på att kunna ställa undan kryckorna tidigare.

Inlagt 2017-02-26 08:58 | Läst 5660 ggr. | Permalink
Det är skräp det där med menisken, lät som en typisk sådan skada i din berättelse, och operation av den brukar inte hjälpa så mycket ändå (i genomsnitt, ej individuellt mätt). Du får väl ut på bilturer och finna näraliggande motiv misstänker jag. Kombinerar man det med medhavt fika och kampingstol/bord så kan det bli riktigt mysigt.
Svar från Margareta Cortés   2017-02-26 09:22
Tack Stefan!
Läste på om det där med menisken och operation och det verkar som om de kommit fram till att det blir fler artrosskador senare för de som opererat menisken. Tror dem och kommer att kämpa på med träningen. Fast det kom riktigt olämpligt nu, men så är det väl alltid. Får göra det bästa av det och ta mig fram med mina röda kryckor.
Vibybo   2017-02-26 09:50
Du har förstått det rätt. Menisken sitter där som en stötdämpande gummiskiva när kroppens tyngd trycker ihop leden. Och varje gång menisken trycks ihop (vid gång) så "andas" den ledvätska in och ut som en svamp, det är så att säga meniskens "blodomlopp", även om den inte har blodkärl. Tyvärr har menisker, som andra kroppsdelar, olika hållbarhet hos olika människor.
Svar från Margareta Cortés   2017-02-26 11:16
Tack igen! har förstått att det där stötdämpande tagit skada för det gör ont id varje steg och även då jag tar på skorna. Flyga kan man också göra med skadat knä. ;) Får råd av sjukgymnast i morgon, har fått en akuttid och slipper vänta tre månader på en tid.
Tråkigt med knät! Inget roligt alls, men man hoppas det blir bra igen. De tyska testbilarna har man själv varit med om, och då som testförare. När jag tidigare jobbade för GM/SAAB, så var vi många gånger i Arjeplog för vinterprov, då med SAAB-bilar, Cadillacs och givetvis Opel-bilar.
Har även fått min beskärda del av ren på vägen och vi har också haft bilar i konvoj som hamnat i diket, men inte så illa som det såg ut på din bild.
Många fina bilder och upplevelser. Hoppas knät blir bra så det blir mer skildringar.
Svar från Margareta Cortés   2017-02-26 10:26
Tack Mikael!
Det blev lite snopen avslutning på vår Road trip, hade tänkt oss en lugn resa hemåt med många stopp och titt på samhällen vi sällan besöker. Men ibland bestämmer ödet och det kändes inte så lockande att vara ute på resa och ha så ont. Bäst att ta sig hemåt så fort som möjligt.
Såg trots allt lite på vägen och tråkigt för de i bilen som hamnade i diket, min bild kom med i Västerbottenkuriren. kan tänka mig att de körde med odubbade vinterdäck och det var nog lite för halkigt i det väglaget. kanske ovana vid vinterväglag också.
Knät får jag nog mer besked om i morgon då jag får träffa sjukgymnasten, kö även dit men jag fick en akuttid.
Vilken trist avslutning på er fina resa och jobbigt för dej nu när det snart blir vår och man kan börja vara ute.
Vilka färger ni fick på morgonen. Jag skulle nog inte gilla att köra runt på så hala vägar med renar runt varje krök, men man vänjer sej ju när man är där.
Hälsningar Lena
Svar från Margareta Cortés   2017-02-26 11:15
Tack Lena!
Blev lite snopet avslut, och känner mig tämligen irriterad då jag inte gjorde något mer än att gå nedför en trapp.
Får väl skylla på åldern, för tränat har jag mina ben. Hade jag stampat snett eller ramlat så, men bara av att gå. Grr!
Maken har kört rally i sin ungdom så han är ganska säker bakom ratten, men kliver det ut en ren bakom någon kurva så står man sig slätt i halkan. Nu hade de godheten att stå på raksträckor och synliga.
Fin morgon fick vi efter Vilhelmina och hem kom vi ganska fort.
Hej,
Du är en kämpe, mer bilder fast knät protesterar. Jag är imponerad.
Hoppas du får en snabb läkning.
Bob och Ninni
Svar från Margareta Cortés   2017-02-26 13:03
Tack Bob!
Börjar bli lite van vid att ödet slår undan fötterna på mig, men inte desto mindre irriterad då det händer.
Fast varför gräva ner sig, spotta i nävarna och ta nya tag. Ska nog fixa det här också så småningom.
Otur med skadan hoppas den läker bra,en lång resa blev det med
E 45:an hem efter besöket hos släkten fina reportagebilder trots skadan.
Den riktiga februarivintern har kommit tillbaka först snöväder i två dar
och sen sol och kallt så nu är det gnistrande vitt.
Vi har åkt under viltbron nu i helgen besökt bla.Jukkasjärvi ishotell
var mycket älg efter E 10.an vid Lansjärv-Lansån på hemvägen och
så ren.Akkaforsen var fin har en diabild från 1964 landsvägsbron
gick över den nu är älvfåran torrlagd en bra bit efter kraftstationen.
Svar från Margareta Cortés   2017-02-27 12:41
Tack Bo-Lennart!
Fått lite prognos på skadan nu och har en lång tid med träning framför mig. Kämpar på och hoppas på att smärtan ger sig eftersom.
Blev inget ishotell för oss den här gången, tar det nästa gång. Har sovit över där två ggr.
Skulle vara kul att se dina äldre bilder. Nyligen köpt mig en ny skanner och det är en fröjd att skanna jämfört med min gamla. Håller på och går igenom min mors album.
Osis med knät! Menisken, det är väl sånt elitidrottare brukar råka ut för.. Trodde man fixade sånt med 'förhållandevis' enkel 'titthålskirurgi' nu för tiden.. men det kanske är fel? Vackra bilder i alla fall, och kanske lite mindre med snö än jag hade trott..
Hälsn!
Svar från Margareta Cortés   2017-02-27 12:43
Tack Jan!
Känner mig väl inte som någon elitidrottare men skadan kan bero på att jag spelade fotboll i min ungdom och nu klarade den inte av att hålla sig i schack längre.
Om du läser Stefans kommentar så ser du att man inte opererar så ofta numera.
Drar mig undan en vecka eller så och slickar mina sår. ;)
Attans! Krya på dig!

