Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Stenbrottet

Vi är alltså ute på en dagsutflykt, blir upphämtade vid vårt hotell av en fyrhjulsdriven LandRover som ska ta oss runt på ön Bali. Vi får en riktigt trevlig dag i sällskap av vår chaufför som också är vår guide och av två trevliga australiensare som heter Robert och Barbara. Trevligt att höra dem berätta om Australien.

Första stoppet blir vid ett gammalt stenbrott som är beläget på botten av en torr flodbädd. Där har byborna brutit sten i generationer. Redan när vi stannar möts vi av en av arbetarna som just kommit upp med ett lass av sten.

Stenarna hon bär på huvudet ska sedan huggas och slipas till sådana som står travade bakom henne, en sådan färdigslipad sten väger 9 kg, så det är ett rejält lass som damen har på huvudet.

Hon har jobbat hårt med att bära, har blivit en hel liten stenmur. Här träffar vi också på några till av byborna och tror först att de är arga men det visar sig att den äldre mannen är lite hörselskadad, inte så lite heller för de skriker rejält då de pratar med honom.

Bali kallas ju för gudarnas ö och det finns minst 20.000 tempel där, så därför är det inte så konstigt att det även på vägen ner till stenbrottet finns ett tempel.

Vi fortsätter vår väg ner mot stenbrottet, några bärare går före på stigen

Barbara och Robert får hjälp nedför trappen av vår guide, kan behövas med dessa ojämnt höga trappsteg.

Bambubron som vi ska över ser nygjord ut men fundamentet verkar vara riktigt gammalt.

Vi stannar här uppe och följer inte efter ner i den torra flodbädden, fast helt torr är den inte. Det sipprar fram lite vatten här och där och jag antar att det är ganska halt där nere.

Damen vinkar glatt till oss.

Bakom de torra palmbladen hörs det hammarslag och där bakom sitter stenhuggaren och hugger loss stenblock.

Dags att lasta på nya tyngder på huvudet.

...och påbörja vandringen upp till byn.

Trappan där vi fick lite hjälp av en stödjande hand forcerar hon som ingenting, svårt att tro att hon är 65 år.

Vi tar en liten sväng ner till byn för att titta på det nya templet som invigs i dag. Vi är inte ensamma om att skynda dit.

Alla är inte lika välkomna, den hungriga hägern schasas bort.

Den burrar dock bara upp sig lite.

och försvinner in under bordet. Den har det nog inte så lätt för jag såg att den har bara en och en halv vinge.

Templet verkar inte vara helt färdigt ännu för det pågår en hel del aktiviteter där inne. Ser ni tempelhunden?

Han ser ut att vara på sin vakt.

Här kommer ingen förbi!

Kan det vara offergåvorna framför templet som han vaktar. Det var i alla fall dem som hägern ville åt.

Hunden på andra sidan ingången är inte lika alert, han verkar mest trött.

Jag har mitt 28-300 mm på kameran och det ser väl lite stort ut så vår guide skrattar lite och undrar om jag jagar lejon, innan han klättrar upp på taket för att hämta ner lite vatten till oss som är törstiga efter den lilla vandringen.

Inlagt 2014-12-07 10:45 | Läst 5337 ggr. | Permalink

2014-12-07 10:55 Marianne Bengtsson Rosander

Härlig berättelse.
Tänk att bära sten på huvudet . Måste vara tungt.
Marianne

Svar från Margareta Cortés 2014-12-09 10:48

Tack Marianne!
Det vägde åtskilliga kilon det hon bar upp därifrån på en dag.
Kände mig plötsligt väldig gammal och stel när jag såg henne.

2014-12-07 10:57 niiiik

Härligt Balireportage!
Starkt jobbat av 65-åriga damen!
/Niklas

Svar från Margareta Cortés 2014-12-09 10:49

Det var en pigg dam, hon gjorde att jag kände mig väldigt gammal då jag såg henne och fick veta hur gammal hon var.

2014-12-07 12:33 snoreeler

Bära sten skulle både flickor och pojkar här hemma också behöva göra. Undertecknad inte minst som blivit så försoffad de senaste 15 åren. Härligt reportage!

Svar från Margareta Cortés 2014-12-09 10:50

Något för de ungdomar som har svårt att hitta på annan sysselsättning än att bränna bilar och kasta sten på räddningspersonalen, bära lite sten skulle nog få dem att somna tidigt och även sova gott.

2014-12-07 13:20 imse 59

Så roligt att följa dig på din Baliresa. Tufft att bära dom där stenarna uppför trappor. Dessa gamla människor som jobbade och slet för liten penning gjorde ett starkt intryck på mig när jag var där. Och jag minns att några hade hoprullade sedlar som satt i öronen i stället för örhängen. Men det krävde ju ganska stora hål :-)
ing-marie

Svar från Margareta Cortés 2014-12-09 10:52

Tack Ing-Marie! Ja inte fick de många korvören för dessa stenar heller. Tuff dam och pigg och även glad.
kan bli stora buntar med sedlar i det landet då det var väldigt lätt att bli millionär där. Många nollor på sedlarna.

2014-12-07 14:20 DanneWest

Vilka fina bilder från eran resa! Med vänlig hälsning Danne

2014-12-07 18:03 Lena Holm

Vilka kontraster du visar till vår hemmiljö, vädermässigt naturligtvis men även komfortnivån. Jag tycker din bildserie på kvinnan som bär stenar är oerhört fin. Hon har uppnått svensk pensionsålder men fortsätter bära stenar upp ur brottet, barfota och med rakryggad hållning. Ett leende antyder bristfällig tandvård...men hon har antagligen inga problem med för höga kolesterolvärden...
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2014-12-09 10:54

Håller med om att det var både soligare och varmare där och även att det fanns en hel del slitiga jobb.
Damen hade nog ingen pension att vänta sig men hon var väldigt pigg.