Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Vardagsglädje!

När livet är som vanligt och vi rusar runt utan att tänka på hur bra vi har det som kan just, rusa runt och ha det bråttom. Då vi gör det vi ska göra utan att tänka så mycket på vad det är vi gör egentligen, då finns det kanske inte så mycket att glädjas åt över att vi klarar av att göra just det vanliga. Det är ju så vanlig.

Men ibland händer det något som gör att det där vanliga inte fungerar längre, du måste be om hjälp med det mesta i din vardag. Mycket du gjort innan utan att tänka på det blir med ens väldigt svårt.

Vardagliga saker blir plötsligt ouppnåeliga och svåra att utföra.

Inte så konstigt om du blir lite deppig då.

Ända tills en dag då du  blir bra eller i alla fall bättre och kan börja leva som de flesta andra gör. Behöver inte lägre dit stöd som varit med dig under en lååång tid. du kan nästan klara dig helt och hållet utan det stödet.

Känns som om en ny värld öppnat sig du kan klara dig på egen hand ut i världen.

Bara att klara av en sådan enkel sak som att hämta en kopp kaffe alldeles själv och dessutom klara av att bära den uppför en trappa, eller den glädje man kan känna för att klara av att bära ner tvättkorgen till tvättstugan alldeles på egen hand. Den känslan och glädjen som man känner då det händer för första gången på åtta månader, det är lite svårt att förklara. Självklarheter egentligen men nyupptäckta färdigheter. Bara att kunna vattna blommorna utan att behöva be om hjälp, det är fantastiskt. Det är riktig vardagsglädje.

Det är värt att fira. Den glädjen vill jag spara i en liten ask som jag sedan kan ta fram och öppna för att få uppleva vardagsglädjen över det enkla igen. Att försöka spara den här känslan tills allt blir vardagsmat och jag gör alla vardagssysslor utan att tänka på det igen. Då en gråtristdag kommer, då jag klagar över bagateller, då vill jag plocka fram den där lilla asken igen, med guldstoftet av känslor för vardagsglädjen.

2013-11-06 14:05   Lena Holm

Hej Margareta,
så kul att höra från dej. Jag har minsann funderat hur det går för dej och nu förstår jag att det går bra. Mycket glädjande att läsa. Välkommen tillbaka till de tvåbentas värld! Bilderna är mycket väl valda till din text och den med kläderna på strecket är ju fenomenal.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2013-11-06 14:11

Tack Lena, gjorde en djupdykning i mitt bildarkiv.;)
Har varit lite mycket en tid nu så fotosidan har fått vila. Är nästan tvåbent nu, inne klarar jag mig utan kryckor, ute måste en krycka få hänga med ett tag till..men snart så. .. Tränar tre dagar i veckan och även om det är på en låg nivå för en frisk så är det hårdträning för mig, så nu ska det bli folk av mig också.

2013-11-06 14:22   peringe

Hej Margareta! vad roligt att Du nu klarar dig så pass bra men det återstår en del träning, men Du är envis så det blir nog bra i slutändan. Ha det bra.Ingemar

Svar från Margareta Cortés 2013-11-06 21:36

Nu är det träning som gäller, för första gången på länge har jag i dag träningsvärk. T.o.m det är en trevlig känsla, att ha ont och veta att då har jag tagit i så att det kommer gå framåt. Åkte T-bana hem från sjukgymnastiken med bara en krycka som stöd i dag.

2013-11-06 14:37   Hampus_6

Välkommen tillbaks Margareta - trevligt att höra ifrån dig igen och att du är G! Var rädd om den lilla asken, så att ditt guldstoftet räcker länge! Ha det gott! // Sören

Svar från Margareta Cortés 2013-11-06 21:38

Tack Sören!
Varit lite mycket nu för att hinna med fotosidan. Dessutom är det väl ett friskhetstecken att jag inte hinner koppla upp mig på nätet så ofta.
Sken ska jag bära med mig och ta fram då det börjar kännas vant att kunna igen.

2013-11-06 14:56   DanneWest

Hej Margareta! Kul att det går bra med tillfrisknandet för dig! Sista bilden är för härlig!

Svar från Margareta Cortés 2013-11-06 21:40

Tack Dan!
Det är så en ettåring äter tårta, fast hon åt nog inte så mycket men trivdes.
Hoppas vara bland de helt gåendes skara snart.

2013-11-06 15:06   pic-tor

Fint inlägg Margareta och vad roligt att du är på gång. Vi tar mycket för givet och det behövs egentligen inte mycket för att det mesta ska kullkastas. Liksom du har jag också haft fotproblem. Bröt ena foten för några år sedan och det var ingen trevlig upplevelse. Man slarvade vid röntgen och jag gick åtta veckor med bruten fot och du förstår säkert vad ont det gjorde. Brottet syntes inte på den slarvigt gjorde röntgenplåten. Kände man däremot med fingret så kunde brottet kännas mycket tydligt. Tre läkare, som jag besökte, vägrade känna efter eftersom "brottet inte syntes på plåten". Jag bråkade och levde rövare på ortopeden, blev ovän med en läkare, som naturligtvis vägrade känna på brottet. Till slut skrek han mig rakt i ansiktet att "du ska få en extraröntgen men det kommer inte att synas någonting nu heller". Den här gången slarvade man inte vid röntgen och brottet syntes nu mycket tydligt. På kvällen kom en annan läkare in i mitt rum och bad om ursäkt för det inträffade. Fast överläkaren menade att brottet tillkommit efter första röntgentillfället (!), han vägrade erkänna några misstag.