Det är alltid lika kul att följa dig här.

Mvh Tommy
Svar från Margareta Cortés   2017-02-27 12:44
Tack Tommy!
Ska göra mitt bästa, en tröst är väl att man kan flyga ändå även om knät är skadat. :)
Vi är många som lider med dig och det låter inte roligt att det tar så lång tid innan du är återställd igen.
Men jag gillar dina bilder på dina släktingar, och den vackra solnedgången. Sedan hoppas jag att det blir någon ny resa så småningom.
Ha det gott och god bättring/Stig
Svar från Margareta Cortés   2017-02-27 12:46
Tack Stig!
jag fick i alla fall träffa släkten där uppe, det gläder mig mycket.
Knät läker väl så småningom, fast jag har lång träning framför mig fick jag veta i dag.
Drar mig undan ett tag, men återkommer säkert. Kommentera kan jag göra ändå.
Nej vad tråkigt, och knä som man behöver så ofta. Råkade ut för korsband o meniskskada för några år sen, stax innan en resa. För mig funkade det att ha vattengympa o simma på resmålet, det stärkte upp knäet. Fin skildring fick du till trots olyckan.
Svar från Margareta Cortés   2017-02-27 12:48
Tack Catharina!
Känns lite jobbigt att behöva plocka fram kryckorna igen, men är glad att de finns.
Har fått lite startövningar så träningen har börjat, men fick veta i dag att det kommer att ta tid.
Tack för dina reseberättelser från norr. Nu hoppas jag bara du får en fin resa nu utan allt för mycket ont...
Kram



(Visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver

XXX
 

Lägg till

Tidigare blogginlägg