Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Imjingak - En tröstande plats.

Den här platsen eller parken byggdes för att de som inte kunde återvända till sin hemorter skulle ha en tröstande plats att komma till. Förutom det jag har med på mina bilder finns också ett nöjesfält. Tanken med det är att de sörjande ska få en stund av glömska och nöje. Imjingak Village är den längst norrut belägna platsen i Sydkorea där sydkoreanerna kan gå omkring fritt. För att få komma längre norrut måste man ansöka och få tillstånd.

Innan jag kom hit, som var som en slags bonus  i vår utfärd eftersom det inte fanns med i programmet, hade jag ingen aning om vad Imjingak var för något. Insåg strax att det var en viktig plats för koreanerna. Många hade tagit sig hit. På taket till huvudbyggnaden kan man gå upp och titta på Nordkorea. Eftersom det var en disig dag och det kändes som om regnet hängde i luften avstod jag från att gå uppför dessa trappor. Tror inte man såg så långt och inte så mycket mer av Nordkorea än vad vi redan sett.

Jag gick bort till "Bridge of Freedom" istället. Det är en bro där 13.000 krigsfångar utbyttes i slutet av Koreakriget. Det var också den enda bro som fanns över Imjinfloden och den byggdes för utbyte av krigsfångar.

Nu kommer man inte så långt på denna bro. I slutet är den spärrad med stängsel och taggtråd, det har blivit en plats för att sätta upp minnessaker och banderoller.

Såg att även kläder och skor fanns där. Får en att tänka till och sända en tanke till alla dessa familjer som blivit splittrade.

Här på bron kan man se tåget som går till slutstationen vid gränsen till Nordkorea.

Syd har byggt den järnvägssträckan med förhoppning om att den ska kopplas ihop med Transibiriska järnvägen någon gång. Tågstationen Dorasan som nu är slutstation ska symbolisera hopp.

Här på kartan kan man se hur de olika platserna ligger i förhållande till varandra. Panmunjon är platsen som vi var till i förra inlägget som går att läsa här.

Jag kollade på Google maps hur det ser ut vid den järnvägsstationen. Där ser man hur järnvägsspåren tar slut vid gränsen och hur bilvägen, inne på nordsidan, har flera stora avbrott (vid texten Dorasan-ri)

Det finns många statyer och monument här vid Imjingak och även en station där spåren tar slut. Förmodar att det också är en symbol. Här har flera återföreningsdagar ägt rum genom åren men i år ställer Nordkorea in allt utbyte med Sydkorea.

På perongen finns det en fotoutställning som jag tyvärr inte kunde läsa mig till vad den handlade om för all text var på koreanska men av bilderna att dömma så antar jag att den jämförde syd och nords delning med Berlin och muren där.

Det här är i alla fall en bit av gränsen sedd uppifrån.

Här på den uppbyggda hållplatsen står ett ånglok som användes under koreakriget för att transportera krigsmaterial.

Det är hitflyttat efter att ha stått bortglömt i många år och står här som en symbol över den tragiska uppdelningen av Korea och är numera registrat som ett koreanskt kulturarv.

Mer än 1.020 kulhål finns det i loket.

Runt omkring loket är det stängsel och taggtråd, visserligen är det fortfarande Sydkorea bakom dessa stängsel men dit får man inte gå utan tillstånd.

Här vid hållplatsen finns en liten kiosk där man kan köpa band och skriva en bön eller en hälsning på för att sedan sätta upp på stängslet.

Det här sades vara en plats för tröst och även glädje men jag kände mig mest förundrad och sorgens då vi lämnade platsen.

Kan förstå  glädjen för de personer som för en kort stund får återförenas här men även sorgen då de sedan skiljs igen.

