Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Tog en tur.

Det var vackert söndagsväder och eftersom jag inte kan gå några längre promenader ännu så blev det en liten biltur.

Först hamnade vi i Huddinge bland en del färgglada hus.

Som i den lågt stående morgonsolen såg ändå färggladare ut.

Även om morgonsolen målade husen i sina vackraste färger så hjälpte det inte så mycket på alla ställen.

Det var inte många vakna men duvorna var startklara.

Vi for vidare och hamnade i Muskötunneln.

Den är 2 895 meter lång och snirklar sig fram genom berget.

När sprängningsarbetena för Muskötunneln var färdiga i slutet av 1963, var tunneln sannolikt världens första biltunnel under havsytan i oinklätt berg (enligt Wikipedia)

Vad såg vi på Muskö då? Inte så mycket för in på det militära området var det bommar och valde man vägen till vänster efter tunneln såg det ut att vara en hel del som var inhägnat.

Jag lovar att inte beskriva var bilden är tagen och mätt upp området har jag inte heller gjort men om du undrar vad som fanns bakom den skylten och en mängd andra skyltar så var det...

...skog!

Vi återvände genom tunneln och försökte undvika motorvägen tillbaka men det var inte lätt för vilken väg vi än försökte välja så var det antingen en bom eller förbjudet att köra där.

Fast till slut hittade vi en alternativ väg och tog en sväng förbi Häringe slott.

Lärde oss något nytt...eller om gammalt.

Hittade en strand.

Sedan åkte vi hemmåt, passerade Brandbergen på vägen.

Å sen for vi hem.

2013-11-18 22:37   Marianne Bengtsson Rosander

Trevligt med en biltur genom Stockholm
Marianne

Svar från Margareta Cortés 2013-11-21 11:59

Blev en tur ut till de södra delarna av stan. Lite av en vit prick på kartan för mig.
Kul att se hur där ser ut.

2013-11-18 22:39   Måns H

Effektiv rapport, bilder som väcker minnen!

Husen i Huddinge ritades och färgsattes av arkitekten Bengt Ågren som jag haft som (avhållen!) chef. Bengt gillade starka färger. Ett av de få dekorativa uttrycksmedel som dåtidens modernism till nöds kunde acceptera. Både le Corbusier och Bruno Taut hade ju använt färg. Jag gillade Bengt men delade inte hans färgsmak.

Husen i Brandbergen känner jag inte närmare till utom att de byggdes om för att mildra det kantigt storskaliga intrycket. Ett förfelat försök tror jag. Dom där avtrappningarna och ditsatta sadeltaken hjälpte inte. Nu är väl okänslig storskalighet på modet igen.

Svar från Margareta Cortés 2013-11-21 12:00

Tack Måns för intressant information.

2013-11-19 08:06   Lena Holm

Söndagen lockade verkligen till att ge sej ut, på ett eller annat sätt. Här blev det en skön blandning . De färggranna husen är lite anskrämliga tycker jag men de har också haft sin tid (åtminstone hos somliga) och man minns dem oneklignen när man sett dem.
VIsst är förbudsskyltar väldigt lockande?...
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2013-11-21 12:02

Jo fint väder var det i söndags och då maken kände för en biltur så nappade jag åt mig kameran och följde med.
Blir inte mycket fotande för mig nu, mest sjukgymnastik och en följetong med ögonen då jag rått efterstarr och väntar på behandling.
De färggranna husen lyste verkligen där, om de lyste upp eller om de skrämde vet jag inte men mycket färger var det.

2013-11-19 09:39   DanneWest

Fin tur du bjöd på Margareta!

Svar från Margareta Cortés 2013-11-21 12:03

Tack Dan för att du tog dig tid att titta och skriva.

2013-11-19 16:35   janf

Trevligt reportage!
janf

Svar från Margareta Cortés 2013-11-21 12:03

Tack Jan för din kommentar.