Gammal sjö
Vi lättar ankar och seglar långsamt förbi Boreray, Stac an Armin och Stac Lee, här ska världens största häckningsplats för havssulor finnas och jag lär mig något nytt - jag tycker inte om "Gammal sjö".
Det blåser rejält och man får stå i motvind om man vill ha håret bakåtkammat. Det gungar dessutom ganska mycket och det börjar kännas både i magen och huvudet. Ser inte så höga vågor, men jag får veta att det är det här som kallas för gammal sjö. Det är blåst någonstans och vindvågorna fortsätter fast det slutat blåsa, tills det tar stopp av land. Kallas också för dyningar.
Vi börjar se stråk av havssulor som kommer flygandes.
De är ganska klumpiga då de ska lyfta från ytan och studsar lite på vågorna innan de kommer upp i bra flyghöjd.
Sedan seglar de stora fåglarna fint. De har en vingbredd på nästan två meter.
Flera av dem kommer med bomaterial hängandes i näbben.
Ser att det är trångbott och tätbefolkat på klipporna.
Man undrar hur de kan hålla sig kvar på de små klipputsprången och framför allt hur får de plats med äggen. Jag förstår deras egenhet med att ruva med ägget under foten.
Vi ska in där emellan klipporna, ser lite trångt ut.
Det vimlar verkligen av havssulorna här. Men måste det gunga så......
Uppe i luften är de eleganta flygare.
Mäktiga klippor och gott om fågel är det verkligen.
När havssulan dyker träffar de vattenyta i en fart av 100 km/h. De har luftfyllda celler för att dämpa nedslaget. Fort går det, så fort att så jag hann då inte med när den här träffade ytan.
Frammåtriktade ögon gör att har de ett så kallat binockulärt seende, så den här fågeln kanske ser mig ganska tydligt.
Fast nu ger jag nog upp. Det gungar och det suger i magen och jag klarar inte av att stå här längre.
Jag tar min kamera och skyndar tillbaka till hytten, det var adjöss med den goda lunchen och sjösjukepillren plockas fram. Jag är en erfarenhet rikare, hade visserligen kunnat vara utan den erfarenheten. Fast jag är inte ensam. Hörde att det var ganska glesbefolkat till middagen och kvällens föreläsning fick ställas in. Herman i matsalen, han som sjunger så fint varje gång det är dags för mat, han kommer och frågar om jag vill ha något att äta.Tur att jag inte orkade kasta något hårt mot dörren då. Mat var det sista jag ville ha. Ville bara att tillvaron skulle vara lite mindre gungig. Skönt ändå att man blir så trött av sjösjukepillren.
Vi gungade fram den natten, men nästa morgon var vi redo för nya äventyr.
Föregående inlägg om en zodiakkryssning - Nästa inlägg om Callanish Stones



Jag tackar dig för kommentaren.
Sten
Tack Sten! Det var en imponerande syn då vi närmade oss dessa klippor och öar. Synd att jag inte klarade mig kvar tills vi gått helt igenom dem.
Tack Sirpa! Många fåglar var det. Jag trodde inte att jag skulle reagera så på den här gungningen. Har varit med om orkan ombord och mådde inte så här dåligt då. Men det här fartyget gungar lite annorlunda med en tyngdpunkt högt upp.
Gammal sjö är inte kul
Marianne
Tack Marianne! Det gungade inte så häftigt men det var långa sugande gungningar och dem reagerade jag tydligen häftigt på.
Har du provat en typ av tuggummi som dom har på apoteket mot åksjuka, dom blir man inte alls trött av, jag använde dom på havet i Lofoten i vinter. Tog en, tror den verkade i ca 3-4 timmar på mig så tog jag bara en till och det gick så bra .Och jag blir alltid sjösjuk om det är för mycket "dönninger" som vi säger i Lofoten:o)
Hälsning Synnöve
Tack Synnöve! Jag var utrustad med alla tänkbara medel. Sjösjukearmbanden var på men jag var dåligt förberedd på dessa långa sugande gungningar. Efter den överraskningen blev det både piller och tuggummi. Åksjukepillen är bra för då man blir så trött sover man och märker inte så mycket av sjösjukan. Till nästa gång vet jag bättre och kan vara förberedd.
Du dom där fåglarna var det full sula på...och så många och många fina bilder från dig som vanligt Margareta - det gäller att hålla sig i höjd med vattenytan på båten om det är sjögång, ha blicken på horisonten, men det känner du väl till! Ja ja sjösjuka går över ;) // Sören
Tack Sören! Även vägen från St.Kilda måste tydligen "gynga så". Här var det svårt att komma ner till vattenytan om jag inte skulle ha fått vara på släp efter fartyget i en av gummibåtarna.. ;) Sjösjukan gick över och jag lärde mig att ta piller innan det är för sent. Alltid lär man sig något och nu kanske jag känner igen dyningar tills nästa gång. Ska iväg med det här fartyget om lite mer än ett år igen.
Tack Bo-Lennart! Fick nog sjöben på resan för det gungade rejält när jag steg iland efteråt. Brukar gunga flera dagar efteråt för mig. Dessutom så brukar det sätta igång och gunga då jag tittar på bilderna i datorn.
Tack Lars Olov! Tur att jag kunde hänga med där ute på däck ett tag i alla fall.
Hälsningar Lena
Tack Lena! Sulorna var nog värda lite illamående. När jag märkte att det började barka åt skogen var det för sent att kila ner till hytten och ta piller. Då hade jag missat alla sulor och fågelberg här. Nu har jag lärt mig hur dyningar känns och att jag reagerar starkt på dem. Glad för det jag hann med att se och hade inget val när jag gav upp....stod ju i motvind. ;)
Men nr 13 med klippan och alla fåglarna i skyn tycker jag blev extra majestätisk!
/Niklas
Tack Niklas! Mäktigt landskap är det där och mäktig natur.
Sköna är också alla dessa fåglar som har så brått att bygga.
Att vara sjösjuk är så hemskt. Jag vet. Pillren gjorde en gång att när vi bytte
från båt till tåg så glömde vi gå av så vi hamnade till slut på ändstationen i Malmö.
Spännande vad ni gjorde sedan om du orkade gå upp.
En härligt torsdag önskar jag er
Gun-Inger
Tack Gun-Inger! Det var ingen rolig erfarenhet men nu vet jag kanske till nästa gång när det är dags att ta piller. Tröttheten var bra här för jag sov sedan hela natten.