Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Skara Brae

När man är en Megarider på Orkney så gäller den biljetten även till den öppna våningsbussen som går till de mest attraktiva sevärdheterna. I dag hoppar vi på den och tänker oss ett besök på Skara Brae. Smala vägar som går genom ett vackert jordbrukslandskap för oss dit.

Skara Brae är en förhistorisk bosättning på västkusten, vid Bay of  Skaill. Skara Brae har kallats ”Skottlands Pompeji” eftersom fornlämningen är så välbevarad. På grund av den omgivande sanden och husens isolering mot kyla, har både byggnaderna och deras innehåll skyddats på ett anmärkningsvärt sätt genom årtusendena.

Vi börjar med en sväng in på museet. De här bearbetade benföremålen tros ha använts till att göra hål i läder, men kan även ha varit till för att få ut köttet i krabbskalet.

Ett halsband som någon vacker kvinna burit någon gång för mycket länge sedan..

Ett antal gåtfulla snidade stenklot har hittats vid bosättningen.

Liknande föremål har grävts fram runtom i Skottland, de flesta i norra delarna, men även på Irland har man hittat liknande klot.

Bosättningen upptäcktes genom att den kom i dagen i en svår storm. Det var den 7: e Lairden  William Graham Watt, som då bodde och härskade över egendomen Skaill House, som efter en extrem storm 1850 gick ner till stranden för att inspektera vilken skada stormen ställt till med och upptäckte då resterna av en gammal bostad. Han tillbringade sedan de närmaste åren med att gräva ut platsen. Han höll på med sin privata utgrävning i 18 år och fick fram fyra hus.

Utanför museet har det byggts upp en kopia på husen i bosättningen, där kan man gå in och få se hur det såg ut.

Men nu vill jag se hur det ser ut på riktigt.

Skara Brae ligger nu alldeles  vid havet nu, men från början låg byn inte så här nära havet.

Bosättningen fick vara ifred till 1913, då den plundrades på ett okänt antal föremål, men 1924 kom det en ny svår storm där delar av ett hus sveptes med i stormbyarna, därför beslöt man att bosättningen skulle säkras och undersökas noggrannare. Den utgrävningen  avslöjade att byn och bosättningen var större än vad man tidigare trott.

Bosättningen består av åtta stenhus.

Husen är förbundna med passager på ett sätt som gör att bosättningen kan sägas vara den första i området som har karaktären av en renodlad by. Arkeologerna uppskattar att bosättningen som mest hyste 50-100 personer.

Fler som betraktar husen.

När utgrävningarna började i slutet av 1920-talet trodde man att bosättningen var från 500-talet f. Kr. och av piktiskt ursprung, men senare när man kunde göra kol-14-dateringar så fick man fram att bosättningarna var från yngre stenåldern och var bebott i ungefär 600 år under intervallet 3200 och 2500 f.Kr

Skara Brae är därmed en av de äldsta jordbruksbyarna i Storbritannien, där de tidigare bosättningarna bestått av enstaka hus, visserligen ibland nära, men aldrig förbundna med varandra så som de är här i Skara Brae.

Arkeologerna har lyckats pussla ihop byns struktur ganska väl. Husen var byggda med golv och väggar av kökkenmödding för att isolera mot det hårda vinterklimatet. I genomsnitt var husen 40 kvadratmeter stora, med ett stort kvadratiskt rum i mitten där härden fanns. Husen var ovanligt väl bevarade, av flera anledningar. Kökkenmöddingen hade utgjort ett bra skydd runt huskropparna och sanden hade fyllt ut själva huskropparna och bevarat bosättningen genom årtusendena.

Både hus och inredning är i sten, eftersom invånarna behövde använda virket, som det fanns knappt av, till annat.

Träffade på en kärvänlig häst här.

I stenarnas mellanrum häckade det flera fåglar.

Här ser man hur gångarna mellan husen var, nu är de öppna men då var de täckta. Man vet inte de verkliga orsakerna till att Skara Braae övergavs, men det spekuleras att familjer började röra sig bort och bilda mer enskilda gårdar i stället för att bo så här sammanfogade med gångar. En annan teori är att det var en svår storm som jagade folket på flykten.

I bakgrunden ser vi här Skaill House och efter att ha betraktat den här märkliga bosättningen så beger vi oss dit bort.

Träffar på några kaniner på vägen dit.

Om det är någon som undrar vad Kökkenmödding är för något, för det gjorde även jag och eftersom jag är nyfiken av mig så kollade jag upp det: En kökkenmödding är en avfallshög från den senare delen av äldre stenåldern. En kökkenmödding innehåller vanligen hushållsavfall som ostron-, snäck- och musselskal, sillben, kol och avfall från redskapstillverkning.

1999 blev bosättningen upptagen på Unescos världsarvslista.

Nu går vi över till Skaill House.

2015-07-20 10:23   Måns H

Intressant reportage! Historiens vingslag. Måste ha varit skyddat men mörkt och kallt att bo i de husen. Stensängar men dom hade väl pälsverk att svepa in sig med. Kanske 10 grader året runt och så värmen från elden. Vad man nu eldade med.

Svar från Margareta Cortés 2015-07-20 10:32

Tack Måns!
Det var riktigt intressant att få se detta och inte var det knöfullt av turister där då heller.
De kanske hittade drivved att elda med, eller så gjorde de som uppe Tibet, eldade med torkad dynga.

