Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Colca Canyon och Vikunjan

Nu är det dags att ta en tur genom Colcadalen och på Perus högst belägna bilväg. Här kan man om man har tur få se den lite skygga vikunjan. Den var nära att bli utrotad, och ett tag fanns det endast omkring 6 000 djur kvar. Djuret förklarades som utrotningshotat 1974 och då vidtogs skyddsåtgärder. Nu har stammen ökat till ca 125 000 djur, men det anses att faran är inte över ännu.

Efter några timmars färd i bussen så får vi syn på några djur. Jag blir lite irriterad då vi inte stannar för fotografering men vår lokala guide vet mer om dessa djur än vad jag gör. Blir den störd och vid fara kan den springa med en hastighet av 47 km/h och då är det inte så lätt att hinna med att få någon bild.

Hon vet att till motsats till andra kameldjur kan vikunjan inte uthärda längre tider med vattenbrist och hon vet att längre fram så finns det ett vattenhål och vikunjan vistas bara i undantagsfall mer än 2 km från närmaste vattenansamling. Flocken vilar under natten på bergssluttningar och letar på dagen i dalgångar eller på lägre belägna högplatåer efter föda. Där vid vattenhålet träffar vi på en större flock.

Vikunjan är den minsta arten inom kamelfamiljen och ullen räknas som en av världens finaste – den kallas Andernas guld.

I bakgrunden av flocken har vi vulkanberget Misti.

Det ser ganska kargt ut där vi ser djuren.

Förstår att det ändå lockar hit djuren eftersom det inte finns så mycket vatten i det torra området.

Historiskt kan vet man att inkafolket varje år drev tusentals vikunjor till inhägnader för att ta hand om deras ull. Sedan återfick djuren sin frihet.

Det ser ut som om de gillar att bada.

Även att springa runt och busa.

Stannar det bilar och bussar så finns det ofta några försäljare, även så här.

Inlagt 2016-12-05 10:52 | Läst 4000 ggr. | Permalink
Gillar bilderna på den stickande kvinnan skarpt.
Svar från Margareta Cortés 2016-12-05 13:56
Tack Mats!
Var lite folk kring kvinnan men den som väntar på något gott så gick det att få henne ensam till slut.
Hej,
Intressanta djur. Du var väl på ganska långt håll? Bra bilder under de omständigheterna.
Ha det bra
Bob
Svar från Margareta Cortés 2016-12-05 13:57
Tack Bob!
Hade telet med 400 mm med mig och här fick jag användning för det. Går man för nära dessa skygga djur så syns de inte mer den dagen.
Intressant berättelse och fina bilder på ett litet kameldjur. Det finns många djur i vår herres hage, och det här var något nytt för mig. Bilderna på kvinnan är suveräna.
Ha det gott/Stig
Svar från Margareta Cortés 2016-12-05 13:58
Tack Stig!
Vikunjan var fin och vi hade tur att de var vid vattenhålet då vi kom förbi.
Kan inte påminna mig om att jag tidigare hört talas om vikunja. Blev ju bra med lite djur i miljö.
Gillar det sista porträttet på kvinnan också.
//Tommy
Svar från Margareta Cortés 2016-12-06 10:45
Tack Tommy!
De finns inte så många av dessa djur så det är inte så konstigt att inte många vet om att de finns.
Det ser ju inte ut att finnas särskilt mycket att äta för den där djuren men de verkar ju klara den miljön. Intressant kvinna med stickningen på slutet.
Hälsningar Lena
Svar från Margareta Cortés 2016-12-06 10:47
Tack Lena!
Det växer ett gräs där som vikunjan äter, itchigräset. Växte inte så mycket just runt vattenhålet men längre bort fanns det.



(Visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?


Lägg till

Tidigare blogginlägg