Järven på isen.
När vi åker på de små vägarna spanar jag naturligtvis efter om det ska dyka upp några djur, speciellt då vi åker genom de djupa skogarna. Man vet ju aldrig, någon björn kan få för sig att lufsa fram och kolla in trafiken. Fast man ska väl ha maximal tur om det skulle hända oftast så ser man bara hur träden svichar förbi.
Fast ibland så händer det något ovanligt.
I dag så ropar jag till min man, det är han som kör och det är ju tur att han tycker om att köra bil för jag har inte fått ordning på mina ögon ännu efter starroperationen. Jag ser dubbelt, så det är tryggast att överlåta ratten till honom. Vad jag ropar?
Jo, såg du! En JÄRV där på isen.
Är du säker, säger han.
Ja det var ju till och med spår i snön fram till den. Det måste vara ett djur. Kanske en järv.
OK, vi vänder, säger han.
Sagt och gjort, vi vänder. Har visserligen kommit en bit ifrån järven men vad gör man inte för att få en järv på bild.
Vi har tur, den sitter kvar och jag hoppar ut...nja smyger ut för att inte skrämma iväg den. Tar en bild direkt ifall den får för sig att springa iväg. Ser ni, den sitter där borta på andra sidan sjön och spåren ner till djuret syns tydligt.
Jag smyger närmare. Zoomar in för att få en lite bättre bild. Järven verkar lite orädd, jag smyger närmare och den sitter kvar ändå och jag får en fin bild på den.
Förstora så ser du min järv lite bättre.
En sådan tur att vi vände. Vill du också fota järv så kan du få kartpositionen, jag tror nog att den sitter kvar än.

Jo, men det kunde ju ha varit en järv. ;) ;)
Marianne
Den måste ha suttit där ett bra tag med tanke på mossan på ryggen.
Hälsningar Lena
Den hade ju till och med fixat spår i snön.
Kul att du bjuder på din upplevelse.
Kanske mer irriterande med flygande stenar än järvar som är lite mossiga. ;)
Kanske djärvare av järven att inte fly sin väg när en lurad fotograf kommer smygandes.
Ja här blev jag rejält lurad. Tur att jag har min risiga syn att skylla på.
//Johanna
Kul Johanna humor är livets krydda.
Tur att de där pinnarna och stenarna ibland är riktiga djur. Jag och även min man var övertygad att vi såg myskoxar uppe på fjället. Der rörde ju på sig. Med kikaren såg vi att det verkligen var stenar. Det var bara våra ögon som lurat oss.
Djärvt vågat, fast här inget vunnet.
Blev rejält lurad här. Men kom ut ur bilen och fick röra på mig lite. Fick även höra hur det kluckade under isen. Fint ljud.
För att inte prata om alla älgar och björnar man ser efter vägen, och så säger någon att det är rotvältor !
ing-marie
Tur att man inte är ensam om att bli lurad. Vet att vi vände om en gång uppe vid Kiruna då sonen var övertygad om att det satt en uggla i en torrfura. Vi hittade ugglan men den var bara en avbruten gren.
Jag kan känna det där att innan man fått fram zoomen känns tiden lång.
Glad jag också fick se detta ovanliga djur menar att hitta det.
Påskdag med vackert väder ha det gott båda
Gun-Inger
Ja vilken tur att han också var intresserad. Inte lika lätt då man åker buss eller båt (som vi snart ska iväg med) att få dem att vända om och om man skulle lyckas med den manövern så blev det nog rejält pinsamt. Fast jag lyckades få en guide på en busstur att stanna för fotostopp då vi åkt en hel dag och det ena vackra motivet efter det andra susat förbi. I bussen satt flera förväntansfulla kamareägare och såg snopna ut.