2013-09-22 10:49   Lena Holm

Tack för ett intressant och upplysande reportage. Jag vet ju att det finns, och under de senaste året har det dessutom varit ganska mycket i press och TV, men att se dina bilder visar så påtagligt det tragiska i uppdelningen av detta land.
Hälsningar Lena

Svar från Margareta Cortés 2013-09-22 10:57

Jag tyckte att jag läst på en hel del om Den demilitariserade zonen (D.M.Z) men just den här platsen kände jag inte alls till och inte heller att det förekommit återföringsträffar. Trodde att det var helt tillslutet och att de i Nord inte alls fick lämna landet. Men det finns tydligen undantag och jag kan förstå att de som i år inte får åka på sin träff måste känna stor sorg.

2013-09-22 10:55   Tovok

Vilken märklig plats! Jag tycker att man faktiskt känner av sorgen och brustenheten i dina bilder. Tack för att jag får följa med dej till alla intressanta platser du har varit vid! /Tommy.

Svar från Margareta Cortés 2013-09-22 22:01

Folk såg glada ut där men ändå vilade det en sorgsenhet över platsen.

2013-09-22 11:00   Heléne Alklid

Det är så tragiskt att det ska behöva vara så, och man kunde faktiskt känna sorgen genom dina bilder...
Intressant som alltid när du bloggar! Återigen tack för att du delar med dig av bilder och intressant fakta!
Ha en underbar dag!

Svar från Margareta Cortés 2013-09-22 22:03

Nog är det för bedrövligt att politiska tankar och ideologier ska hindra människor från att få träffa och umgås med sina nära och kära. Såg en bild på där en som som blivit kvar i nord fick träffa sin 93 åriga mor som fanns i väst.

2013-09-22 12:38   Jon Anders Klockar

Ett mycket intressant, spännande och upplysande bildreportage. En blogg när den är som bäst!
Hälsningar
Jon Anders

Svar från Margareta Cortés 2013-09-22 22:05

Tack snälla du för värmande ord känns roligare att skriva inläggen nu.

2013-09-22 13:14   blj

Bra skrivet igen med bilder,Koreakriget kommer jag väl ihåg det var en stor konflikt med stora offer.//blj

Svar från Margareta Cortés 2013-09-22 22:11

Jag var nog inte så politiskt intresserad på den tiden var lite för liten för det men fick en hl del information vid besöket vid J.S.A. Intressant att se hur fronten böljade fram och att sydsidan nästan var trängda ut till havs en period.

2013-09-22 13:34   Sten E

Fina bilder och intressant text!

Svar från Margareta Cortés 2013-09-22 22:12

Tack Sten för vänlig kommentar.

2013-09-22 13:37   Marianne Bengtsson Rosander

Tack för att jag får följa med på er resa. Du skriver så målande så man nästan känner att man själv är där. Fina bilder till
Marianne

Svar från Margareta Cortés 2013-09-22 22:14

Glad att du vill läsa det jag skriver. Försöker hålla mig kort men ibland räcker inte bilderna till för att beskriva hur det är.

2013-09-22 16:32   Pistol-Pete

Bra berättat Margareta! ...och mycket intressanta bilder!

Mvh/Peter

Svar från Margareta Cortés 2013-09-22 22:15

Tack Peter!
Fanns nog mycken sorgsenhet på den platsen. Kändes lite makabert med ett stort nöjesfält där också tills jag fick veta tanken med det.

2013-09-22 18:07   Birgitta Norling

Lika intressant reseskildring och bilder Margareta som föregående om det splittrade Korea.

Svar från Margareta Cortés 2013-09-22 22:17

Korea är ett intressant resmål som inte så många svenskar besöker. Sorgligt med de människor som blivit åtskilda.

2013-09-22 18:16   tomazon

Vilken sorglig historia dom har. Du berättar bra om deras tragiska situation samtidigt som det alltid finns hopp.

mvh Tommy

Svar från Margareta Cortés 2013-09-22 22:20

Ja, man kan ju alltid hoppas på att detta elände ska ta slut någon gång, men det finns också krafter som är lite rädda för ett enat Korea. Det skulle bli ett starkt land med den tekniska utvecklingen i syd och de naturrikedomar som finns i nord. Har hört rykten om att Japan inte skulle vara så glada för det.