Svar från Margareta Cortés 2013-11-06 21:45

Låter som du hade en tuff tid där. På åtta veckor hade det väl börja läka ihop igen? Helt otroligt att läkarna kunde vara så halsstarriga. Nog har jag hört att man inte får tala om för en läkare vad det är för fel på en men det här var väl i grövsta laget. Nog borde du fått en ordentlig ursäkt av den skällande läkaren. Han borde inte vara läkare. Nog borde en läkare kunna se att det inte var ett nytt brott. Hoppas du är helt bra i foten nu och kan glädja dig åt allt du kan göra som frisk. Att ha båda händerna upptagna med kryckor är ganska frustrerande.

2013-11-06 15:10   Bob Bovin

Hej,
En välformulerad återkomst, som glädjer.
Ha det finfint
Bob

Svar från Margareta Cortés 2013-11-06 21:45

Tack Bob!
Nu kanske jag kan göra lite strövtåg med kameran också snart. Längtar något.

2013-11-06 16:16   sabbis

Vad kul att det går framåt, låter mycket bra!
Väldigt tänkvärd text och väldigt bra illustrerat! :)

Svar från Margareta Cortés 2013-11-06 21:47

Tack Sabina!
Det var faktiskt den dagen som jag bar ner tvätten i källaren som jag kom att tänka på hur vi tar allt för givet då vi är friska. Hur glad man blir då det vardagliga fungerar igen.

2013-11-06 17:57   Marianne Bengtsson Rosander

O, så fina ord. Jag känner verkligen igen mig, man ska inte sluta glädjas över dom små vardagssakerna, bara för att dom är just vardagssaker.
Vad skönt det måste kännas att klara av allt själv igen. Ställ kryckorna så du ser dom, som en påminnelse. Dom pryder ju sin plats
Marianne

Svar från Margareta Cortés 2013-11-06 21:52

Visst är det så, vet att du har det jobbigt emellanåt och kan uppskatta då det vardagliga fungerar. Jag hoppas att jag kan bevara den här känslan om hur roligt det är nu då jag kan göra det mesta själv. Känner mig ibland nästan som tvååringen som säger " Kan själv". Kryckorna kommer nog hamna i källaren framöver men än så länge behöver jag minst en då jag går utomhus där det är ojämnt underlag och som hjälp så att inte stressade stockholmare springer på mig. Kryckan signalerar att här kommer en som är lite ostadig och då väjer folk. Men snart så....

2013-11-06 21:20   Dubbelolle

Kul att det går framåt med tillfrisknandet! Fina bilder dessutom! Hälsn, LO

Svar från Margareta Cortés 2013-11-06 21:54

Tack Lars-Olov!
Skönt att inte ha ont längre.

2013-11-06 21:51   Birgitta Norling

Det är mycket som man tar föregivet speciellt när man är yngre och det vardagsnära blir viktigare både när hälsan sviker och åldern gör sig påmind och vad som faktiskt kan ge guldkant i tillvaron, till och med att bära tvättkorg :-)

Svar från Margareta Cortés 2013-11-06 21:57

Nog är det märkligt hur självklart vi tycker det är att kunna göra en massa saker. Det var faktiskt tvättkorgen som fick mig att tänka till över hur glad jag var för att kunna igen.
Lite ivrig att bli helt bra nu så i dag tog jag i på sjukgymnastiken så att jag har träningsvärk i kväll, men det är en positiv värk.

2013-11-06 21:56   Gun-Inger Arvidsson

Hej på dig. Jag var inne i går och kollade om du varit på Fotosidan sista tiden. Då såg jag att du just i går varit inne men jag kunde inte hitta något du skrivit.

Blev så glad nu att du var här. Jag har öppnat precis. Nu behöver jag inte skriva mail till dig utan kan glädjas med dig att du nu känner det där som jag känt så många gånger

när jag blivit opererad och det tagit ganska lång tid att friskna till..
värst för mig har ändå varit min långa depression som inte syntes utanpå mig..
jag önskade då att de hade kunnat gipsa själen..

Det är mycket fina läsvärda ord du skrivit i din text...jag kan exakt känna din glädje ....ta vara på den samt i framtiden öppna burken för man glömmer lätt emellanåt..
härligt har du haft det när du letat bilder till texten som du lyckats så bra med...
sista bilden är så ljuvlig..
är det nytagen bild så du har ett så litet barnbarn...vilken min ser ut som hon pratar med sig själv..goa fina tösen.

Ha nu en fin torsdag på dig
regnar här nu men innan i dag var jag i trädgården när solen sken
och det var hög fin luft tyckte jag
sov gott också
//Gun-Inger

Svar från Margareta Cortés 2013-11-06 22:06

Tack Gun-Inger!
Tittade in då och då på FS men det blev bara en titt och inget mer. Fast du får maila ändå om du vill...;)
Ja tänk om det gick att gipsa själen, det skulle ju vara bra det. Tänk om man kunde hitta var depressionen satt och operera ut den. Då skulle inte om finnas mer....
Det är mitt barnbarn på sista bilden men hon är nu 11 år så det är en gammal bild. Alla bilder utom de på kryckorna har många år på nacken, tog en djupdykning in bland mina bilder och det var om de jag ville ha bara ploppade fram då jag behövde dem.
Det var kanske glädjeasken som öppnade sig för en stund.
Jag ska göra mitt bästa för att minnas den här lyckokänslan som dyker upp för varje ny sak som jag inte kunnat göra på så lång tid.

Gun-Inger Arvidsson 2013-11-06 22:32

Gör det jag har olika saker som jag gläds åt varje gång

som när jag nu kan äta äpple vilket jag inte kunnat tidigare i mitt liv
men kan det efter en gallstensoperation för några år sedan..

så det med skenan i ryggen...visst får jag ont av skruvarna ibland
men glädjen kommer ganska fort då värken försvinner...
Ha nu en fin tid ..
//gia