Majsmysteriet.
När jag kom ut till sommarstugan härom dagen så tyckte jag att småfåglarna skulle få lite gott att äta. Solrosfröna var slut men i frysen hade jag lite majs. La några högar med majs på altanräcket för dit brukar både småfåglar, ekorren och måsarna hitta och där har jag dessutom chans att få lite bilder på dem.
Men den här gången kom det inga fåglar, ingen ekorre dök upp. Ekorren som brukar komma så fort vi kommer dit, inte ens måsarna verkade vilja ha majsen.
Men trots det så försvann majskornen ett...
...efter ett.
Till slut låg där bara ett korn kvar.
Mystiskt tyckte jag och beslöt mig för att spana och försöka lösa mysteriet med den osynliga majstjuven. Jag la upp några nya majskorn och slog mig ned på altanen med en kaffekopp, en bok och beväpnad med kameran. Nu skulle tjuven avslöjas.
Döm om min förvåning när jag ser hur ett majskorn plötsligt liksom får fötter och börjar vandra iväg utefter räcket...
och sedan försvinna ner över kanten.
In för att byta objektiv till makrot för här var det inga fåglar eller osynliga spöken som hämtat majskornen. Det måste finnas en förklaring och mycket riktigt det var någon mindre varelser som gillade mina majskorn.
Starka små kryp, som jag egentligen inte tycker om men nu var det intressant att titta på hur de bar sig åt. Först greppade de majskornet med sin lilla käft som mer liknar en gripklo.
Inte undra på att det gör ont när de biter sig fast i huden på mig.
Starka är de också för det var med en rasande fart de drog iväg med majskornen och även klarade av att bära dem nedför altanstolpen.
Myror var ju riktigt trevliga att studera bara jag slipper ha dem på mig.
De baxade och kämpade med majskornen, hoppas de fick uppskattning och tack då de kom till stacken för dit var det lång väg genom mossa och blåbärsris.
Jag var tvungen att testa filmfunktionen på min nya kamera också, tog en stund innan jag hittade var närgränsen låg och att hitta fokus när myran irrade sig över kanten.


Att de bara orkar:-)
// claesse
Blev något överraskad när jag såg hur majskornen vandrade iväg alldeles av sig själv. Visst är de starka dessa små kryp. Ganska så intressant att titta på deras kamp.
Filmfunktionen är riktigt bra på den kameran, måste bara hitta alla funktioner först.
Dom är ju så häftiga att spana på när dom kommer med sina stora byten.
Och man förstår ju var uttrycket "flitig som en myra" kommer ifrån.
Ing-Marie
Nog kan man instämma i att de är flitiga och kämpar idogt.
Kul att testa film också för då syns det hur otroligt snabb den lilla myran är.
Hälsningar Lena
Jag blev något förundrad då majskornen försvann men att jag aldrig hann med att se vem som tog dem tills de plötsligt såg ut att ha fått fötter. Tuffa varelser de där krypen.
Jag brukar få besök av måsarna till det där räcket så fort jag lägger ut något gott åt småfåglarna trots att det inte finns några måsar där i vanliga fall. De är bra spejare. Men de där små krypen hade också bra koll och hittade godsakerna först.
Myror är ena riktiga kämpar. Ha en fin helg du också, här smälter vi bort.
Fina bilder blev det också
//B-O
De är snabba och starka de där krypen.
Svårt förstå hur den lilla myran kan ha ett så hårt bett så den kan hålla majs kvar.
Vilket dokument du har gjort här. Så bra det måste du göra något av.
Sanslöst hela denna historia
Tycker jag i vart fall.
Gun-Inger
Tack Gun-Inger! De är tuffa de där små krypen och när man ser deras käftar på nära håll så förstår man att det gör ont när de biter sig fast. Inte ens jag hade kunnat gissa innan att det var myrorna som var boven i dramat. Trodde det var någon fågel som var så snabb att jag inte han med att se den.