Niklas Groop 2015-07-20 13:23

Det finns vissa arkeologiska belägg för att man eldat med torkade ben när det inte funnits ved eller liknande i närheten, bl.a. har man sett det på Island men man kan även misstänka att de tidigaste inbyggarna i Norden eldade med ben då det inte fanns några träd då. Förra sommaren grävde jag en tidig boplats (ca 8000 år gammal) där vi hittade tecken på att man eldat med ben.

Svar från Margareta Cortés 2015-07-21 09:39

Tack Niklas!
Intressant, jag hade ben i tankarna men trodde att de använde dessa till redskap, men det är ju klart de fick ju ganska mycket ben över.

Måns H 2015-07-21 10:12

Elda med ben tyckte jag spontant lät osannolikt. Värmevärdet kan väl inte vara något vidare? Men lite nätsurf visade att "bonfire" har med ben att göra och i Voullerim har man (kanske du Niklas) forskat på att elda med ben.

Vid närmare eftertanke: Själva husen kanske inte var så kalla. Här på Gotland byggde man i samma teknik fram till 1900-talet, i enstaka fall även fram till nutid. Dom är putsade med kalkbruk. Om man putsade Skara Braehusen med lerbruk är den borta nu. Jag skriver dessa rader i ett hus från 1894 som har en vidbyggd källare ingrävd i backen. Den håller 14 grader för det mesta.

2015-07-20 10:53   Mashavet

Det där har jag aldrig hört talas om förr. Det var ju ett intressant ställe.
Enligt kopian ser det riktigt hemtrevligt och ombonat ut. Inte fel att sitta där vid en sprakande eld när stormen viner utanför.
Och nej. Jag visste inte vad kökkenmödding är för något. Hade jag ört ordet utan sammanhang hade jag nog gissat på en tysk maträtt.

Svar från Margareta Cortés 2015-07-21 09:41

Tack Erik!
Såg nog ganska trevligt ut i den bostad som de byggt upp men jag tror nog att hus med fönster är trevligare. Måste ha varit mörkt i de där gångarna.
Tur att du inte beställde in kökkenmödding på någon tysk restaurang. ;)

2015-07-20 12:11   Mats Axelsson

Fantastiskt med dessa okända platser som tycks finnas där man minst anar det!
/MA

Svar från Margareta Cortés 2015-07-21 09:42

Tack Mats!
Det finns så många intressanta platser runt om i vår värld. även här i vårt land.

2015-07-20 15:38   Lena Holm

Ett väldigt intressant reportage med utmärkta bilder som illustrationer. Det är nästan lite Hobbithåla över dessa bosättningar :-) I synnerhet när du kommer Kökkenmöddig, tack för att jag fick veta var det är till slut. Jag kan dock föreställa mej att det inte alls var så idylliskt att bo där som i Hobbiton.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2015-07-21 09:44

Tack Lena!
Det var mycket intressant att vara där och att få se det. Vi var på något liknande på resan ute i yttre Hebriderna också men där fanns det inte så mycket kvar av de riktiga husen utan bara en kopia.
Kökkenmödding brukar man ramla på då och då och jag har nog aldrig brytt mig om att kolla upp vad det är förrän nu.

2015-07-20 16:31   gertphoto

Vilka fina bilder och ett intressant reportage Vackert med all sten Ha en skön dag : ) // Gert

Svar från Margareta Cortés 2015-07-21 09:45

Tack Gert!
Vi hade en riktigt fin dag och fick se en mängd intressanta saker.

2015-07-21 10:15   mattimer

Skara Brae är bland mest fantastiska jag sett. Kul att få se det igen i dina bilder. Vad kökkenmödding är tror jag att jag lärde mig i någon Fem-bok, typ Fem gör ett fynd. Användes det till att isolera stenväggarna, eller blev det bara så med tiden?

Svar från Margareta Cortés 2015-07-21 10:24

Tack Matti!
Skara Brae var häftigt att få se, har sett något liknande på Hebriderna, men då hade de byggt upp en kopia för de gamla husen hade blivit förstörda.
Om jag förstod rätt så använde de dessa avfall till att isolera med, om det då inte var färdigförmultnat så undrar jag hur det luktade i dessa hus.

2015-07-21 12:54   Ingemar Svensson

Oj vilken gammal bosättning, sådant är alltid intressant. Så välgjort det verkar ha varit, de har verkligen lagt tid på att få det ordentligt gjort. Intressant att se dessa bilder med tillhörande text Margareta!

Svar från Margareta Cortés 2015-07-22 08:36

Tack Ingemar!
Det är spännande med dessa minnen från de som varit här före oss.
Se vilken hantverkskunskap de hade och undra över varför just den bosättningen övergavs.

2015-07-24 23:54   Gun-Inger Arvidsson

Detta var något som är svårt ta till mig faktiskt vill vara ärlig.
Tänk att det är bostäder för många som levde för så länge sedan.
Historiens vingslag när det är riktigt spännande få läsa och se.
Bugar och tackar.
///Gun-Inger

Svar från Margareta Cortés 2015-07-25 18:54

Tack Gun-Inger!
Märkligt är det att de bodde liksom under jorden. Nästan lite grottlikt.

Gun-Inger Arvidsson 2015-07-25 22:29

Många talar om grottmänniskor ...
det var kanske dessa
gia